Stefan Strömberg:

 TID FÖR EFTERTANKE

Det "normala" som politiker, media och näringsliv ständigt manar oss att längta tillbaka till var inte "normalt". Egentligen är det nog det enda jag är helt säker på i tider som dessa.

Jag vaknade denna något kylslagna morgon med huvudet fullt av ett envist gnagande "jag vet inte".

Det enda sättet att vara så tvärsäker på än det ena och än det andra som somliga fått för sig att de är, är att enbart lyssna till dem som tycker likadant, strunta i att tänka efter och låsa in nyfikenheten bland andra livsfundament som ödmjukhet, solidaritet, tacksamhet och rättvisa.

I morgontidningen (DN 6/1) läser jag hur en lycklig ägare av Ullared, berättar att det under de senaste decennierna blivit ett fritidsintresse att shoppa.

En sådan, i förbifarten nonchalant utslängd, kommentar kan gör mig direkt illamående när jag vet att man i de indiska storstädernas slum kan vara fler än 100 personer om en enda toalett....

Det är bara ett exempel. Ett av många som jag skulle kunna räkna upp, men det riskerar att flytta fokus från de jag vill säga denna januarimorgon.

Man kan vara för eller mot vaccin och man kan vara båda utan att vara vare sig egoistisk eller osolidarisk, som en del hävdar. Oftast utan att kunna lägga någon kunskap bakom och utan att fundera på vad det är för något som ligger bakom pandemin och dess snabba spridning.

Den största och viktigaste frågan nu är, trots allt fokus på det som pågår här och nu, hur vi ska leva våra liv när pandemin klingat ut.

- Vilka värderingar ska vara vägledande?

- Hur ska vi förhålla oss till vi konsumerar alldeles för mycket i länder som Sverige?

- Ska vi se på naturen enbart som en tillhandahållare av råvaror, eller är naturen något vi ska respektera, älska och leva i harmoni med?

- Ovanstående fråga leder till följdfrågor om djurhållning, monokulturer, växtförädling, skogsbruk och genmanipulationer?

- Har alla människor på jorden samma rätt till ett gott liv och om man svarar nej på den frågan; varför inte?

- Hur ska vi nå fred, global rättvisa och lyckas med att rädda mångfalden i naturen?

Det här är frågeställningar som ingen kommer undan och jag menar verkligen ingen. Vi kan slå dem ifrån oss för ett tag, men förr eller senare slår i så fall tillbaka med än större kraft som nya och värre pandemier, krig och terrorism, naturkatastrofer och en allmän otrygghet som vi inte ens kan föreställa oss trots de umbärande som vi har idag.

Det är tid för eftertanke.

Reflektion.

Ödmjukhet och nyfikenhet.

Vi måste ge plats för nya värderingar.

Något annat val har vi inte...