Peter Robsahm:

"Äntligen blir Sverige ett normalt land", skriver Expressens reaktionära ledarskribent, Anna Dahlberg.

Nu är det nämligen slut på "Palmenostalgin". Gudskelov.

Jag känner att det här med NATO handlar om så mycket mer än bara det skydd man hoppas få genom att vara medlem i klubben.

Det är ett paradigmskifte för Sverige.

Det Sverige många av oss identifierat sig med, kommer att försvinna för gott. Äntligen blir vårt land som "alla andra" och det är slut med måttlighet, samförstånd, försök till eftertänksamhet och klokskap. Bort med solidaritetstänket och att alltid värna de svagaste, oavsett om det är här hemma eller på andra sidan jordklotet.

Hånfullt har motståndarna till det solidariska Sverige kört med ironiska klyschor som "humanitär stormakt" och "världssamvete" - som om det vore något negativt. Nu vädrar belackarna istället morgonluft och de som drar vinstlotten är den svenska högern, som alltid känt att "arvet efter Palme" mer varit som en sten i skon, än som en mjuk toffla.

Anna Dahlberg - och alla som tänker som hon - vädrar brisen av auktoritet från patronernas tid, vilken förhandlades bort av idoga kämpar för rättvisa, jämlikhet, solidaritet och folkbildning. Nu blir vi som "alla andra", tack och lov.

Det fanns, i deras ögon, något både naivt och stötande med den våglängd Olof Palme rattade in. Men eftersom det fanns kraft bakom orden och stöd från de breda folklagren, var det en kamp som inte gick att vinna.

Inte då, men högern har alltid bidat sin tid.

Vad är Palme, Astrid Lindgren och Tage Danielsson i jämförelse med dagens profeter, som sakta men säkert har ätit sig in och skapat misstro mot feminism, mångkultur, alla människors lika värde och nedrustning?

Vad är tron på de humanitära värdena i jämförelse med att äntligen bli som "alla andra"?

Men vi kan inte förlora vår identitet, om vi inte själva väljer bort den.

Jag har en obändig tro på Änglamarken.

Kalla mig gärna naiv. Kalla mig gärna verklighetsfrånvänd.

Kalla gärna denna tro orealistisk.

Eller kalla den Himlajorden, om ni vill.