I helgen deltog jag i ett seminarium om ekofilosofi och heliga berg i den urfolksamiska kulturen. Det var en djupt rörande upplevelse som gav mig några verkligt otroliga perspektiv på hur man kan knyta till naturen och allt levande såväl som icke-levande ting.
Ekofilosofi är en filosofi om ekologisk harmoni eller jämvikt. Det är en term som delvis myntas av den norska filosofen Arne Næss, som också var en klättrare som förde modern klättring till Norge med att etablera några banbrytande rutter på berget Stetinden, nära Narvik. Næss förespråkade att en sann förståelse av naturen skulle ge upphov till en synpunkt som uppskattar värdet av biologisk mångfald, förståelse för att varje levande varelse är beroende av existensen av andra varelser i det komplexa nät av inbördes relationer som är den naturliga världen.
Den samiska kulturen bygger på den inneboende respekten för naturen och alla varelser som finns där. Det finns självklara kopplingar till visionerna inom ekofilosofin, och det kan ge oss nya perspektiv på hur vi kan anpassa vårt tänkande på ett sätt som är mer i linje med vad vi behöver i en värld som ser de allvarliga effekterna av klimatförändringar och miljöförstöring.
Jag kommer aldrig bli samer men har fått en mycket djupare respekt för deras kultur och kommer använda mina nya insikter för att försöka göra världen till en bättre plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar