Den vanligaste frågan man får är hur man mår.
Så tolkar jag i alla fall frågan "hur är det med dig?"
Frågaren hoppas och förväntar sig att man inte drabbats av något tråkigt, som fysisk sjukdom, illamående, sorg eller depression. Typ. "Tja, ganska bra" är väl ungefär mitt standardsvar. Men hur ofta (nästan alltid) skulle jag egentligen istället vilja säga: För djävligt. Jag mår illa av den här världen. Jag blir deprimerad av alla idioter. Jag har tappat tron på mänskligheten.
Det gör man ju inte. Men så är det ju. Jag har varit mer eller mindre borta från facebook i snart två veckor nu. Inte orkat engagera mig i andra människor online. Jobbat med tomaterna och jorden. Fotograferat insekter. Njutit av den finaste tiden på året. Och känt mig desillusionerad. Visserligen ordnat Fridays for Future som jag brukar, haft styrelsemöte i Klimatgruppen, träffat representanter för Södra Skogsägarna och kommunen, varit på en föreläsning med Jennifer Hinton (inspirerande!), skrivit under ett överklagande på detaljplan till ett nytt industriområde. Och säkert lite till.
Och ändå. Det gnager. Äter en inifrån. Glädje? Nej. Må bra? Bara om jag glömmer resten av världen. Glömmer att mänskligheten är på god väg att förstöra sin egen och de flesta andra arters livsmiljö.
I helgen ska vi bo på ett slott. Och äta polkagrisar. Och jag ska göra tårta. Hustrun fyller jämnt. Härom dagen var det för övrigt vår 36:e bröllopsdag. Alltid något att vara glad för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar