Under mitt sista högstadieår i Motala gav jag ut en anarkistisk (vecko)skoltidning i form av en s k väggtidning (d v s en tidning vars sidor sätts upp på en anslagstavla) som hette Przemysl efter att som tonåring ha förläst mig på Centraleuropas historia. Flera årtionden senare har jag nu äntligen tagit mig för att besöka denna polska stad vid Ukrainas gräns som en gång i tiden stoltserade med Europas näst största fästning och där Österrike-Ungern och Tsar-Ryssland utkämpade tre gigantiska slag 1914-15 som betraktas som östfrontens motsvarighet till slaget om Verdun.
Staden med omnejd är översållad med rester och ruiner av ”k.u.k. F” (kaiserliche und königliche Festung) liksom av ståtliga gamla habsburgska officersvillor och klassiska centraleuropeiska praktbyggnader i mer eller mindre nedgånget skick och sist men inte minst av olika varianter av soldaten Švejk som spenderar en tid i fästningen i Jaroslav Hašeks berömda roman. Fästningen försvarades av bl tjecker som Švejk liksom av slovaker, österrikare, ungrare, romer, italienare, judar, polacker, ukrainare, rumäner och serber.
Przemysl, som räknas som Polens äldsta stad bredvid Krakow, har f ö inte bara attackerats av ryssarna utan också av svenskarna 1656 i samband med den ökända svenska invasion av landet som polackerna känner som ”Den svenska syndafloden” och som fortfarande omsjungs i den polska nationalsången. På stadens lokalhistoriska museum nämns naturligtvis också den svenska belägringen av Przemysl som även har förärats en historisk målning.
Przemysl härbärgerade tidigare Polens äldsta judiska befolkning och på 1800-talet utgjorde judarna närmare 40% av stadens invånare och vid Första världskrigets utbrott 1914 handlade det om runt 30%. I Przemysl fanns det en gång i tiden åtminstone fyra synagogor men idag är endast en av dem bevarad eller i varje fall själva byggnaden.
Bara några hundra av stadens judar överlevde Andra världskriget och den SS-officer som styrde över Przemysls getto under kriget och bar ansvar för likvideringen av detsamma och därigenom massdödandet av stadens judar – Josef Schwammberger – lyckades f ö fly till Argentina tack vare svenska nazister under ledning av SS-veteranen Thorolf Hillblad som tillsammans med andra svenska SS-veteraner hade flyttat till Buenos Aires efter krigsslutet och därifrån organiserat en s k flyktlinje för efterlysta nazistiska krigsförbrytare.
Turligt nog hann rättvisan ändå ikapp Schwammberger på äldre dar i och med att Argentina till slut lämnade ut denne till det återförenade Tyskland och han kom att bli den siste krigsförbrytaren av rang som ställdes inför rätta på 1990-talet och han avled därefter i fängelset 2004. Hillblad, som tillsammans med andra svenskar kom att hjälpa ett stort antal efterlysta nazister att fly till Perons Argentina efter 1945, hade Bosse Schön och jag sedan kontakt med innan han gick bort.
Västra Galizien, som numera ingår i dagens Polen, är mest känt för Krakow (och Auschwitz) men här finns också vackra f d habsburgska städer som Tarnow och Zywiec. I Zywiec huserade tidigare en gren av Huset Habsburg som ägde och drev det bryggeri som tillverkar Polens mest kända öl som går under samma namn som staden.
På Habsburgslottet i Zywiec växte ärkehertig Wilhelm upp som 1917-18 var tilltänkt som Ukrainas kung och som är förärad en staty i dagens Kiev och dagens ukrainare känner honom som Vasyl. Wilhelms bror ärkehertig Karl var f ö gift med en svenska – baronessan Alice Ankarcrona – och Karl och Alice utvandrade sedermera till Sverige och bosatte sig utanför Stockholm och deras dotter ärkehertiginnan Renata lever än idag. Det finns m a o och kort och gott flera Sverigekopplingar till västra Galizien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar