Peter Söderlund skriver:

"Kriminalvården som industri
Kriminalitet och missbruk föder en av de största och mest lönsamma industrierna i Sverige. Den ger sysselsättning till många, och till den industrin behövs det många ungdomar det går snett för i väldigt tidig ålder. Även om människor förmodligen inte tycker att det är bra att personer fastnar i kriminalitet och missbruk så är det ett sådant, dyrt och ineffektivt system som Sveriges politiker byggt och underhåller. 
Det går ca 8 heltidsanställda på varje kriminell som dömts till kriminalvård. Det är säkerhetsföretagens anställda, poliser inom olika tjänster, domstolarnas personal och nämndemän, det är advokater, målsägarbiträden, häktespersonal, transporttjänst, kriminalvårdare, frivårdare och övriga anställda inom kriminalvården. Det är Socialtjänsten som skall hjälpa dem som suttit i fängelse att slussas ut i samhället, arbetsförmedling, coacher, behandlingshem, ideella föreningar och andra organisationer, psykologer och psykiatriker för att inte tala om Landstingen som har mycket personal som arbetar med missbrukare och kriminella och en mängd andra anställda. Denna apparat slukar människor och resurser utan att kunna visa på några egentliga positiva resultat förutom i några fall.
Alla skall ha sin del av kakan och allt fler lever av denna industri som också hittar allt fler vägar att tjäna pengar på att det går snett för människor. I de flesta fall görs insatserna med goda intentioner, men ofta drivs också verksamheter för sin egen skull och deras överlevnad är viktigare än att skapa bästa möjliga resultat. Konsekvenserna för familjer och anhöriga, barn till missbrukare och kriminella är katastrofala och skadar också samhället i stort. 
Människor som blir brottsoffer och lider och lider gör många gånger också den kriminelle och missbrukaren. Denna industri har tagit över mer och mer av det gamla folkrörelse Sverige, staten förbrukar mer och mer av våra skattepengar till en många gånger kontraproduktiv industri som behöver och lever av barn och vuxna av alla kön, som det går snett för. Det är en mångmiljardindustri som tömmer statskassan för att skapa arbete och sysselsättning, och inte minst vinst i kapital för en del! 
Tänk om det fanns kloka modiga politiker som skulle sätta ned foten och besluta att vi kommer satsa några miljarder extra på att stärka folkrörelse Sverige och dess goda samhällsaktörer och det varje år. Skulle man göra det skulle man sätta igång en rörelse i landet som på några år skulle visa sig ge mycket positiva resultat, för statens ekonomi och för medborgaren. Dock skulle en viss arbetslöshet inträda då man kan bli tvungen att skära ned på den växande industrin som nämnts ovan. 
Det får vara slut med klappar på huvudet och allmosor till Sveriges folkrörelser och organisationer som är ryggraden för en frisk nation. Det är inte okey längre att det skall vara en pedagog på 20 barn i förskolan och det saknas pengar för förebyggande arbete och sedan är det 2 anställda för varje intagen på kriminalvården och ca 6 till anställda till på utsidan för samma person. Stödet måste in tidigare i förebyggande arbete och för att inte behöva satsa så mycket när det har gått för långt, det samhällsekonomiskt olönsamt och tragiskt för de alla drabbade.
Jag har varit med att suttit fast i skiten, suttit i fängelse och arbetat med att hjälpa människor sedan 1998 i Sverige och internationellt. Resultaten är idag mer eller mindre detsamma för den växande industrin, kanske sämre trots ännu mera satsat skattekapital, när skall vi göra annorlunda?"
Peter Söderlund