Niklas Sjögren:

Vi står inför en stor ojämnlikhet mellan rika och fattiga, ju större denna ojämnlikhet ju mer ostabilit blir styret tills en revolution tillslut bryter ut när de fattiga inte längre har något att förlora. Jag tror att man måste genomföra ett antal olika reformer för att kunna klara av de miljöproblem vi står inför och jämna ut skillnaden mellan rika och fattiga. Vi kan konstatera att vi försökt sedan 1970-talet att låta marknaden ta hand om problemen, likaså har vi försökt att jämna ut och lösa problem med skatter.

Våra nya demokratiska rörelser måste förstå hur skatt inte löser några problem utan det leder till en korrupt stat som lever på det man har sagt att man vill bekämpa. Vi står mellan två ytterligheter, kapitalism och socialism där kapitalismen inte vet hur man ska fördela rikedomar medan socialismen inte vet hur man skapar den. Vi står mellan dessa ytterligheter, båda har viktiga tankar att föra fram. Dessa måste balanseras och man måste ta in att valutans värde inte är fast, den har egentligen inget eget värde.

Det finns sina förklaringar till att marknaden inte kunnat lösa miljöproblemen, en del är att vi passiviserats som konsumenter vilket gör att vi som konsumenter inte varit en stark drivkraft för att ställa om marknaden. En annan del är att det hela tiden funnits ett ekonomiskt vinstintresse av att exploatera miljöproblem och inte att åtgärda dem.

Detta har förstärkts av det faktum att marknaden inte är fri utan ett oligopol av de största företagen och bankerna. Den är fri så tillvida att en riktigt revolutionerande idé kan vända upp och ner på maktbalansen. Storföretag kan gå i konkurs, även banker kan gå i konkurs men eftersom de blivit så stora så har de blivit "too big to fail".

Det gör att vi dels låter systemet hållas när det egentligen borde ruskas om. Vi borde förstå att för att marknaden ska kunna vara fri så kan man inte skydda och favorisera företag. Ett första steg är att företag får betala den riktiga kostnaden för deras produkter istället för som idag när de har möjlighet att externalisera sina miljökostnader. Det kommer givetvis leda till att vissa företag går i konkurs, kanske är det många företag som går i konkurs. Det är en anpassningskostnad som vi måste ta.

Det finns inget självändamål att hålla ohållbara företag vid liv, tanken är att föra tillbaka ekonomi och ekologi till deras gemensamma bas. Ett ekologiskt ohållbart företag är ett ekonomiskt ohållbart företag, när vi håller dessa ekologiskt ohållbara företag vid liv så dröjer vi med en omställning som vi som samhälle skulle ha gjort redan på 1970-talet.

Man kan såklart argumentera att det ligger hos konsumenternas ansvar att ta hela ansvaret att inte efterfråga produkter som är miljöskadliga men vi vet att konsumenterna inte tar det ansvaret och förmodligen inte kommer ta det ansvaret. Man ska inte förringa den makten vi har att vi kan styra över vad som efterfrågas. Vi kan därför inte avsäga oss vårat individuella ansvar men det är inte hela svaret utan en annan viktig del att ta sitt politiska ansvar.

För att låta företagen ta den riktiga kostnaden och inte externalisera miljökostnaderna så måste man lägga på en avgift eller en skatt, den stora frågan följer vart den valutan ska gå till? Risken är att vi får ett välfärdssamhälle som bygger på miljöförstörning. Även när vi vill kan vi inte få ett sådant system att bli miljövänligt utan det kommer alltid på ett undermedvetet sätt försvara miljöförstörelsen.

Men för att motverka det så kan man fördela ut dessa miljöskatter till folket genom att betala tillbaks allt lika fördelat på varje person. Om syftet är att det ska gå tillbaks helt till folket så föreslår jag att det inte kallas miljöskatter utan miljöersättning. Då blir det tydligare, det är ingen skatt som finansierar statens verksamhet utan en ersättning som betalas av de som skadar miljön till dem som drabbas av konsekvensen, iaf på nationell nivå.

Detta ordval är viktig för att kunna få med sig gröna inom den frihetliga högern, kan man argumentera med non aggression principle så får man med även dem. Kallar man det för skatt så triggar man deras "skatt är stöld" men kan man argumentera att miljöersättningen inte betalas till staten och enligt en schablon betalas automatiskt ut jämt fördelat till alla.

Ska vi tänka på vad som händer globalt så måste vi även införa denna miljöersättning även på importvaror, annars så uppstår en dubbelmoral när svenska företag blir utkonkurrerade av utländska företag och vi köper importvaror med sämre miljöaspekter istället för de svenska med bättre miljöspekter. Importersättningen agerar den som en enkelriktad tullavgift som betalas tillbaka till andra, den stora frågan är bara till vem?

Det är trots allt ett nationalistiskt system vi kommer att införa vilket gör att det borde gå till folket men moraliskt borde ersättningen gå till hela jordens befolkning, oavsatt land. Det stödjer de fattiga i världen. Men att betala det till alla i världen kräver som sagt att globalt system där en hög solidaritet måste finnas. Ett globalt centraliserat system leder till en ny elit som måste styra auktoritärt. risk att det bli tyranniskt och auktoritärt.

Både kapitalism och socialism funkar som bäst när de är decentraliserade. För att kapitalismen ska kunna vara decentraliserat så måste man låta företagen gå i konkurs, inget företag är för stort för att inte gå i konkurs. I Sovjetunionen var tanken att det skulle styras av små lokala råd, det är en del av namnet unionen av socialistiska rådsrepubliken. Man kan se dessa råd som demokratisk lokalt självstyre, tanken är nästan libertariansk i sin natur.

Oavsett vilket framtida system vi ska ha så måste det vara ett decentraliserat system vilket tillsammans med avsaknaden av globalt solidaritet gör att det kommer vara ytterst svårt att få stöd för ett globalt system för miljöersättningar och därmed kan det vara svårt att hitta stöd för att betala till hela jordens befolkning. Även om man skulle kunna hitta det stödet så är motparterna okända, betalar man till länder så stödjer man någon elit någonstans.

Det kommer då öka risken att konspirationsteorier sprids, där en stor misstro mot detta system för betalning till auktoritära regimer, det är av samma skäl bidrag till utvecklingsländerna ses med misstänkta ögon. Jag ser dock att det finns en risk att man får ett system som bygger på ökad konsumtion för folks välfärd. Det är svårt att helt utesluta den risken. Nästa stora reform är att man förbjuder banker att låna ut valuta som de inte har, dvs man tar bort deras monopol att skapa ny valuta genom lån.

Det leder till att banker och företag börjar gå omkull. Det leder till att folk inte klarar av att betala sina lån. Istället för att Kronofogden ska jobba åt banker för att kräva in så borde man använda Kronofogden till att skriva av privatpersoners skulder. Detta leder till att en ny våg av banker och företag kollapsar. Vi lever i kollapsen av ekonomisk tillväxt som begrepp, samhället har bara inte velat erkänna det.

När företag kollapsar så kommer folk att bli arbetslösa, det gäller att hjälpa till och stödja dem. Det gäller att hjälpa de svaga i samhället när vi låter banker och företag kollapsa. Jag har inget svar på hur, kanske med landreform, kanske med basinkomst. Det troligaste är en kombination av både basinkomst och landreform. Jag är säker på att vad vi än väljer så tror jag att vi får leva med att hyperinflation blir konsekvensen. Jag tror man får lösa konsekvenserna av att låta ekonomisk tillväxten kollapsa när man ser dem eftersom det är svårt att förutse konsekvenser.

Men jag tror man måste ha is i magen och låta det kollapsa, det är också en enkel sak att genomföra bara förbjud banker att låna ut valuta som de inte har så sätter man igång det. Lösningen med basinkomst, som är den socialistiska idén av medborgarlön, är något som behöver debaterad så vi vrider och vänder på om det är en bra lösning för att hjälpa de svaga. Allt beror på hur det utformas.

Det finns risk för att basinkomst blir en sorts statssubventionerad konsumtion. Långt viktigare blir att införa någon reform som fungerar som att lösa ut lån och krediter, men även det måste göras på rätt sätt för att inte leda till ökad konsumtion. T.ex genom att förbjuda banker att låna ut valuta som de inte har. Hur kommer man ifrån att inte medborgarlön, förlåtande av skulder osv leder till en ökad konsumtion?

Som jag ser det är dessa några av flera reformer som måste till för att en revolution ska kunna undvikas, man skulle kunna se dessa reformer som en icke-våldsrevolution, det är kanske fördelen av att skillnaden mellan rika och fattiga är baserade på imaginära värden, man behöver inte ta ifrån de rika något utan allt som behöver hända är att de imaginära värdena går mot noll. De som faller tyngst är de rika eftersom de är vana att luftslottet var verkligt.

Utan dessa reformer tror jag att vi kommer att få en klassisk våldsam revolution med mycket lidande. Det finns någon sorts längtan i mig att hitta en lösning som minskar lidande och skillnaderna mellan rika och fattiga skapar onödigt lidande, de svaga i samhället har som svårast att hävda sig. Deras frustration leder till kriminalitet som ger snabbt rikedomar och status men också lidande, både för dem själva och andra i samhället.

Kommer vi erkänna för oss själva att göra som vi alltid har gjort har misslyckats? Att både att låta marknaden lösa det och att skatter ska lösa det har misslyckats? Vi behöver vishet men kommer våra demokratiska rörelser ta fasta på vishet eller kommer de styras av känsla?