Gunilla Madegård skriver:
"I dessa högkulturen sker sedan en mer eller mindre långsamt utdragen eller plötslig omvandling av gudinnorna till gudar och / eller underordning av dem till mer patriarkalt traditionella kvinnoroller som sköka / älskarinna / mor eller åldrat spöke / häxa /demoniskt blodtörstig hämnd- eller krigsgudinna, orsakade mestadels av patriarkala intränglingar/ kolonisatörer av gängse patriarkalt märke.
En typisk sådan kamp mellan en tidigare överordnad gudinna finns nedtecknad i Gilgamesh-eposet; vari ”hjälten” Gilgamesh försöker sticka upp mot den gudinnliga kosmiska ordningen, och vägrar delta i det sakrala ceremoniel vari han har att fullgöra sin del i det heliga bröllopet (hieros gamos) med gudinnan Innana framemot vårkanten och att ta sin boning i underjorden när hösten och skörden är avklarad.
Gilgamesh söker istället odödlighet genom att begå hjältedådet att ha ihjäl det ”odjur” (en sfinx som symboliserar de fyra årstiderna / naturens fyra grundelement) som vaktar gudinnan Innanas snövita boning högt uppe på berget vid cederlunden, som han dessutom hugger ner och skövlar. Men det får han bittert ångra och slutet gott allting gott: han tvingas återvända till naturens givna ordning och göra en boning åt Innana av ett träd som rivits upp med rötterna och kastats i floden."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar