REPLIK. Stefan Löfven redovisar de åtta starkaste hot han anser finns mot Sverige (DN Debatt 8/1). Med kirurgisk precision undviker han de hot som hans egen politik understöder. Han lär komma undan tyngre kritik eftersom de borgerligas tankevärld till stor del är densamma som socialdemokraternas, skriver Birger Schlaug.

Miljöpartiets partiledning har lagt ner sin systemkritik för att få delta i en regering som på många sätt driver en politik som går på tvärs mot det som partiet bildades för att stoppa. Vilket för övrigt är en anledning till en grön konferens, med deltagare som vill skärpa MP:s politik, som hålls till helgen.

Likt Löfven skall jag ta upp åtta hot:

1. Ekonomismen. Såväl människovärde som demokrati hotas av den alltmer vulgära ekonomism som Löfven och andra i det politiska etablissemanget understöder. Medborgarna har alltmer reducerats till verktyg för upprätthållande av ett systemtänkande som präglas av att vi skall vara kuggar i ett ekonomistiskt hjul som snurrar allt fortare. Individen behandlas alltmer som en ekonomisk varelse vars uppdrag det är att producera och konsumera - trots att vi i grunden är biologiska, sociala och kulturella varelser. Vi måste bryta detta systemfel.

2. Globaliseringen. Demokrati, överblick och självtillit undermineras i takt med att globaliseringen tillåts vinna terräng. Vi blir som människor och samhällen allt mer beroende av beslut och händelser som vi inte själva kan vare sig kontrollera eller hantera vilket skapar sårbarhet snarare än robusta samhällsbyggen. Vi måste aktivt verka för att balansera globaliseringens avarter.

3. Kapitalvaldas makt ökar. Genom att ekonomismen och globaliseringen trängt ut andra tankemodeller har kapitalvalda församlingar fått allt större inflytande över utvecklingen. Eftersom dessa endast har ett enda huvudmål - förräntning av pengar - kommer allt mer av samhällets verksamheter att underställas detta enda mål. Därmed riskerar vi att få en fullständigt outhärdlig utveckling. Detta måste brytas.

4. Marknadens utarmning. Adam Smith, som brukar kallas nationalekonomins fader, hävdade att marknaden fungerar bra under två förutsättningar: att dess aktörer inte vill skämmas inför vare sig gud eller sina grannar. Dessa förutsättningar har försvunnit i ekonomismens och globaliseringens tidevarv. Dessutom har ekonomin kommit att fungerar som en kapitalistisk planekonomi där alltmer penningflöden, handel och prissättning sker inom bolagssfärer. Vilket är ett hot mot såväl reellt fungerande marknad som demokratin.

5. Arbetslinjen. Sedan ett antal år tillbaka har arbetslinjen upprättats som en överideologi. Själva tanken att aktivt ”skapa mer arbete” är infantil. Genom att, i arbetslinjens namn, skapa ökande sociala klyftor – genom såväl minskad trygghet för sjuka och arbetslösa som ”modern politik” som skapar ett framväxande prekariat – hotar man samhällets sammanhållning. Arbetslinjen är dessutom förfelad eftersom robotisering kommer att ses som ett hot snarare än en möjlighet. Arbetslinjen måste problematiseras.

6. Skattesystemet. Vänstern har en vurm för skatt på arbete som är djupt kontraproduktiv eftersom sådan skatt innebär att omsorg, vård, skola, kultur, reparation och underhåll högbeskattas. Högern är å sin sida mest intresserad av att sänka skatter. Skattekvoten – det som av borgerliga kallas för skattetryck – bör förbli hög om vi skall upprätthålla välfärd men skattebasen måste förändras i grund om vi skall upprätthålla välfärdssamhälle med social anständighet. Gemensamt lyckas vänster och höger upprätthålla dagens system vilket är djupt problematiskt eftersom det skatt på arbete och arbetstid som utgör den helt dominerande basen. Vilket dessutom ger kapitalägare större andel av den totala ekonomin. Skatten måste breddas så att den till mycket större del omfattar den del av produktionen som inte härrör från direkt arbete.

7. Krigsretorik och militär upprustning. Såväl Ryssland som Nato agerar i en spiral av upprustning. Sverige deltar aktivt genom att såväl upplåta stora delar av landet till utländskt dominerande militära övningar som genom att hänge sig åt alltmer krigsretorik. Detta bör på allvar problematiseras. Den ursprungliga betydelsen av begreppet ”gemensam säkerhet” bör återvinnas – det vill säga försöka bygga säkerhet tillsammans med potentiella fiender snarare än bygga block tillsammans med de som redan är ens vänner.

8. Miljöhotet. Det mest allvarliga hotet mot demokrati – inklusive social anständighet, antirasism och rimligt frihetsrum för individen – skapas när vi skadar de planetära processer som utgör grund för att vi kan bygga goda samhällen. Löfven ger i sin artikel sken av att Sverige ligger i fronten när det gäller exempelvis klimatfrågan. Detta är lögn. Sverige ligger på tionde plats över länder som per capita gör störst ekologiska fotavtryck. Dessa har ökat de senaste åren. Därför måste vi utveckla ett ekonomiskt system som inte är beroende av ekonomisk tillväxt. Denna tillväxt skapas nu genom såväl ökad miljöskuld som hushållens ökande skuldsättning. Att en rödgrön regering inte förmår ta det på allvar är djupt tragiskt.

Jag noterar att Löfvens (S) artikel inte är underskriven av vice statsminister Isabella Lövin (MP). Jag väljer att tolka det som att De gröna börjar inse att man alltför länge agerat dörrmatta åt den Löfvenska socialdemokratin istället för att driva systemkritik. Må språkrören räta på ryggarna, driva grön politik och visa att det som varit utgjort en parentes i partiets historia.