“Jag tappar min sked ibland”, sa den lille pojken.

“Det gör jag med”, sa hans morfar.

Pojken viskade svagt: ”Ibland kissar jag på mig”.

”Det gör jag också”, skrattade hans morfar.

”Och sedan gråter jag”, sa pojken.

Den gamle mannen nickade och sa: ”Jag också”.

”Men värst av allt, sa pojken, är att de vuxna ibland inte ser mig”.

Då kände han värmen från sin morfars gamla och skrynkliga

hand i sin. ”Jag förstår precis vad du menar”, sa han.