Mattias Gardell:

Den israeliska regeringen fortsätter att fördriva palestinier från sitt hemland för att befästa den illegala ockupationens kontroll. Det är förstås inget nytt. Men den nuvarande vågen av rivningar av palestinska hem, skolor och lekparker skiljer sig enligt Hagai El-Ad, verksamhetschef vid den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem, på två punkter från de tidigare. För det första: Omfattningen. Under de första månaderna 2016 har Israel redan rivit flera palestinska bostäder än under hela 2015. För det andra: Inriktningen. Det är uppenbart att myndigheterna har riktat in sig på biståndsprojekt som donerats till palestinska samhällen från EU och dess medlemsländer. Bland annat humanitärt bistånd såsom solpaneler som ger elektricitet när Israel förhindrar uppkopplingar till närliggande elnät, vattencisterner, en liten skola med ett klassrum, och enkla bostäder för lokal befolkning. I september 2015 inledde EU en ”strukturerad dialog” med Israel, som syftade till att få ett slut på rivningarna inom sex månader. Den tidsfristen - som israeliska myndigheter använde för att riva ytterligare palestinska hem och EU-finansierade projekt - tog slut för en månad sedan. Rivningarna fortsätter. Bland spillrorna har ord och löften förlorat sin betydelse. Europa måste välja. Kommer man fortsätta ge Israel klartecken för ytterligare brott mot internationell humanitär rätt och en politik med tvångsförflyttningar – eller inte? Om vi låter bli att jämföra den israeliska regimens folkfördrivningspolitik med någon annan stats brott mot människans rättigheter - kan vi då enas i att inte bara fördöma den israeliska kolonialmaktens etniska rensning utan införa sanktioner fram till den dag landet hörsammar FN:s resolutioner, internationell rätt och den illegala ockupationen av palestinskt territorium upphör?