Jag behöver hjälp. Så här utrotas sydsamisk kultur, livsföringar och språk i gamla Vaapsten i Västerbottens län.

 Marie Persson Njajta:

Jag behöver hjälp.

Så här utrotas sydsamisk kultur, livsföringar och språk i gamla Vaapsten i Västerbottens län.

Detta är vår verklighet med övergrepp och förtryck. Jag vet inte hur länge jag orkar. Många år av kamp har satt sina spår men nu har situationen blivit ohållbar. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att min familjs fiskekoja inte ska finnas kvar i det område den funnits i under decennier. De har beslutat ge mig avslag gällande arrendeansökan att ha min och mina barns fiskekoja kvar vid vår fisksjö som ligger i väglöst land vid min familjs och släkts hemfjäll. Överklagan av beslutet ska sändas till regeringen.

Hela historien går att läsa i mitt ärende hos Länsstyrelsen. Min far har haft koja sedan 60-talet i området, innan det sov han ute och under båten. Efter att min far gått bort bröt helvetet lös. Som om det inte redan var tungt att hantera traumat med min fars bortgång. Plötsligen såg en person, inkl. samebyn och Länsstyrelsen en chans att försöka rensa ut fler sydsamer i gamla Vaapsten. Nu har rensningen kommit till mig och min familj. Vi ska bara bort.

Jag har mått fruktansvärt dåligt och önskar ingen det som vi tvingas gå igenom. Jag önskar ingen det som hela vårt område tvingats gå igenom i decennier. I gamla Vaapsten lever vi inte, vi försöker bara överleva, försöker få vår kultur att överleva. Min far var en av dem som lyckades föra sin samiska livsföring och kulturarv vidare till mig. Men nu hotas min samiska livsföring, hela mitt liv - mina barns och vår framtid. Jag har försökt navigera i helvetet - så långt jag orkat och förmått. Nu ber jag om hjälp. För oss sydsamer i Vaapsten brukar det dock inte finnas någon hjälp. Här gäller ingenting. Vårt öde ska bara tystas ned, försvinna och dö ut.

Sedan min far dog har en s.k. ”kulturpersonlighet” i Tärna ålagt mig och mina barn att ta bort vår lilla övernattningsfiskekoja från ett hemman i det område den funnits i under decennier. Där mina förfäder, min far, jag och mina barn utövat vår kultur, fiskat och trampat upp stigar i generationer. Nu ska vi bort för att min far är död. Jag fick första brevet mitt i vintern mindre än ett år från att min far begravts. Jag hade då mindre än tre månader på mig. Från att ha kämpat med min fars död kastades jag och min familj då in i ett bottenlöst mörker. Denne man som dessutom känner våra barn gick inte att kommunicera med alls. Det enda jag lyckades med var att förlänga tidsfristen. Den enda väg vi såg var att flytta kojan ett par hundra meter ut på den s.k. kronoöverloppsmarken där min far haft koja förut, för att undvika en polisanmälan. I samband med detta gjorde jag en arrendeansökan för att försöka finna en lösning för mina barn. Jag led redan av svår stress och ville inte utsätta barnen för mer kamp och trauma, därför valde jag att försöka finna en lösning med arrende. Detta då möjligheterna vi har att leva och verka som sydsamer inom gamla Vaapsten är oerhört svåra och begränsade. Jag ville ge systemet en chans att göra rätt, att inte kasta ut oss som sydsamisk familj ut i fortsatt utsatthet och ovisshet. Detta i ett läge när urfolksrättigheterna stärkts och Sverige år 2020 är förbunden av fler lagar som ska främja samisk kultur och våra barns rättigheter. En dag hoppas jag att vi blir fria men i dagsläget lever vi under förtryck.

I mina brev och samtal med handläggaren på Länsstyrelsen har jag redogjort för min situation, min inställning och varför jag ser mig tvingad att göra som jag gör. På grund av mina barn och min hälsa har jag valt att försöka gå den här vägen. Allt har varit tillräckligt jobbigt ändå. Jag vet hur allvarliga konsekvenser det är att växa upp med trauman och utsatthet och jag vill försöka bryta det för mina barn. Jag har även åberopat mina hävdvunna samiska rättigheter. Vapstens sameby har avstyrkt min ansökan på vaga grunder och med uppgifter som inte stämmer. Dessa har jag bemött. Däremot har Vapstens lappby tillstyrkt. Kojan utgör inte och har genom alla år inte utgjort någon olägenhet för renskötseln i området. Vi har genom alla år levt med respekt för renskötseln och det samiska kulturlandskapet som vi är en del av.

Nu har Länsstyrelsens avslag kommit med en mycket bristfällig motivering. Så nu tvingas jag och min familj till ännu en kamp. Och det för att få finnas kvar. För det är det enda det här handlar om – om vi ska fortsätta vara kvar eller ska rensas bort. I ett område där vi varit sedan urminnes tid. För att klargöra. Det handlar om en gammal fiskekoja och ett gammalt nyttjande. Det är den grundläggande delen i min samiska livsföring och kultur. Kojan utgör ingen olägenhet för renskötseln och har genom alla decennier den funnits aldrig utgjort någon olägenhet. Tvärtom bidrar den till att det fortfarande utövas samiska livsföringar på platsen.

Eftersom det inte finns något hinder att bevilja arrende för kojan kan det inte handla om något annat än illvilja eller rasism mot mig som sydsame. Övergrepp har med Länsstyrelsens hjälp skett systematiskt här i Vaapsten genom åren så min möjlighet att få en rättssäker bedömning är i princip noll. Våra urfolksrättigheter och mänskliga rättigheter verkar inte betyda något. Vi vet även att Länsstyrelsen i Västerbotten brukar låta bränna ned samiska kulturbyggnader och det är väl det de vill ska ske.

Vill någon bidra med en stödskrivning/juridisk hjälp för att få regeringen att lyssna på oss och riva upp Länsstyrelsens beslut så är jag väldigt tacksam. Jag har fram till den 16 okt att sända in min överklagan och vi har ingen hjälp. Det här handlar inte om samer mot samer utan om huruvida min familj ska kunna fortsätta vår livsföring med kontinuitet och trygghet likt vi alltid gjort. Det här handlar om att hitta en väg i en svår situation då jag inte vill sluta mina dagar som min far. Jag har oerhört begränsad energi och nås endast på e-post: kvannegrafiska@gmail.com

Jag vill inte ha några frågor eller kommentarer. Finns ingen ork att hantera det. Var så snäll och respektera det. Jag vill inte ha några analyser. Det enda jag vill är att synliggöra och be om hjälp. Jag orkar inga mer förklaringar eller diskussioner. Det här är min och min familjs verklighet som sydsame i gamla Vaapsten. Det här är inget liv.