Del av artikel från DN.
Skattesystemets huvudsakliga fördel är att det inte innebär någon betydande osäkerhet om de ekonomiska kostnader som uppstår. Ekonomiska beräkningar som vi och andra har gjort visar att nivån på skatten inte skulle behöva vara högre än den är i Sverige i dag. Med andra ord, eftersom ju Sverige haft en skatt under en längre tid står Sverige som bevis på att det går att införa en skatt utan betydande negativa konsekvenser. Skatten skulle inte heller hota andra länders utveckling utan kanske till och med vara gynnsam, eftersom en koldioxidskatt ger staten intäkter och är mindre skadlig och enklare att administrera än många andra skatter. Vi har diskuterat denna fråga med Kinas hösta politiska ledning, som inte var avvisande.
Skattesystemet har också fördelen att det är synligare och därför inte inbjuder till fusk på samma sätt som utsläppsrättssystemet. Det är alltså förhållandevis lätt att efterfölja och kontrollera. Kvantitetsbegränsningar är svårare för regeringar att genomföra och dessutom tenderar kontrollstationerna att ligga långt fram tiden, vilket gör det lätt att skjuta upp effektiva åtgärder tills det är för sent. Nivån på en koldioxidskatt förfogar regeringarna däremot över, och om man bryter ett sådant avtal syns det omedelbart.
Att förhandla om en internationell miniminivå för koldioxidskatter har stora likheter med att förhandla om en maximinivå på tullar. Det är svårt, men det går. Det hör också naturligt ihop med handelsförhandlingar, eftersom det i förlängningen finns goda skäl att införa strafftullar mot de länder som vägrar att införa koldioxidskatter.
Vi skrev inledningsvis att Kyotoprotokollet varit verkningslöst. Sanningen är nog att det har varit direkt skadligt, eftersom det har skapat en illusion av att något görs åt koldioxidutsläppen, och därmed blockerat andra vägar. Det är dags att vi inser detta och byter spår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar