Peter Kadhammar:

Reporterns dagbok: Det här är monumentet till minne av Förintelsen i utkanten av Kharkiv i östra Ukraina. Jag tog bilden för en dryg månad sen. Larysa Volovyk, 83, judinna, stora delar av hennes släkt mördades av nazisterna, berättade för mig hur hon tog initiativ till monumentet omedelbart när Ukraina blev fritt. På den sovjetiska tiden fanns också ett monument, men diskret, och det sa inget om judar utan nämnde mördade ”civila”. Larysa berättade om den outtalade men självklara antisemitismen i Sovjet. Hon öppnade för 25 år sedan ett litet Förintelsemuseum i Kharkiv. Det var självklart omöjligt på sovjetiska tiden. Har museet utsatts för vandalism? frågade jag. Aldrig, sa Larysa, inte en enda gång på 25 år. Hon pekade på diplom på väggen. Hon utnämndes till årets person i Kharkiv. Hon hade utmärkelser från statsledningen. Och nu påstår Putin att han anfaller Ukraina för att avlägsna en nazistisk regim. Det är sådant som brukar kallas goebbelsk lögn efter Hitlers propagandaminister Josef Goebbels. En lögn så stor att den inte ens går att diskutera. Hur diskuterar man med någon som säger att solen cirklar runt den platta jorden? Jag har talat med judar över hela Ukraina, just det, h e l a Ukraina genom åren. Ingen - ingen! - har talat om antisemitism. Det betyder inte att den inte finns. Antisemitism finns överallt. Men det betyder att det inte finns systematisk antisemitism i Ukraina. Judar i Stockholm verkar vara mer utsatta än de i Kharkiv. För att inte tala om judar i Malmö. Larysa liknade den ryska propagandan med Hitlers. Den stora lögnen. Jag är orolig sa hon. Det dröjde bara några veckor, sedan rullade de ryska stridsvagnarna in. Här är platsen där de döda lär de levande, lyder inskriptionen på monumentets fundament.