Jag funderar mer och mer på vem det är som ska betala för skolor, vård, rättsväsende, vägunderhåll och annat.
Om man hela tiden sänker skatter så kommer statens inkomster att minska och då måste statens utgifter också minska.
Ganska ofta hör man käcka människor påstå att det istället handlar om att effektivisera verksamheter. De som påstår det jobbar sällan i de verksamheter som påstås kunna effektiviseras.
Ta skolan som exempel. Hur effektiviserar man en gymnasieskola där maximalt söktryck ändå leder till ekonomiskt underskott? När man har tryckt in 34 elever i klassrummen och det inte finns plats för fler elever, vad är det då som ska effektiviseras?
Ska vi börja med ståplatser? Ska lärare arbeta ännu mer för samma lön så att ännu fler bränner ut sig och kunskapsnivån i landet minskar?
Hur effektiviserar man på akuten? Hur förkortar man vårdköer med mindre pengar till verksamheten? Hur får man bättre kollektivtrafik genom att betala mindre för den?
”Mer i plånboken”. Jag har väldigt svårt att fatta vad pengarna har i plånboken att göra.
Men tanken är kanske att de ska ut från plånboken och pumpas in i ökad konsumtion, vilket leder till ökade utsläpp och försämrad miljö.
Vem tjänar på det? Faktiskt ingen alls.
Det fanns nog en tid då man i det här landet behövde sänka skatter. Den tiden är inte nu. Vi lever i ett lågskattesamhälle för människor med stora förmögenheter. Ingen arvsskatt. Ingen förmögenhetsskatt. Ingen fastighetsskatt. Ingen värnskatt. I det här landet lönar det sig att ha jättemycket pengar. Man behöver inte dela med sig särskilt mycket alls.
Vi behöver högre löner för vissa grupper (t.ex. undersköterskor, barnskötare, handelsanställda osv) men vi behöver också högre skatter för höginkomsttagare och människor som har lagt pengar på hög.
Det vore en effektivisering värd namnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar