Från Fågelviskarens sida på Fäjsbok:

En kväll vid grävlingarnas gryt. De är mycket försiktiga när de lämnar grytet, vill försäkra sig om att inga faror lurar. En kvist som knäcks, kanske av en älg eller ett vildsvin, får allihop att fly ner i grytet. Men snart är de uppe igen, och förbereder sig inför nattens matletande. De är redan rejält feta, fettreserver som ska klara dem genom vintern. Grävlingar sover vintersömn, men kan ofta vakna till och gå en promenad när vädret är milt. Det finns en seglivad myt om att grävlingar är aggressiva djur, som biter tills det knakar i benpiporna. Uppenbarligen har många människor ett behov av att vara rädda för vilda djur. Så onödigt, då grävlingen är ett skyggt, och mycket fridsamt djur. Ett av skogens gulligaste, och de angriper inte människor, såvida du inte trängt in grävlingen i ett hörn utan flyktväg. Grävlingen lider svårt av trafiken på våra vägar, och jagas också, trots att de sällan äts, och inte utgör ett större hot mot tamdjur (förutsatt att du har en välbyggd hönsgård). Grävlingen är enligt mig skogens gullegris, med ett oförtjänt dåligt rykte. Nu ska jag ut o ge dem en hemleverans med äpplen, som tack för att jag fått tjuvkika på deras kvällsbestyr. Om möjligt ska de få bli ännu lite fetare inför vintern.