Jag är ingen ”ordsnok”, men kan inte undgå att observera hur s k ”fula” ord brukas i vissa texter, senast i Denise Minas ”I midnattens stillhet”, en översatt engelsk deckare.
Som okvädingsord återkommer ”fitta”, varvat med ”rövhål”. Trist och enahanda.
Vad vore vi utan våra mödrars fittor, de borde istället symbolisera något positivt. Beträffande rövhål citerar jag min makas morfar, en man från de norrländska skogarna: ”Vad hjälpte det om jag ägde en miljon och inte kunde skita?”.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar