Svenskar som arbetar i Internationella Engelska skolan ägnar sig åt ett språkligt och kulturellt landsförräderi. All undervisning vid sidan om språklektioner borde ske på svenska. Men så är inte fallet, skriver Per-Owe Albinsson i nätverket Språkförsvaret.
Engelska skolan kallar sig tvåspråkig. Det är dock mycket i skolans verksamhet som visar att svenskan i praktiken spelar andrafiolen.
Några exempel:
• Skolbyggnaderna är fulla av engelskspråkiga skyltar och uppmaningar, medan betydligt färre är på svenska.
• Arbetsspråket är engelska och de utländska lärarna lär sig i regel inte svenska.
• Skolan trycker hårt inte bara på det engelska språket, utan även på anglosaxiska traditioner. Lärare ska tilltalas med Mr/Mrs/Ms, vilket är främmande i Sverige där vi varit ”du” med varandra sedan 60-talet.
• På skolavslutningar använder sig skolan av ”anglosaxisk examensutstyrsel”. Skolan fjärmar på så sätt eleverna från det svenska. Eleverna indoktrineras i det anglosaxiska och skolan tillhandahåller en utbildning i hur man blir en anglosaxisk mönstermedborgare (inte världsmedborgare i egentlig mening, för det är det anglosaxiska som de hela tiden trycker på).
• Till och med svensklärarna vid skolan säger att de förväntas anamma inte bara engelska språket utan även ”den anglosaxiska kulturen”.
• Skolans elever tenderar att bli sämre i svenska än elever vid andra skolor. Dessutom är de inte så mycket bättre i engelska som man skulle kunna tro.
Engelska skolan är således inte tvåspråkig. En verklighetstrogen benämning vore ”anglosaxisk skola i Sverige, där hälften av studierna bedrivs på hemspråket svenska, åtminstone i vissa ämnen”. Detta innebär i praktiken en rent kolonial verksamhet.
Svenska är huvudspråk i Sverige, samhällets gemensamma språk som ska kunna användas inom alla samhällsområden. Det allmänna, det vill säga skattefinansierad verksamhet som skolor och vård, har ett särskilt ansvar för att svenska språket används och utvecklas. Det står att läsa i språklagen som trädde i kraft 2009.
Engelska skolans verksamhet rimmar illa med språklagens intentioner. Engelska är inget officiellt språk i Sverige.
Ledningen för skolan är nöjd med sin verksamhet. Det är inte så konstigt. De utländska lärarna trivs säkert jättebra med att kunna exportera sitt språk på betald arbetstid.
Hur den svenska personal som verkar vid skolan kan trivas med att dagligen undergräva sitt eget språk är svårare att begripa. Det är enligt min uppfattning ett språkligt och kulturellt landsförräderi.
Det är både fel och irriterande att det har kunnat startas en skola som för skattepengar till stor del undervisar på ett främmande språk och som dessutom trycker på främmande traditioner. Det viktiga måste vara att eleverna i första hand lär sig sitt modersmål och sin egen kultur.
Nätverket Språkförsvaret anser att engelskan prackas på oss, ofta helt i onödan. Engelska är redan ett obligatoriskt ämne i skolan och är därför det sista främmande språk elever riskerar att inte lära sig. Engelskan har ingen längre historisk anknytning till Sverige eller många av de länder där språket i dag utgör ett obligatoriskt ämne. Tiden från 1945 och framåt är kort tid i språkliga sammanhang.
Det är utgången av andra världskriget, med Förenta staternas påföljande starka ställning politiskt, kulturellt och militärt, som har gett engelskan dess position den har i dag. Det handlar inte om att engelskan skulle vara ett vackrare eller ordrikare språk än andra, som vissa verka tro och/eller vill förmedla.
Tidigare skötte Storbritannien ”språkexporten” med den äran, då de koloniserade stora delar av världen (fransmän, belgare, spanjorer, portugiser samt holländare var rätt ”duktiga” de också).
Historiskt sett har engelskan alltså tvingats på folk i olika länder – liksom andra kolonialspråk inte sällan med mer eller mindre brutala metoder. I de länder där engelskan en gång tvingats på befolkningen och getts en hög status har den oftast trängt undan de inhemska språken. Inte ens i det stora Indien har man lyckats återge de nationella språken deras rättmätiga status. Är det dit anglofilerna i Sverige vill komma?
Engelsktalande är urusla på kunskaper i andra språk. Hållningen tycks oftast vara att språkligt utbyte är liktydigt med att människor från andra språkgrupper ska lära sig engelska. Något utbyte åt andra hållet finns det oftast ett mycket litet intresse för.
Engelska skolan marknadsför sig som om länder som inte anammar engelska nästan kommer att gå under om de inte blir åtminstone tvåspråkiga. Det är rent hyckleri! Med allt respekt, vilka tror ni att ni lurar?
Betänk att en klar majoritet av jordens befolkning inte har engelska som modersmål, eller ens kunskaper i språket. Världen blir en mycket tråkigare, enfaldigare och kulturellt fattigare plats med endast ett språk.
Dessutom är det långt ifrån säkert att engelska behåller sin ställning i världen över tid. Trender kommer och går, så även språkliga. Storbritanniens adjö till EU och Förenta staternas isolationistiske president är två tecken på att det engelskan kan vara på god väg att passera bäst-före-datum.
Låt oss därför slippa reklamen om att Engelskan skolan är tvåspråkig. Förklaringsmodellen skorrar mer än lovligt falskt. Språkförsvarets anser att engelska ska behandlas som andra språk och inte som andraspråk.
Engelska skolan pratar fint om att ”de vill hjälpa till att lösa den svenska lärarbristen, ge elever de bästa förutsättningarna samt ta sitt samhällsansvar”. Det som egentligen hägrar är att tjäna stora pengar.
Detta har möjliggjorts av att Sverige har ett i negativ bemärkelse unikt skolsystem där friskolor oreglerat kan omvandla skattepengar i form av skolpengen till privat vinst. Inget annat land har ett liknande system.
Chile gav upp systemet för några år sedan. När ska våra politiker inse att det är dags att göra samma sak i Sverige? Detta system i kombination med att vi har en väldigt slapp reglering av undervisningsspråk har möjliggjort Engelska skolans snabba framväxt. Detta fullständigt barocka system försvårar dessutom integrationen som ska ske på svenska och inte på engelska.
Utländska lärare får gärna hjälpa till med att lösa den svenska lärarbristen om de undervisar på svenska. Undervisning i Sverige, språklektioner undantagna, ska uteslutande ske på svenska.
Sverige är ingen koloni och ska inte heller bli någon heller.
Per-Owe Albinsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar