Stefan Strömberg:

PENGARNA, MAKTEN, SPRÅKET OCH VÅRA DRÖMMAR - ÄR VI LYCKLIGA NU? (2)

Det är inte lätt att förstå sig på det här med pengar. Finns de eller finns de inte?

Något lättare var det på den tiden vi använde mynt och sedlar i större utsträckning. Nu tycks de mig främst vara ett slags trolleritrick som avgör vem som bestämmer och vem som lyder.

Ja, allra mest är de ett maktens redskap och inte den neutrala länk mellan köpare och säljare som vi med blundarens naivitet verkar tro.

Igår skrev jag att all förändring börjar med att vi återerövrar tystnaden. Det är förstås en förenkling, men det är min övertygelse att vi behöver stillheten och frånvaron av alla distraktioner för att ha en möjlighet att förstå de samband som reglerar relationerna i vår värld.

"Plånboksfrågor" brukar det heta i valrörelsen. När statusen för ett yrke ska öka talas det ofta i första hand om att lönerna måste upp. Hur många lotterier och kasinon som oupphörligen matar oss med drömmar om lycka genom rikedom vågar jag inte ens fundera över.

Ständigt dessa pengar...

Vad gör det med oss? Och hur har pengar kunnat få en sådan central betydelse i allas våra liv? Hur kan vi acceptera att vi får fler och fler miljardärer som samlar pengar på hög och reglerar allt från informationsflöden till var någonstans och i vad på vår enda jord det ska investeras?

Fri är den som inte äger, tänker jag och stannar till en stund på parkens grusgång och betraktar den tall- eller entita som tar sig ett eftermiddagsdopp i en pöl.

Lycka är tillgång till vatten, inte att ha stora garderober fyllda med oanvända kläder, gigantiska hus med tomma rum eller lyxbilar i mängd.

Jo, jag vet. Den meningen är också en förenkling och absolut inte något idealiserande av fattigdom, men det är dags att vi genomskådar det ekonomiska system som bygger på att vi känner ett ständigt missnöje och vill konsumera mer, som gör en påhittad faktor som pengar viktigare än natur, fred och rättvisa och som inbillar oss att lösningen på planetens problem är ännu mer av det som redan visat sig inte fungera.

Till sist en fundering kring det språk som ständigt döljer den verklighet som det faktiskt handlar om:

– Jag menar att grisköttet måste bli mer sexigt och coolt så att vi blir mer relevanta för oss själva, för vår omvärld och för våra kunder. Vi måste visa att det här är en cirkulär produkt" (DN 27/7 - 2023)

Det är grisföretagarnas nytillträdde vd Johan Eriksson, som uttalar sig om branschens framtid och som, enligt min uppfattning, väl sammanfattar det jag skrivit hittills i min text.

Ja, egentligen - det måste jag erkänna - förstår jag inte innebörden i det han säger, men det visar likaväl med samma tragiska tydlighet som när företrädare för skogsindustrin bara ser träden som vinstgivande produkter som ska växa snabbt och effektivt, att grisen som djur inte har något värde i sig.

Sammanfattningsvis så upplever jag det som att vi lever i ett samhälle där vi ger en påhittad "produkt" som pengar ett större värde än levande djur, än skogar sjöar och hav och än de människor som lever bortom den horisont ingår i vår egen lilla sfär.

Girighet har blivit en dygd och solidariteten ett fornminne. Vi knaprar lugnande som aldrig förr och stressar mellan löpbandet på gymmet och skärmarna därhemma med en ständig oro över om pengarna ska räcka.

Visst är det underligt och visst är det rimligt att ställa frågan: Är vi lyckliga nu?