Det är inte mycket mer än 100 år sedan som Sverige huvudsakligen var ett jordbruksland. Man kan fortfarande få bilden av ett land av bönder som flyttat in till stan och anstränger sig att verka förnäma genom att ”spika engelska” och fira halloween istället för Alla helgons dag. Vi låter oss gärna luras av talet om internationalisering som aldrig betytt något annat än amerikanisering. En omfattande diskussion har pågått om religiösa friskolor men knappt någon alls kring de språkbytesskolor som växer upp runt om i landet. Där byter man i största möjliga mån ut svenskan mot engelska och vi tvingas alla skattevägen vara med och finansiera verksamheten. Är det bra?
På Skolverkets hemsida kan man läsa följande: ”Det vetenskapliga underlaget av effekterna av engelskspråkig undervisning är begränsat. Den sammantagna bilden är dock att engelskspråkig undervisning har blygsamma eller inga effekter på engelskan och att den kan innebära risker för elevernas utveckling av svenskan och möjligen även för ämneskunskaperna. Jämfört med andra länder är engelskspråkig undervisning ovanligt oreglerad i Sverige. Att till stor del undervisa på engelska i gymnasieskolan riskerar att stå i konflikt med språklagen och läroplanen. Skolverket föreslår därför att regeringen utreder och ser över regleringen”.
Förmågan att uttrycka sig korrekt på svenska försämras av att gå ett engelskspråkigt gymnasium. Det konstaterar språkforskaren Maria Lim Falk vid Stockholms universitet. Hon har studerat språkriktigheten i uppsatser som skrivits under första respektive fjärde terminen. Under första terminen märktes ingen skillnad mellan eleverna på det svenska och det engelska programmet. Men den fjärde terminen skrev eleverna på det engelska programmet betydligt sämre än eleverna på det svenska programmet. Orsaken är en alltför stark koncentration på det främmande språket. Att man behärskar svenska tas för givet.
Men språkutveckling sker ju hela tiden och den språkliga kompetensen som krävs på gymnasiet och senare på universitetet, är något helt annat än det som krävs på högstadiet eller på mellanstadiet. Den utvecklingen, även om det gäller modersmålet eller första språket, kan man inte ta för given, understryker Maria Lim Falk.
För de allra flesta unga i Sverige väntar en framtid i Sverige och arbete som alltmer kräver god behärskning av svenska språket. Vi gör dem en otjänst om vi inte låter dem nå största möjliga förmåga i landets eget språk.
Bo Alvberger
Pensionerad lärare
Aktiv i Språkförsvaret
Texten publicerad i Värnamo Nyheter den 3 januari 2019
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar