November-pogromen.
På en liten videoskärm på Judiska museet berättar en kvinna om fasorna hon upplevde under natten mellan 9 och 10 november 1938. Det vi idag kallar novemberpogromen. Den mest fasansfulla av nätter: tusentals judar arresterades, judiska affärer och hem förstördes och synagogor stacks i brand. Det var också natten då det tyska folket lärde sig att polisen inte ingriper då judar attackeras, att brandkåren inte släcker bränder om det är judisk egendom eller synagogor som brinner. Det är så man flyttar normer och vänder på perspektiven för att etablera en annan verklighet. Ett paradigmskifte.
Novemberpogromen var inte på något sätt startpunkten, det var mycket som hade hänt innan dess. De antijudiska stämningarna hade piskats upp under många år, Nurnberglagarna införts, judarna var redan rättslösa och hade berövats sina medborgarskap. I intervjun vittnar Miriam Pollin från den lilla skärmen på museet om den enorma skyddslöshet och rädsla hon upplevde den där natten. Novemberpogromen var inte alls början, inte heller slutet, utan en tidpunkt då det fortfarande fanns tid att reagera och agera. Det var ännu inte för sent.
Samma känsla av att det ännu inte är för sent gör sig påmind idag. Det viskas i kulisserna, och ibland sipprar rösterna igenom; ord som hell seger, upprensningar, propagandainslag i public service, Anne Franks sedeslöshet. Radikaliseringen av språket, och det faktum att vi inte vet vad som kommer härnäst, och vilka som väntar i skuggorna, känns skrämmande.
Samma tecken ser vi i flera andra länder, inte minst nu inför mellanårsvalet i USA. Det radikala språkbruket, demokraterna som en cancer som måste utrotas, Trumps ord om demokrater som ”sjuka och onda”. Och vem hade någonsin kunnat föreställa sig att missnöjda Trumpsympatisörer skulle storma Capitolium – den amerikanska demokratins hjärta?
Demokratin är skör och dess inneboende svaghet är just att den kan avskaffa sig själv på demokratisk väg. Därför måste vi ständigt värna demokratin och mångfalden och få fler att återfå sin tro på att den långsamma förändring som är demokratins väg är bättre än snabba radikala samhällsförändringar. När det ännu finns tid.
Christina Gamstorp
Museichef
Novemberpogromen 1938 – vad betyder den idag? | Judiska museet
Judiska församlingen håller sluten ceremoni till minne av Kristallnatten | SVT Nyheter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar