Bybor delar allt från bil till butik
I den lilla byn Uddebo i Västra Götaland finns både verktygspool, språkkafé och tillsammansodling. De gemensamma projekten lockar nu fler att flytta in och engagera sig.
Gula huset kan ses som hjärtat i Uddebo och som en förklaring till att en helt vanlig by mellan Svenljunga och Tranemo med 200–300 invånare sjuder av ideellt engagemang. Trevåningshuset användes tidigare av bygdens textilindustri men hotades för några år sedan av rivning tills det köptes av en grupp entusiaster.
I dag håller en förening på att rusta upp huset till en samlingsplats för en rad aktiviteter. Just nu finns här ett kafé, en freeshop och en ekologisk livsmedelsbutik för medlemmar som har öppet varje lördag. Inköpsföreningen som driver butiken är ganska nystartad, berättar Linnea Rosenqvist, en av dess omkring 30 medlemmar.
– Vi ville köpa billig mat i storpack tillsammans, och ha det som en mötesplats. Det är främst ekologiska torrvaror som linser och bönor men även närproducerade grönsaker, honung, mjöl och ägg.
Linnea Rosenqvist är också med i byns bilpool som startades i mars. Gruppen har köpt en kombi tillsammans genom att dela på insatsen. Den som vill använda bilen bokar på nätet och betalar milersättning. Medlemmarna betalar också en årsavgift som sparas till framtida reparationer.
– Det ska vara dyrt att köra, men billigare än att äga själv. Det fungerar väldigt bra.
För henne började engagemanget i Uddebo med att hon ställde ut målningar i Gula huset. När hon behövde någonstans billigt att bo över vintern flyttade hon dit och sedan har det rullat på.
– Vi blir fler och fler och då kan vi göra mer och mer. Tillsammansodlingen till exempel hade inte gått om vi var tre personer, men det går när vi är 15–20.
Kontaktperson för tillsammansodlingen är Ellen Rönnblad. I våras fick gruppen tillgång till ungefär en halv hektar åkermark mitt i byn.
– Folk går förbi eller stannar till när vi är där och jobbar. Det är roligt, det gör att detta inte bara är för oss själva, säger Ellen Rönnblad.
Förkunskaperna i gruppen är väldigt olika. En del har knappt odlat alls.
– I år blev mycket av ett experiment i hur vi odlar tillsammans och i så stor skala. Det har kanske varit svårt att uppskatta hur mycket arbete det är. Men på många sätt har det gått väldigt bra. Vi har fått stora skördar av det mesta vi har odlat och många har tyckt att det har varit väldigt kul. Nu tar vi med oss en massa erfarenheter till nästkommande år, säger Ellen Rönnblad.
I år har de odlat potatis, lök, gröngödsel och bondbönor. Bönorna har torkats till utsäde men löken och potatisen ska gruppen dela på. Utgångspunkten var att odla en årsförbrukning till varje medlem.
– Vi tog upp 6 000–8 000 lökar och skulle torka dem någonstans, det var ett moment som vi inte hade tänkt på! Men vi fick låna ett garage och nu ligger de på Gula husets vind. Potatisen håller vi på att göra i ordning en jordkällare till. Jag tror att det blir ett eller ett par ton.
Just nu håller de engagerade på att plocka upp den sista potatisen. Nästan allt görs för hand, så det tar tid, men det är också en del av tjusningen.
– Det är ganska häftigt att vara så många och lyckas göra så mycket utan maskiner. Vi hade en traktor för att ploga och harva, men resten har gjorts för hand. Då förstår man hur mycket energi som krävs. Något som en traktor kunde gjort på fem minuter kan det ta 15 personer en hel dag att göra, som när vi skulle sprida ut 15 ton gödsel med hjälp av skottkärror, säger Ellen Rönnblad.
Hon är också med i byns verktygspool, som startade i början av året. Upplägget är väldigt enkelt. De som är med har skrivit upp vilka verktyg de vill bidra med till poolen. Sedan har alla medlemmar fått en lista på vad som finns och hos vem. På sikt kanske gruppen också köper verktyg gemensamt. Den enda risken Ellen Rönnblad kan se är att något går sönder, men sådana situationer tror hon att gruppen reder ut.
– Mycket sådant blir enkelt för att vi bor i en liten by. Vi har med varandra att göra hela tiden och då får vi lösa sådant. Det är en förutsättning som jag tänker gör verktygs- och bilpooler lättare i en by än i en stad.
Att det blivit så mycket gemensamma projekt just i Uddebo tror hon bland annat är en följd av det ursprungliga engagemanget för att rädda Gula huset.
– Det var något gemensamt att samlas kring. Sedan har det växt. Det har lockat folk till byn som har en önskan om att göra kollektiva projekt och som har en politisk vilja att se detta i ett större, socialt sammanhang.
Även om det främst är nyinflyttade som engagerar sig i de olika föreningarna, känner Linnea Rosenqvist att de som bott i byn länge uppskattar aktiviteterna.
– De är inte alltid med men om vi ordnar något, som Skördemarknaden, så kommer folk. Jag har alltid känt mig väldigt uppskattad och välkommen i Uddebo.
Ellen Rönnblad flyttade till byn i vintras. En av hennes drivkrafter är att hon oroas av utvecklingen i samhället.
– Alla måste göra vad vi kan för att skapa alternativ, både ekologiskt och socialt. Det handlar väldigt mycket om att organisera sig där en är.
Linnea Rosenqvist är inne på ett liknande spår.
– Ibland blir jag ganska uppgiven inför samhället. Direkt aktion är det enda jag tror på just nu, och jag gillar att göra det tillsammans med andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar