Per Bolund avgår som språkrör för Miljöpartiet. Överraskande för många, tycks det.
Vilket förvånar. Att Per Bolund skulle vara kvar till nästa riksdagsval har aldrig varit troligt.
Eftersom det är EU-val nästa år så är avgång nu i höst det mest rimliga för partiet.
EFTERTRÄDARE
Någon given efterträdare finns inte även om många talar om Daniel Helldén, tidigare trafikborgarråd Stockholm och numera riksdagsledamot. En del säger att Helldén tillhör högerflanken i partiet.
Jag är inte så säker på att det är riktigt så enkelt.
BYT BÅDA
Märta Stenevi tycks vilja fortsätta som kvinnligt språkrör.
Hon har ju inte heller innehaft posten som rör lika länge.
Personligen är jag övertygad om att partiet borde byta båda språkrören på en gång av den enkla anledningen att partiet behöver en omstart efter åren i regering.
Det är inte lätt för de som förknippas med
det som varit att framstå som vare sig förnyare eller fördjupare.
ANNAN RETORIK
Framförallt behövs en mer genomtänkt grön retorik som håller ihop, under många år har det varit gröna trådar som hängt och slängt utan att det syns att de är en del av en grön ideologisk väv.
Partiets ledning har drivit en retorik som varit allt annan än strategiskt välutvecklad
- kanske till och med kontraproduktiv.
ÖPPEN SCHYSST MODELL
Nog ska det bli intressant att se hur potentiella efterträdare till Per Bolund kommer att agera och väljas. Det lär ske på ett icke-socialdemokratiskt sätt, det vill säga öppet och transparent.
Vilket MP ska ha beröm för.
AVVECKLA RÖREN?
En del vill avveckla iden med två språkrör. Skälet är minst sagt darrigt, nämligen att det skulle vara lättare att vinna förtroende och igenkänning med en partiledare.
Som om det blivit bättre om Per Bolund varit partiledare.
Dessutom bör nog partiet fundera på att Maria Wetterstrand
aldrig ställt upp som partiledare. (Vilket för övrigt inte jag heller hade gjort).
ANNORLUNDASKAP
Ett grönt parti bör värna annorlundaskapet
istället för att alltmer bli, låta och kännas som de andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar