Göran Hådén:

Göran Hådén:

Tänkvärd text om ekonomiska reformer för frigörelse från tillväxtens tvångströja,

med fokus på välmående istället.

Texten utvecklar följande förslag (utan rangordning):

1. Ge naturresursutvinnare uppdraget att vårda naturen med hjälp av landskatt och grön skatteväxling.

2. Pressa ner konsumtionens klimatpåverkan genom att sätta ett koldioxidtak och fördela säljbara personliga utsläppsrätter.

3. Gör samhällstjänster utan marginalkostnader kostnadsfria för att kompensera för att materiella produkter blir dyrare.

4. Gör penningsystemet stabilt och oberoende av tillväxt genom att ge centralbanken ansvaret för penningskapandet.

5. Gör företagandet oberoende av tillväxt genom att gynna omställning till andra företagsformer än börsnoterade aktiebolag – såsom arbetarägda företag.

6. Gör finanssystemet oberoende av tillväxt genom att rikta in det på utlåning till reella investeringar och inte spekulation. Håll nere inflationen, öka den ekonomiska tryggheten och sänk levnadskostnaderna så att behovet av avkastning på sparande minskar.

7. Gör välfärden oberoende av tillväxt genom att låta kommunen ge ut poäng som kan användas som pengar för köp av lokala varor och tjänster. Detta skulle ge många ekonomiska och sociala nyttor lokalt och minska kommunens behov av skatteintäkter.

 

Sebastian Vettel, flerfaldig världsmästare i Formel 1:

– Ja, jag kommer att välja grönt, säger han.

– Jag skulle önska att Tyskland inleder den här förändringen för att visa världen att vi är en bra förebild. Att vi inte bara pratar om det utan också gör någonting.

 

Språkförsvar är nödvändigt.

Kunde det inte vara intressant att kontakta företag 

som blandar in onödig engelska på sina produkter 

och föra en dialog med dem om detta otyg ?

 

Yngve Larsens funderinger:

 Så satt man her en tili lørdags morgen, å det har man jo gjort mange gånga, men i ei litt ainna tid va man vel førr det mæste ikkje like klartænkt på deinna tia på lørdagan, såm man e i dag.

Men det e vel sånn det e me de fleste av åss,- det e ei tid førr ailt, å det verka såm at jo meir erfaringe å minna man har, jo mindre e man interessert i så mange fleire av det samme man har opplevd før, å livet førandre både kurs å hastighet ætterkvært såm man lægg fleire årringa tel, å såm har en tændæns tel å lægge sæ spesielt ruindt magen.

Å appropo årringa ruindt magen, så har jo det blitt ei lita nøtt her førr å førdele dissa årringan litt bedre, sånn at at man får ei litt meir aeorodynamisk utforming, å dermed tør å gå ut blant fålk uten å måtte bruke thermodræssen på de varmaste dagan.

Men telbake tel minnan man har, så fårekjæm det mæ at det mæste, å vesentlige i livet e vældi telfeildi,- heilt fra man e ei cella i baillan tel farn vårres, å heile veien tel man går ut av tiden man e i.

Livet e såm ett stort lotteri, å kor man putta innsats i kjærlighet, arbeid, opplevelsa, vænna, å det å ha valgfrihet, såm e nært knyitt opp tel pænga å kjøpekraft i dissa tider, men aille dissa tengan e påverka av det miljøet man e født i, å sånn sett har livets lotteri gjedt aille åss såm bor i Norge et vældi gådt utgangspunkt, kor både æ å aille andre har hatt mange muligheta andre meinneska bærre kain drømme om.

Vi kan i stor grad vælle sjøl ka vi skal satse på, men detta me valgfrihet har vi blitt oppdratt me e vældi betenga av at man har pænga, å kjøpekraft, å lykken e vældi betenga av nærhet tel andre meinneska, å bægge delan har vel de fleste lagt stor innsats på å kuinne vinne mæst mulig av,- både fattig å rik.

Det har åsså æ, men kain ikkje påstå at premiehyilla mi byinne å gje ætter av tøngda fra aille utmerkelsan main har vuinne i livets lotteri, å det tar i gruinn vældi kort tid å pusse støvet av aille utmerkelsan æ ikkje kan skryte av, men det gjør ingenting.

Det e ikkje det såm betyr nåkka, men det såm betyr nåkka e at man kain sette en stille lørdags mårra, å tænke på et liv fuill av muligheta, opplevelsa, å meinneska man har møtt, å såm man i stor grad har valgt sjøl, såm kanskje ikkje gjer samme meining førr andre, men såm i sum gjer livet mitt ett innhåild, å kanskje burde fleire heiller tænke meir på sæ sjøl, å ka sin indre stæmme ønska,- heiller einn å tænke på premiehyilla de trur andre blir imponert åver.

Kanskje då slæpp relativt rike meinneska i ett av verdens beste velferdsstata å sette å knaske lykkepiller, å bekymre sæ førr ei unødveindig personlig gjeild, kjøpepræss, krangel å depresjona såm egentlig ikkje høre heime i et samfuinn kor ailt e færdig lagt opp, å vi e nærmast født inn i det gode liv..