Ekologisk mat är det vi ska äta.

For 60 år siden var det vanlig å finne seks-sju miljøskadelige stoffer i norske kropper.

Nå ligger tallet på 200-300 stoffer, skriver Bergens Tidende torsdag.

– Før ble vi først og fremst utsatt for miljøgifter gjennom arbeid i industri eller lignende. I dag er produkter med miljøgifter en viktig del av hverdagen vår, sier direktør Eldbjørg Heimstad ved Norsk institutt for luftforskning til avisen.

• LES OGSÅ: Stadig flere miljøgifter i arktis

Leker, møbler og klær

Hun opplyser at vi får i oss miljøgifter i alt fra møbler, leker og ytterklær til mat og drikke. Høyt forbruk kan være en av årsakene til at nordmenn er blant de giftigste i verden.

Men også andre faktorer påvirker. En del miljøgifter i gjenstander blir frigjort og fraktet med luft. Vindstrømmer tar dem med seg til vår del av verden.

Dermed kan giftige stoffer fra for eksempel asiatisk industri havne i økosystemer i Norge, mener forskerne.

– Vi får i oss syntetiske stoffer som vi ikke vet rekkevidden av ennå. Industrien kommer dessverre forskningen i forkjøpet med å utvikle og bruke nye stoffer som kan være farlige, sier Heimstad.

• LES OGSÅ: Fult av miljøgifter i friluftsområde

Omtrent håpløst å unngå

Forbrukerrådets fagdirektør for mat og handel, Gunstein Instefjord, etterlyser et strengere regelverk i Norge for hvilke stoffer som er lovlige, og hvilke mengder som skal tillates.

Han viser til at Sverige og Danmark har strengere regler enn det EUs egne direktiver tilsier.

– Det er omtrent håpløst for forbrukere å unngå kjemikalier man frykter. Stoffene står ofte ikke en gang oppført på produktene man kjøper, sier Instefjord.

Brytes langsomt ned

I fjor skrev NRK om at urovekkende høye nivåer av miljøgiften klorerte parafiner er funnet i dyreliv rundt Svalbard, og i morsmelk. Nå viser det seg at giftstoffet i tillegg øker i de marine næringskjedene i Arktis.

Tidligere er stoffene påvist i fisk, fugl og fugleegg, i tillegg til i morsmelk hos norske mødre.

Spesielit blir disse giftstoffene oppkonsentrert i næringskjeden i Artktis, og utgjør et helseproblem for befolkningen nord i verden.

Ekologisk mat.

Valnøttburgere: Blanda 4 dl havregryn i 2 dl vatten, låt svälla. Knus 150 gram valnötter och blanda i. Tillsätt också: 1 tsk örtsalt, 1 finhackad lök, 2 ägg samt 75 gram riven ost. - Stekes i svag värme.

SALE betyder Salt på italienska.

På franska kan det b.la betyda: Snuskig.

Men varför ska man bry sig om italienare och fransmän ?

Eller ?

21 februari är den Internationella modersmålsdagen.

1999 skapades den internationella modersmålsdagen av FN:s organ för att främja utbildning, vetenskap och kultur, (UNESCO). Sedan 2000 uppmärksammar denna dag: "språkliga och kulturella olikheter och mångspråkighet". FN:s generalförsamling beslutade att under språkåret 2008 arbeta för att: "framhäva enhet i olikheterna och internationell förståelse genom mångspråkighet och mångkultur." 2009 uppmanade FN:s generalförsamling alla medlemsländer att: "jobba för att framhäva, skydda och bevara alla språk använda av människor i världen." ( 1 juli 2009 tog Sveriges Riksdag beslutet att svenska är det officiella språket i Sverige. ) (När myndigheter i stället använder ensidig engelska i tilltalet till svenskar i Sverige har man lämnat in överklaganden på detta b.la av personer i och styrelsen bakom föreningen: Språkförsvaret.) 2013 var ett s.k. "språkår" i varje fall i Norge, men frågan är om inte frågan om nynorska kontra bokmål (s.k. "sidemål" ett av språken ) dominerade detta språkår. - När du nu vet att t.om vår största gemensamma församling i världen förespråkar att vi aktivt arbetar för att bevara och skydda världens olika modersmål, kanske du får dig en tankeställare om hur du "dissar" ditt eget modersmål, när du ensidigt använder dig av onödig engelska vid de flesta tillfällen i din vardag.

EGEN SOL VÄRMER BÄST.

Så snart gör vi vår egen el
Inom tio år kan vi alla producera vår egen energi. "Då säljer Ikea enkla solcellspaket och våra politiker har skapat tydliga spelregler för produktionen", säger Teo Enlund, industridesigner på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH

Nutidens energikälla.

Solindustrin i USA nu större arbetsgivare än kol- och gasindustrin – tillsammans
Runt 143 000 människor arbetade inom den amerikanska solenergiindustrin under 2013, vilket är 20 procent fler än året innan. Den snabba ökningen av arbetstillfällen innebär att det nu är fler människor som jobbar inom den amerikanska solindustrin än inom landets kol- och gasindustri kombinerat.

Vid vägen.

Publicerat onsdag 5 februari kl 15:45

DELA

– Det betyder jättemycket, dels så blir det här en stor anläggning där man testar ny teknik, men också en anläggning där man visar många av dem som är intresserade av att investera i solel att det faktiskt funkar, att man både kan bygga småskaliga anläggningar i Sverige och att det finns ekonomi i att bygga sådana här stora anläggningar, säger Anna-Karin Hatt.

Solcellsanläggningen ligger precis vid E18 strax öster om Västerås. Här har man satt upp 92 stycken solföljare, som det kallas, stora fyrkantiga plattor på vardera 70 kvadratmeter.

Anläggningen ska producera 1,2 miljoner kilowatt-timmar per år, det motsvarar ungefär årsförbrukningen för 400 lägenheter. Det är företaget Kraftpojkarna stått för bygget, och kommunala Mälarenergi förbinder sig att köpa all el som anläggningen producerar i 15 år framöver.

Solcellsparken ska även användas för forskning, berättar Bengt Stridh, forskare på Mälardalens högskola. Tio olika varianter av solföljare och även fasta system kan jämföras med varandra på samma plats.

– Det är unikt att man på ett och samma ställe kan jämföra så många olika system och det gör att vi kan jämföra teknik, effektivitet och ekonomi. Syftet är ju då att vi på sikt ska kunna få en ökad förståelse för hur man kostnadseffektivt bygger solcellsanläggningar i Sverige.

Patrik Åström
nyheterna.vstm@sverigesradio.se

SOLEN LYSER

Under överinseende av den indiska industriministern och ministern för förnybar energi undertecknade sex indiska industriledare en avsiktsförklaring att bygga världens största solkraftverk, skriver Bharat Heavy Electricals i ett pressmeddelande.

Det ska byggas i närheten av saltvattensjön Sambhar i den nordvästra ökentäckta indiska delstaten Rajastahn.

Byggtiden är beräknad till sju år och när kraftverket är klart ska det ha en installerad effekt på 4 000 megawatt vilket är mer än den sammanlagda nettoeffekten i de tre reaktorerna i Forsmarks kärnkraftverk.

Kraftverket har också tio gånger högre effekt än världens nu största solkraftverk Agua Caliente Solar Project i USA.

Det gigantiska kraftverket i Indien kommer att täcka en yta på 77 kvadratkilometer och kosta omkring motsvarande 30 miljarder svenska kronor att uppföra.

Under sin livslängd på 25 år beräknas solkraftverket kunna ge 6,4 miljarder kilowattimmar per år. Produktionskostnaden för solkraft i Indien sjunker kontinuerligt och har mer än halverats under de senaste åren. Nu ligger den på omkring motsvarande 0,85 kronor per kWh, skriver Nature. Det är ungefär tre gånger det indiska dagspriset för el från kolkraftverk, 2,5 gånger dyrare än kärnkraftsel och 36 procent högre än el producerad med naturgas, skriver Nature.

Idag produceras omkring  2,2  gigawatt från solkraft som matas in i de indiska elnäten. År 2022 beräknas det ha ökat till 20 gigawatt.

För att hitta bäst placering för det kommande kraftverket har indiska myndigheter med hjälp från USA granskat satellitbilder och satt upp 51 stationer som mäter solinstrålningen i Indien som i snitt har över 300 soldagar per år.

Av: Jan Melin
Mejla reportern

Man borde vara stolt av det samiska arvet !

Ortnamn förvrängs.
Ett exempel är när namn som:
Finnvik, Finnvågen, och liknande
benämns på kartor och skyltar som: "Finvik", "Finvågen"
för att inte låtsas om ursprunget: att det varit samisk bosättning.
Same = Finn.
I stället vill man ha det "Finare" genom att kalla det "Fin".

Vesterålen, Norge.

En gång i tiden talade man samiska här.

Nu vet man ej ens hur vilken typ av samiskt språk man talade här eller hur dialekten lät.

Siste talare av Vesteråls-samiska dog 1968. Ingen ljud.inspelning av språket finnes.

Samisk språk og kultur i søkelyset.

Del av ett inlägg i Bladet Vesterålen.

 I avisen Bladet Vesterålen den 6 februari , skriver Fylkesmann Hill Marta Solberg och Utdanningsdirektør Guri Adelsten Iversen i anledning av arbetet för att främja samisk språk och kultur , ett längre inlägg varav jag citerar detta: " De fleste er enige om at mangfold er viktig. Få stiller spørsmålstegn ved hvorfor man arbeider for å redde truede planter og dyrearter. Mangfold er minst like viktig for mennesker. Språk sier noe om hvem vi er og hvor vi kommer fra. Det sier nor om samfunnet og vår tenkemåte. Derfor arbeider Fylkesmannen i Nordland for å sikre best mulige vilkår for samiske barns språkopplæring."

Samiska namn på orter i Norge.

Noen svarer: Sortland er norsk, akkurat som resten av Vesterålen, og har alltid vært det. Andre sier: Ja, kanskje var her samer en gang, men la det gamle være glømt, nå må vi komme videre.

Dette er to vanlige holdninger, enten å fornekte at vi har ei samisk fortid, eller å fortrenge den. Begge deler gjør historia vår ufullstendig, som å kaste en god del viktige brikker før man legger puslespillet.

Det finnes ei tredje holdning, og den brer seg: Ja, vi godtar at øyriket har hatt ei stor og gammel samisk bosetning og at mange vesterålinger stammer fra dem. Dette er standpunkt og holdninger bygd på kunnskap.

De som fornekter den samiske fortida, har sikkert ulike grunner for å gjøre det. Noen tar standpunkt mot bedre vitende, andre veit ikke, men de tror. For dem har fortida vår vært norsk helt fra regionen ble bosatt etter siste istid, og samane er innflyttere på linje med de nye innvandrerne.

Denne gruppa har vært høgrøsta i kommentarfeltene to ganger i året, på samefolkets dag eller 17. mai. Jeg har gjennom et tiår kopiert slike innlegg, men ga tidlig opp å svare på utblåsinger som «norge er norge og bare norge. heia norge!!! hurra!!! forr bare norge!!!!!» (VOL 12.05.2005).

Men det er den store mellomgruppa som bekymrer meg, de som vil fortrenge at vi har ei rik samisk fortid, til tross for kunnskap nok om emnet. Deres holdning til det samiske bygger på politiske standpunkter.

Denne gruppa markerer seg vanligvis i symbolsaker, som heising av det samiske flagget. Men for to år siden kom ei ny symbolsak, forslaget om samisk parallellnavn på kommunene i Vesterålen.

Forslaget om Soarta suohkan ble tidlig kommentert på fjernsyn av en sortlandspolitiker som nå er i posisjon. Hun avviste forslaget, og hovedinnvendinga var at det blir dyrt - trykking av nye brevhoder, konvolutter osv. Men navneforslaget gjaldt bare et ekstra navn på kommuneskiltet, ikke at Sortland skulle bli en tospråklig kommune.

Nå er Vesterålen i ferd med å bli et stort turistmål, og utenlandske turister spør alltid etter noe samisk. Sortland har et samisk reiselivsprodukt som vekker oppsikt og trekker turister. Men et samisk parallellnavn på kommunen? Nei, det blir for dyrt. Min påstand: Det ville vært en svært lønnsom turistplakat. Og den ville pekt på noe viktig.

Etter at Indre Eidsfjord skifta tilhørighet i 1964, ble Sortland den største samekommunen i Vesterålen. I 2000 ble også Godfjorden med, det styrka stillinga, og hvis GUllesfjorden følger etter, kan ingen kommune i øyriket utenfor Tjeldsundet konkurrere. Hvem skal forvalte denne kulturarven?

Å vente med å synliggjøre arven til det blir økonomisk lønnsomt, er i beste fall kynisk. Å fortsette med usynliggjøringa vil være å bla kalenderen mange tiår bakover. Det kan i hvert fall ikke kalles framskritt å ta opp tidligere tiders diskriminering.

Et annet språk dukker likevel opp på stadig flere skilt: Forretninger, foreninger og firmaer har engelske navn og plakater, uten norske parallellnavn. Vi stammer ikke fra England og har ikke ei engelsk fortid, og det er neppe så mange engelske kunder å ta hensyn til. Men noen har bestemt det, og så godtar man det. Engelsk er finere enn norsk.

Enn om man bruker Black Country som parallellnavn for Sortland? Det blir opplagt feil, for «sort» har neppe noe med fargen å gjøre. Sortebekken er ei nylaging uten historisk belegg, og jorda var ikke sortere enn andre steder for tusen år siden. Det samiske Soarta kan like gjerne være opphavet til navnet.

Men til skiltet igjen: Det er ikke spørsmål om Soarta eller Sortland, men om Soarta og Sortland. Våger kommunen å velge det siste? Etter to års betenkningstid ser det ut til at man velger fortrengningslinja - la saka sovne og glømmes. Men den dukker opp igjen dersom Vesterålen blir en storkommune. Da kommer forslaget om Viesterálas som parallellnavn.

- Johan I. Borgos.

Låt oss få et tilltal på våra egna modersmål i våra egna länder. Sluta omedelbart med den totalt onödiga engelskan

En kommentar.

亲爱的朋友们！ 
首先，我试着写一个个人的“非常谢谢你”，大家谁在我生日祝贺我你一言我都这么高兴 - 你们这么多现在，我感谢大家这样的：谢谢你的喜悦充满我的心脏 - 看到您的到来结束！

Kolonisiatörens medvetna assimileringspolitik var och är rå och grym.

Sterke historier: Om bortsendelse av barn fra Grønland til Danmark

Louise Fontain har selv følt på kroppen hvordan det er å tilhøre en kultur som ble regnet som mindreverdig Som inuit ble hun sendt til Danmark for å bli ”sivilisert” og ”modernisert”. Fra 1961-1976 ble flere tusen inuittiske barn med gode evner sendt til Danmark for å tilegne seg det danske språket og kulturen. Tanken bak prosjektet var at barna skulle prepareres til å kunne ta høyere utdannelse og bli foregang skikkelser i et moderne Grønlandsk samfunn.Dette ligner på en historie vi kjenner så altfor godt i Norge; Om hvordan storsamfunnet behandlet samene.

Gjennom bilder og fortellinger viser Louise bruddstykker av en historie som gjelder 1600 barn. – Det er på tide å se på hendelser og kjenne på følelsene av dette som har vært fortiet i alle årene i forbindelse med bortsendelsene og skoleforsøk av grønlandske barn. Foreldrene mine sa riktignok ja til at jeg kunne reise ett år, men det skulle gå 6 år før jeg fikk komme hjem på ferie. Da hadde jeg glemt morsmålet mitt og var ikke i stand til å snakke med mor min, som ikke taler dansk, men grønlandsk.

- Senere har jeg funnet brev som viser at foreldrene mine ba om at jeg fikk komme hjem. De ble ikke hørt.sier hun stille. Det er en sterk historie den spinkle lille kvinnen bærer på.

Gjennom kameralinsen

I Danmark fikk Louise en dansk familie. De hadde ingen barn selv.  Selve prosjektet med å sende 9 årige barn til Danmark var ledet av 4 idealistiske lærerpar. De brukte nettverket sitt slik at barna kom til familier i alle samfunnslag. Lærerne som startet dette, hadde en religiøs overbygning på gjerningen sin. – Fordi det var private plasseringer, var det i begynnelsen av perioden med bortsendelser, ingen tilsyn i hjemmene. Det sier seg selv at de Grønlandske barna var prisgitte den familien de kom til. Uten språk og uten kontakt med egen familie! Louises milde stemme forteller om barn som ble tatt i mot for å være lekekamerater for familiens egne barn, om hjemlengsel og mobbing på grunn av etnisitet.

-Da jeg kom hjem til Grønland som 15 åring, hadde jeg kamera. Anledningen var forresten at lillebroren min skulle konfirmere seg. Jeg kunne ikke snakke med familien min og jeg husket svært lite, blant annet hvem som jeg var i slekt med. Ved å ta bilde av barn som fisket fra båt, og se på bildet etterpå, husket jeg plutselig at søskenene mine og jeg pleide å fiske og gå til Aanaa - bestemor med akkurat denne typen fisk, for dette var hun så glad i. Det har hjulpet meg å føle en tilhørighet til min egen oppvekst og familie, forteller hun.

Miste hjertespråket

Som godt voksen fikk Louise behov for å stille spørsmål rundt sin egen situasjon. – Etter 40 års distanse til min egen historie, erkjenner jeg i dag en sorg over at ha mistet det vesentligste i livet: Hjertespråket – det som binder mig til familien og til mitt folk. Tapet av identitet - det og  ikke være nok dansk eller nok grønlandsk blev konsekvensen og det har preget livet i alle årene... der jeg skulle være hjemme, var jeg en fremmed.

Med blanke, faste brune øyne ser hun på meg, denne modige kvinnen som har turt å snu vonde steiner for å rulle opp denne historien. – Jeg har ofte lurt på hvorfor jeg ikke gråter mer. Da historien om de første 22 bortsendte barna kom opp måtte jeg bare begynne å jobbe med min egen historie. Det ble utrolig viktig. Det er sånn med vanskelige historier, de lar seg kneble en stund, så sprekker det! Jeg kan fortelle fakta om det som skjedde. Følelsene rundt det, er det fremdeles vanskelig å tale om. 

I dag er Louise 53 år. - Det er fremdeles vondt å forholde seg til oppveksten i Danmark, sier hun stille. – Tabuesering av skoleforsøkene gjør det også vanskelig å forsone seg med det som hendte. Da jeg kontaktet Statsarkivet i Danmark fikk jeg fem bilder. Det var stort. De var både vakre og grusomme. Da jeg viste bildene til min søster, var hun en av dem. Hun kjente dessuten de andre barna. Ut fra dette har jeg begynt å nøste i historien min. – Du vet, da jeg kom til Danmark, fikk jeg ikke lov til å snakke grønlandsk. Vi mistet språket vårt etter få måneder. Det var først i 2006 at jeg bodde hos foreldrene mine alene. Det var en utrolig bra opplevelse, sier Louise.

Grønlandsk frigjøring

I juni 2009 får verdens største øy, Grønland råderett på å styre landet. Allerede august samme år ba Selvstyret Danmarks Statsminister Lars Løkke Rasmussen om en unnskyldning for fordanskningsperioden i 50 og 60-tallet.  – Det var stort for meg. I dag vet jeg, at sentraliseringen som de danske styresmakter har gjort på Grønland, har ført til at mange bærer på overgrepshistorier, mange andre har mistet identiteten og blitt rotløse. Dette har ført til at mange har flyktet til Danmark. Det regnes som sannsynlig at nesten tusen grønlendere lever uten fast bopel i København. Vi har betalt en høy pris!

Danmarks statsminister sa i oktober 2009, når temaet om eksperimenteringen av barn fra Grønland kom opp:- Det er et kapittel i vår felles historie som er skremmende og lite kledelig, Men på den andre side er det en historie som vi har lagt bak oss.  Louise ser på meg og sier ; - Som om det går an å bare bestemme seg for å legge det bak seg – uten en gang å ha brakt det dagsordenen!

Bruddsamling

BRUDD er et museumsprosjekt om vanskelige, ubehagelige, marginale og tabubelagte historier og om kritisk formidling. ABM( arkiv, museum og bibliotek)-utvikling og et utvalg museer møtes for å diskutere aktuelle prosjekter. Poenget er å rette et kritisk blikk på museenes formidlingstradisjon og på hvilke historier som fortelles og utfordre hverandre på innhold og virkemidler. Prosjektet startet i 2003.Àrran er med i BRUDD-nerttverket. Louise utstilling var en del av samlinga på Àrran. Minoritetsspråklige i samfunnet er spesielt invitert til å delta i nettverket. – Det er rom for de personlige og gripende fortellingene, sier Lars- Magne Andreassen. – Dette er urfolksproblematikk dratt ned på det personlige planet. Ved å koble statsnivået ned til enkeltindividet får vi sett på konsekvenser på det personlige planet. Vi holder til i et område som har vært utsatt for fornorskning, derfor treffer Louises historie oss sterkt. Det er klare paralleller, sier Andreassen.

Alla ska med.

 Det är vår uppgift att bidra till uppmärksamhet kring detta. ( Vi gröna ) Dagens fördesedagsbarn, Per Gahrton har ställt frågan om det ensidiga ( och totalt onödiga ) bruket av engelska i vårt land kommer att bli en valfråga , om han får rätt - när blir det så, 2014 ? eller ska vi vänta ännu längre ? - Fram för verklig MÅNGFALD ! Där alla ( ALLA ) individer, folk, kulturer, språk får plats i vår vardag. Alla ska med.  Vilket parti bör driva denna fråga ? Jag anser att Vi i Miljöpartiet de gröna är de mest lämpliga. - Lycka till alla ! I jobbet med att synliggöra de och det som ej får komma fram med dagens förda politik