Birger Schlaug:

PUBLICERAD: ONSDAG 4 JANUARI 2017, 11:00
Ur kris kan möjlighet till förändring uppstå, åtminstone om omgivningen fått nog av hur samhällen och politiken missköts det senaste året. Tänk om 2017 blir året vi tar vårt förnuft till fånga på ett övergripande plan istället för att vilseledas av politiska finter? Birger Schlaug skriver om möjligheternas år.
OPINION
Allt är relativt. Brukar det heta. Gradtalet i helvetet också. Just nu brinner man inte bara i våra jordiska helveten, man drunknar också. Drygt 5000 människor blev lik i Medelhavet, havet där välmående plaskar runt all-inclusive, förra året. Det platsar i Guinness Rekordbok.

Vi har vant oss, det är inga nyheter längre. Men Maria Ferm, gruppledare i Miljöpartiets riksdagsgrupp, fick förra året den rödgröna regeringens uppdrag att hitta en lösning på problemet lagom till nästa val. Ett uppdrag så där på sidan om. Det fanns många uppdrag på sidan om förra året. Som t ex att hitta lösningar på klimatkrisen vid sidan om att klara huvuduppdraget; se till att konsumtionen ökar, att tillväxten hålls igång om än med lånade medel.

Systemet får inte krascha. Därför försvarade miljöministern att de svenska ekologiska fotavtrycken ökade förra året med att det gått bra för ekonomin. Tablå. Kan man tycka. Men få politiska kommentatorer reagerade. De såg liksom inte problemet. Och om de såg det ville man inte tala om det. Stämningen kan bli dålig.

Årtalet är numera 2017, enligt det västerländska sättet att räkna. Det kan bli ett riktigt skitår. Nya rekord på Medelhavet. Ökande ekologiska fotavtryck, vi skuldsätter oss allt mer för att kunna konsumera allt mer. Och så Trump och Putin och krigsretoriken som svallar också i svenska medier.

Fast tänk om det vänder. Tänk om det går åt helvete för nyliberalismen, det militärindustriella komplexet och reklambyråer som gör allt för att vi skall konsumera sönder planeten så fort som möjligt. Tänk om vi blir fler som får nog.

Tänk om det skulle börja i USA, som en reaktion på att Sanders blev bortmanipulerad och att Trump blev vald trots att han inte fick flest röster. Tänk om det skulle börja i Ryssland, som en reaktion på att folk blir förbannade på doping? Tänk om det börjar i Sverige, som en reaktion på att den rödgröna regeringen inte driver rödgrön politik.

Tänk om det börjar i Blekinge som reaktion på att regeringen stoppat byggandet av 700 vindkraftverk för att militären vill öva i Hanöbukten. Tänk om det börjar när regeringen offentliggör att man, i enlighet med Värdlandavtalet, avser att bjuda in Trump och Erdoğan och övriga Nato att placera ut missiler på Gotland.

Tänk om vi blir många som får nog av elitens huvuduppdrag. Tänk om det blir en bild på en liten flicka som spolats in, halvt uppluckrad så skallbenet syns, på en strand på det nygamla semesterparadiset Mallorca som får det att vända. Tänk om vi plötsligt vaknar och funderar på vilket namn gett oss själva: homo sapiens, den visa människan. Tänk om vi börjar tänka. Jisses!

Välbetalda föredragshållare brukar, i samband med företags eller kommuners upptaktsmöten, påstå att det kinesiska tecknet för kris också betyder möjlighet. Det är en sanning med modifikation. Bygger på att vi rent allmänt är dåliga på kinesiska tecken och gärna låter oss luras bara det känns skönt.

Men, säg att det ligger något i det. Ur kris kommer möjligheter. Möjligheten finns ju. Att förändra. Men tro inte att förändringen kommer uppifrån. Den kommer nerifrån. Som alltid. Ofta från de som inte har så mycket att förlora.

De som inte har så mycket att förlora benämns ofta som offer för populism. Men innan de blev ”offer för populism” blev de offer för elitens systembygge. Det är det systembygget som måste monteras ner. Innan det kraschar. Så att vi om tio år kan säga att 2017 blev vändningens år. Så varför inte låta sidouppdragen bli huvuduppdrag? Maria Ferm kan ju börja.

Birger Schlaug 
Debattör