Leserinnlegg til Bladet Vesterålen, skrevet av meg.

Grönt är skönt.

Grön är en populär färg.

Idag vill alla vara ( verka vara ) gröna.

Det har inte alltid varit så.

När jag anslöt mig till den nya gröna politiska rörelsen

i början av 1980-talet vara ordet: "miljö" helt frånvarande

i den politiska debatten.

Mycken kraft har etablerade politiska partier 

lagt på att smutskasta, förlöjliga och på alla vis misskreditera

det nya ( i jämförelse med de andra partierna ) politiska partiet:

Miljöpartiet de gröna respektive Miljøpartiet de grønne. 

Det kanske fungerar en tid, men inte i längden.

Så man har ändrat taktik genom åren.

Det börjar med att man ignorerar.

Så följer misskreditering och falska påståenden.

Sedan tvingas man möta det nya partiet i debatter.

Småningom tar man till sig en del gröna ideer.

Så börjar man saluföra de som sina egna.

Sedan menar man att man egentligen alltid legat i fronten för en grön politik.

Slutligen hävdar man att man de facto faktiskt har den bästa gröna politiken.

Om man bemödar sig med att granska politiska handlingsprogram

kan man upptäcka en hel del vackra ord och målsättningar, men egentligen

är dessa mest svada. Man kan också se om det tas beslut i rätt riktning 

och om de beslut som tas är tillräckliga för att uppnå nödvändiga resultat.

Politiska rörelser med ideologier från sent 1800 tal och tidigt 1900 tal

har egentligen liten eller snarare ingen attraktionskraft på mig.

Då de är bildade i en annan tid än den som vi lever i nu 

saknar de lösningar på den problematik vi står inför idag.

Vi bör ta till oss det som sker med vår värld. Vad vi människor själva ställer till med.

Vi bör dra slutsatser av detta och engagera oss för att styra in på en bättre väg.

Smartare, förnuftigare, och rätt och slätt en väg som är hållbar.

Nya tider kräver nya lösningar.