Världens ensammaste val sjunger för dig
För ungefär 30 år sedan uppfattade amerikanska marinen märkliga ljud på sina hydrofonupptagningar. Det var ljud man aldrig hört förut och man fick lägga ner mycket arbete på att förstå vad det var. Men ganska snart insåg man att det var en val som sjöng. Valar sjunger i frekvenser som gör att de kan sjunga för varandra och svara varandra, över oceaner och halva jordklot.
Valsång hade man hört förut. Men det var något speciellt med den här valsången. Valen sjöng i en helt egen frekvens. Den sjöng i 52 Hz. Alla andra valar sjunger i någonstans mellan 19 och 20 Hz, men den här valen sjöng i 52 Hz. Det innebär att ingen annan val kunde höra den, och således heller inte svara. Så valen kom att simma omkring i det kalla Atlanten och det mörka Stilla havet och sjunga efter vänner och älskande, men fåfängt och förgäves. Varför den sjunger annorlunda vet man inte.
Den kom att kallas världens ensammaste val och än idag följer man den på dess tröstlösa resa utan mål eller egentlig mening i de kalla och mörka världshaven. Egentligen samma vatten som Titanic förliste i och vattnet som pumpades ur räddningstjänstens slangar vid World Trade Center 2001. Det förgiftade vatten Robert i vanmakt dricker i öknen i Vilhelm Mobergs utvandrarsvit. Samma vatten som rinner i Jordan och som Jesus lät döpa sig i.
Vi börjar våra liv omslutna av kroppstempererat vatten som skyddar. Våra kroppar består till 70% av vatten och vi är egentligen bara gurkor med ångest. Vatten som är både välsignelse och förbannelse, som lovar och hotar. Vatten som ger liv och tar liv. Vattnet bär tillvarons inneboende paradox - det är farligt att leva, man kan ju dö.
Och det finns något med den där valen som vi inte kan ställa oss oberörda inför. Något som håller en spegel framför oss.
Jag tror att var och en av oss har världens ensammaste val i bröstet som simmar omkring och sjunger sina 52 Hz.
Jag tänker mig ibland Jesus som världens ensammaste val. Det gudomliga som blev som vi och ändå inte alls som vi. En Gud som delade den yttersta ångesten och traumat i att vara människa. En Gud som själv skriker ut sin gudsövergivenhet på korset. Ett skri i 52 Hz.
Livet vill oss inget illa och det finns ett löfte om liv i vattnet.
Så är aldrig någon ensam. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem valen sjunger; den sjunger för dig.
Kent Wisti, stiftsadjunkt i Lunds stift, Svenska kyrkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar