Lan Marie Nguyen Berg og Greta Thunberg, en gang.

 Lan Marie Nguyen Berg:

"«Jeg er veldig glad for at generasjon Greta Thunberg er død», utbrøt Unge Høyre-leder Ola Svenneby på Dagsrevyen i seiersrus etter skolevalget. Jeg var nok ikke den eneste som skvatt i stolen. Unge Høyre deltok i klimastreikene for fire år siden, nå valgte deres leder å markere sitt imponerende resultat i skolevalget som en seier over klimastreikene. Hva er det som har skjedd?

Både Svenneby og andre Høyre-politikere har rykket ut for å nyansere dette budskapet i etterkant. Kanskje kom det feil ut. Likevel er det lov å bli sjokkert. Det er ikke hver dag en hel generasjon erklæres død. Men når vi som er voksne blir provosert over Svennebys uttalelse, så er det kanskje verdt å huske på hva Gretas egentlige budskap var.

“Dere kommer til oss ungdommer for å få håp, hvordan våger dere!” utbrøt hun med tårer i øynene i FNs generalforsamling. Et av Thunbergs viktigste budskap var at ungdommens klimaengasjement ikke kunne bli en hvilepute for de som faktisk er i posisjon til å løse klimakrisen - oss voksne.

Under den første partilederdebatten var det ingen bortsett fra en nølende Jonas Gahr Støre som ville rekke opp hånda og erklære at de trodde vi kunne nå klimamålene våre. Stortinget har vedtatt klimamål, men overhode ikke tatt dem seriøst, og nå sier de åpent at dette bare er en vits. Vår tids viktigste sak blir forkastet med et skuldertrekk av et nesten samlet politisk Norge. Investeringene i olje og gass når nye høyder, mens investeringene i fornybar energi synker. Vi har ikke noe “grønt skifte”, tvert imot blir vi mer fossilavhengige.

Det er ikke ungdommens jobb å gi oss voksne håp, det er vår jobb å gi ungdommen håp. Når våre mektigste politikere i praksis gir opp klimakampen, når de klapper klimastreikere på hodet og deretter åpner nye oljefelter, kutter skattene for oljeindustrien, bygger nye motorveier og større flyplasser, når regjeringens medlemmer gjør det til sin viktigste oppgave å promotere økt kjøttforbruk, så er det ikke rart at ungdommen også mister gløden. Jonas Gahr Støre bedyret etter valgseieren at han skulle være i stand til å se barnebarna sine i øynene, at han ville gjøre alt i sin makt for klimaet. Kan han si med hånda på hjertet at han virkelig har gjort det?

Thunberg-generasjonen er ikke død, men den har blitt eldre og fått stemmerett. En fersk måling fra NRK viser at klimasaken har seilt opp som en av de viktigste sakene for velgerne i valget etter sommeren. Hva det har å si for valget, vet vi ikke før på mandag. Men det er neppe siste gang klimakrisen vil engasjere og mobilisere mange velgere, både unge og gamle.

Denne sommeren har vi sett nye varmerekorder over hele verden, ekstremvær har rammet både Norge og våre mest populære feriedestinasjoner langs middelhavet. Hetebølger, tørke, skogbranner og oversvømmelser kommer omtrent slik klimaforskerne har advart oss mot. Både jobben med å kutte klimautslipp og tilpasse oss det nye været er mer akutt enn noen gang.

Om noen dager er det kommunevalg. Her kan du bruke stemmeseddelen til be om en grønnere kurs i din kommune og ditt fylke. Kollektivtransport og sykkel fremfor motorveier. Bevaring av karbonrik myr og skog i stedet for nedbygging av natur. Mer resirkulering og mindre søppelforbrenning. Solceller på rådhus, skoler og idrettshaller. Investeringer i energisparing. God vegetarmat i offentlige kantiner.

Hvordan norske kommune- og fylkesstyrer ser ut, har faktisk stor betydning både for klimaet og ikke minst naturen. Det er ikke tilfeldig hvilke byer og kommuner som lykkes i å kutte utslipp, eller setter ned foten mot utbyggere som vil rasere natur, bygge ned strandsonen eller legge matjord under asfalt. Alle vi som ble inspirert av Greta Thunbergs budskap bør ta det med oss inn i stemmeurnene. Vi har allerede skapt en varmere og farligere klode for våre barn. De voksne har ansvaret for å stoppe denne farlige utviklingen. Ikke de unge. Godt valg!"

 

Andreas Magnusson:

I Sverige ska det tydligen löna sig att jobba eller vara pensionär och det ska löna sig att förbruka mycket el och bensin eller diesel. Nästan allt ska löna sig förutom att vara sjuk, arbetslös eller miljövän.

Jag funderar mer och mer på vem det är som ska betala för skolor, vård, rättsväsende, vägunderhåll och annat.

Om man hela tiden sänker skatter så kommer statens inkomster att minska och då måste statens utgifter också minska.

Ganska ofta hör man käcka människor påstå att det istället handlar om att effektivisera verksamheter. De som påstår det jobbar sällan i de verksamheter som påstås kunna effektiviseras.

Ta skolan som exempel. Hur effektiviserar man en gymnasieskola där maximalt söktryck ändå leder till ekonomiskt underskott? När man har tryckt in 34 elever i klassrummen och det inte finns plats för fler elever, vad är det då som ska effektiviseras?

Ska vi börja med ståplatser? Ska lärare arbeta ännu mer för samma lön så att ännu fler bränner ut sig och kunskapsnivån i landet minskar?

Hur effektiviserar man på akuten? Hur förkortar man vårdköer med mindre pengar till verksamheten? Hur får man bättre kollektivtrafik genom att betala mindre för den?

”Mer i plånboken”. Jag har väldigt svårt att fatta vad pengarna har i plånboken att göra.

Men tanken är kanske att de ska ut från plånboken och pumpas in i ökad konsumtion, vilket leder till ökade utsläpp och försämrad miljö.

Vem tjänar på det? Faktiskt ingen alls.

Det fanns nog en tid då man i det här landet behövde sänka skatter. Den tiden är inte nu. Vi lever i ett lågskattesamhälle för människor med stora förmögenheter. Ingen arvsskatt. Ingen förmögenhetsskatt. Ingen fastighetsskatt. Ingen värnskatt. I det här landet lönar det sig att ha jättemycket pengar. Man behöver inte dela med sig särskilt mycket alls.

Vi behöver högre löner för vissa grupper (t.ex. undersköterskor, barnskötare, handelsanställda osv) men vi behöver också högre skatter för höginkomsttagare och människor som har lagt pengar på hög.

Det vore en effektivisering värd namnet.

Marit Bergman:

Jag har lite frågor här, 

som ni gärna får hjälpa mig att svara på.

Lite apropå dagens kulturdebatt…

på ett plan kanske retoriska men också ärligt ställda

eftersom jag ägnat hela mitt liv åt något

som jag är mycket väl medveten om

inte anses som ett riktigt jobb av många.

Då blir det lätt så att man funderar lite extra.

Vad är arbete?

Är det att lyfta tunga saker?

Att lyfta gamla människor?

Att lyfta gitarrförstärkare?

Att lyfta en själ så att den blir lätt?

Att bygga en scenrigg?

Att bygga ett nytt hus?

Att sälja teaterbiljetter? Att sälja bilar?

Att tänka ut planer på hur en verksamhet ska fungera? Att tänka ut en låtordning?

Att skriva offerter? Att skriva journaler? Att skriva en bok?

Om det är ett arbete att skriva en bok, spelar det någon roll vilken sorts bok det är för att det ska klassas som arbete? Måste det vara en bok som är till nytta för någon? På vilket sätt och för hur många? Blir det mer av ett arbete om boken läses av många eller är det tvärtom?

Är det ett arbete att boka musiker till en inspelning?

Att boka en flyttfirma när kontoret hittat nya lokaler?

Att köra turnébilen? Lastbilen? Skogsmaskinen?

Är det ett arbete att vara receptionist? Är det ett arbete att skriva autografer? Att ha möte i tekniska nämnden om saker som rör tekniska nämnden? Att ha möte med bokningsbolaget om saker som rör en turné?

Är det ett arbete att svara på mail? Vilken sorts mail?

Arbetar man om man aldrig går från jobbet?

Om man blir utbränd av sitt arbete, finns det då arbeten som det är fult att bli utbränd av och finns det arbeten som det är fint att bli utbränd av?

Är det arbete bara när det känns svårt att arbeta eller kan det vara ett arbete även om det känns lätt ibland?

Är det ett arbete att lära ut matematik? Är det ett arbete att lära en ung cellist att spela efter noter? Är det ett arbete att vara skolkurator? Kan det vara ett arbete att hjälpa någon att uttrycka sina känslor?

Fler frågor:

När blir ett arbete ett arbete?

Blir det ett arbete först när utbildningen är klar eller arbetar praktikanten?

Är det ett arbete att sälja ett telefonabonnemang? Är det ett arbete att sälja en låt som är färdig, är det ett arbete när man skriver 10 dåliga låtar som inte går att sälja? Arbetar start-up-entrepenörer när de misslyckas med sin start-up?

Arbetar sjuksköterskan när hon tar sänkan på patienten? Arbetar clownen när hon blåser upp ballongdjur för patienten?

Är det ett arbete att måla en vägg äggskalsvit enligt beställning? Att måla ett konstverk på en vägg enligt beställning?

Att måla något som ingen beställt?

Blir ett arbete till när lönen ges? Spelar det någon roll varifrån lönen kommer för att det ska klassas som arbete? Måste lönen ges direkt, hand till hand, eller är det ett arbete även om lönen tar en omväg via staten innan den betalas ut?

Är det ett arbete först när det är till nytta för andra?

Vad är i så fall nyttigt för andra ?

 

Micke af Ekenstam:

I helgen deltog jag i ett seminarium om ekofilosofi och heliga berg i den urfolksamiska kulturen. Det var en djupt rörande upplevelse som gav mig några verkligt otroliga perspektiv på hur man kan knyta till naturen och allt levande såväl som icke-levande ting.

Ekofilosofi är en filosofi om ekologisk harmoni eller jämvikt. Det är en term som delvis myntas av den norska filosofen Arne Næss, som också var en klättrare som förde modern klättring till Norge med att etablera några banbrytande rutter på berget Stetinden, nära Narvik. Næss förespråkade att en sann förståelse av naturen skulle ge upphov till en synpunkt som uppskattar värdet av biologisk mångfald, förståelse för att varje levande varelse är beroende av existensen av andra varelser i det komplexa nät av inbördes relationer som är den naturliga världen.

Den samiska kulturen bygger på den inneboende respekten för naturen och alla varelser som finns där. Det finns självklara kopplingar till visionerna inom ekofilosofin, och det kan ge oss nya perspektiv på hur vi kan anpassa vårt tänkande på ett sätt som är mer i linje med vad vi behöver i en värld som ser de allvarliga effekterna av klimatförändringar och miljöförstöring.

Jag kommer aldrig bli samer men har fått en mycket djupare respekt för deras kultur och kommer använda mina nya insikter för att försöka göra världen till en bättre plats.