Marabou fungerar, oavsett man vill det eller inte, som sponsor till det ryska kriget. Marabou ägs av det globala bolaget Mondelez som betalar skatt i Ryssland.
Lägg av med Dajm – det är skämmigt att lägga sådana i vagnen - och det står dig hundratals andra fällor och väntar…
Äter du GB-glass så äter du glass från Unilever, dricker du Ramlösa så dricker du vatten från Carlsberg. Och sponsrar, med samma logik, kriget.
Det blir liksom så. I en globaliserad värld, där ägandet sugs uppåt till allt större konglomerat som i många fall har större makt än enskilda länder.
Och det är ju så kapitalismen ska fungera, det anses ju vara effektivt… och lönsamt, inte minst för ägare och mysiga farbröder som fungerar som VD:ar.
OCH SÅ TILL DET PITTORESKA...
Och, nu kommer vi till något ganska pittoreskt, socialdemokraterna har krattat manegen för detta i vårt land, inte minst då det gäller kolsyrat vatten och öl, i sin kamp för socialism... Så här är det:
När jag var så liten att öl inte fanns i min värld fanns mängder med små ölbryggerier över hela landet. Ibland på bynivå. Under »strukturomvandlingens« tidevarv – vi levde under socialdemokratisk hegemoni – gick en nedläggningsvåg över landet.
Den store socialdemokraten Hjalmar Branting hade en idé om storskalighetens förträfflighet som ett led i att införa socialism. Branting, som förvisso på många sätt var en förträfflig politiker med ett antal goda värderingar, såg nämligen det småskaliga och mångfaldiga som ett hinder på väg mot det socialdemokratiska himmelriket.
"SMÅSKALIGHET ÄR SVINDLERI"
I ett tal 1886 meddelade han: »Den arbetarrörelse som gör anspråk på att förstå sig själv måste således vara socialistisk. Den måste vila på erkännandet av storproduktionens ekonomiska företräden och dess berättiganden – därmed är på samma gång dess ställning given till alla revolutionära svindleriförsök att söka skruva utvecklingen tillbaka till hantverk och småproduktion…«.
Branting var helt på det klara med att dessa storskalighetssträvanden skulle leda till »kapitalets hopande på allt färre händer i allt större mängd« och hans recept mot detta var att så småningom expropriera kapital och göra det till samhällets gemensamma ägande, i meningen statligt ägande.
Småskaligt och mångfaldigt ägande var att se som reaktionärt. Och så kom det sig att det ärofyllda socialdemokratiska partiet kom att fungera som nyttiga idioter för den globaliserade sentida kapitalismens avarter...
FÖRSTATLIGAT ÖL - VARSÅGOD ATT TA FÖR ER...
Ölen förstatligades nämligen så pass att statliga Prippskoncernen kontrollerade mer än hälften av den svenska bryggmarknaden på 1980-talet. Resten ägdes av några få stora bolag. När den statliga öltillverkningen upphörde tog fåtalet privata jättebolag successivt över. Varsågod, ta för er bara!
Orkla-gruppen tog över Pripps och slogs ihop med Ringnes-bryggeriet som man redan ägde. I samma vända tog den danska jätten Carlsberg över Falcon, som var Sveriges näst största bryggeri. Efter lite schackrande tog Carlsberg över gamla Pripps också.
Storskalighet och centralisering gick via statligt ägande till privat bolagiserat. Det blev liksom Branting bakvänt. Vi fick globalt verkande jättar, vars kapital den nutida socialdemokratin inte har minsta vilja att expropriera enligt Brantings modell.
Så nu dominerar jätten Carlsberg - är ägare av sådant som Tuborg, Eriksberg, Karhu, Zingo och Apotekarnes - som bidrar till Rysslands krig. På samma sätt som jättarna ha bidragit till att finansiera åtskilliga krig där avsändaren av bomberna varit mer västvänliga.
MIDSOMMAR VANKAS
Midsommar vankas, på bordet finns hårt bröd, smör och ost. Jag ska inte jävlas mer men käkar ni Wasabröd så sponsrar ni kriget… Wasabröd – uppkallat efter Gustav Vasa – ägs nämligen av Barilla Group som har verksamhet i Ryssland.
Visst är det tragikomiskt att Husmans, Ramlösa, Dajm och gamla fina Piggelin numera ägs av de multinationella som överlever genom att inte ha särskilt mycket moral. Vart vi vänder oss kommer vi att svälja sådant som vi kanske egentligen inte vill svälja.
HUR VORE DET MED EN MOTRÖRELSE?
Vet ni vad? Jo, det behövs en demokratisk rörelse som utan minsta lilla rasism eller unken nationalism står upp för begrepp som självtillit och kan verka för att motverka den groteska globaliseringen som skyfflar makt från de många till fåtalet. En rörelse som förstår skillnaden mellan frihet för människor och frihet för kapital.
En gång i tiden fanns faktiskt ett kosmopolitiskt parti som lyckades formulera en politik som var just sådan. Jag var språkrör för det partiet. När det partiet skulle skörda det vi sått under många år, när tiden var mogen, så ändrades retorik och politik. Synd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar