Professor Johan Rockström:

Det är hög tid för ett mentalt byte av hårddisk. Att skrota det förhärskande paradigmet att kortsiktig vinst och ekonomisk tillväxt är vårt överordnade mål, som tillåts ske på bekostnad av naturkapital och humankapital. Miljö kan inte längre ses som en sektor vid sidan om andra sektorer. Vi har nu fyllt upp planetens förmåga att klara av ytterligare mänsklig påfrestning utan att orsaka stora kostnader. Finans, handel, och industri måste ske inom planetens icke förhandlingsbara manöverutrymme.

Medvetenheten är hög, över hela världen, om den globala klimat- och ekosystemkrisen. Och vi har de nödvändiga politiska besluten på bordet (Paris klimatavtal, FN:s globala mål för hållbar utveckling). Miljöfrågan har tippat över. För bara 5–6 år sedan var den fortfarande låst i uppoffringarnas återvändsgränd. Att ta ansvar för miljön betraktades som att försaka ekonomi, tillväxt och jobb. I dag är det precis tvärtom. Nu vet vi att hållbar välfärd är vägen till en modern högteknologisk framtid som är mera hälsosam och rättvis. Trots dessa insikter sker likt förbaskat alldeles för lite. Vi rör oss i ”slowmotion”. Ofta i fel riktning.

Med ena handen skriver vi på Parisavtalet, som slår fast att 2 grader är planetens smärtgräns. Det innebär att vi måste böja den globala utsläppskurvan senast om 4 år, 2020, och sedan nå en global fossilfri världsekonomi 2050. Om bara 34 år! Men samtidigt, med andra handen, tuffar vi på som vanligt.

Den globala miljökrisen är insiderinformation om stora omvälvningar och möjligheter. Framgång för näringsliv och samhälle är en 100-procentig omställning till hållbar utveckling. Men vi behöver kliva på en global transformation nu. Därför behövs en ny mental hårddisk.

Ta Vattenfall. Vi har skrivit på Parisavtalet som kräver urfasning av kol i världen. Och Sverige är ett globalt föredöme inom klimat och miljö. Risken är att stora kolländer som Indien, Australien och Kina tänker att ”om inte Sverige anser sig ha råd att ta Paris på allvar, varför ska då vi?”. Vi har ett moraliskt ansvar för vårt kol i Tyskland eftersom vi ”levt gott” på denna statliga kolkassako under 15 års tid. Trots detta väljer regeringen - som har ett genuint engagemang för hållbar utveckling – att tillåta försäljning till tjeckiska EPH som planerar att utöka kolbrytningen.

Riksdagen har ett färdigt förslag för en fossilfri fordonsflotta till 2030. Statliga Swedavia har tagit fram en plan för ett fossilfritt inrikesflyg till 2030. Allt detta är tekniskt möjligt. Fordonsindustrin och flygbolag är med på noterna. Ändå händer väldigt lite.

Orsaken blir det gamla vanliga. Kortsiktiga så kallade samhällsekonomiska kostnader och byråkratiska regelverk används som oöverstigliga hinder. Vi landar i en ”sitta still i den ohållbara båten”-filosofi, när vi behöver mod, vision, och hållbar jävlar anamma.

Vad är felet? Hårddisken. Vi sitter fast i ett förlegat tänkande, där miljö är något vid sidan om. Byt hårddisk, där allt vi gör underordnas klimatet och ekosystemen, och Stefan Löfven skulle garanterat trycka på pausknappen för Vattenfall. Och bett om ett toppmöte med Angela Merkel. Och sagt att nu när kol är historia, låt oss ta ett socialt ansvar för Brandenburg och göra regionen till ett Silicon Valley för förnybar energi innovation.

Nu har ju regeringen en chans att rätta till misstaget. Vi sitter nu i FN:s säkerhetsråd och kan lyfta upp en ny planetär hårddisk på agendan. Att säkerhet, fred, och ekonomi, enbart kan ske på en fossilfri hållbar planet. Att bli planetskötare på riktigt.

JOHAN ROCKSTRÖM