Från: Tidsanda, bloggen för en hållbar samhällsutveckling.

Det ekonomiska systemet är föråldrat, ohållbart och moraliskt samt vetenskapligt oförsvarbart.

1. Den grundläggande funktionen och definitionen av en ekonomi är att hushålla med begränsade resurser. Med tanke på att vår planet och dess resurser är ändliga, i kombination med att mänsklig aktivitet (överlevnad och utveckling) kräver en viss resursförbrukning, är det tämligen självklart att den enda verkligt hållbara resursanvändningen måste ske i enlighet med jordens bärkraft och återgenerering av resurser. Allt annat är ohållbart.

2. De klart överlägsna systematiska incitament som grundlägger dagens ekonomiska system är vinstintresse och självmaximering, dvs. införskaffandet av egna resurser på egocentrisk grund, för att tillgodose egna behov. Det gör i princip all ekonomisk teori obetydlig för giltigheten av detta argument, då dessa baseras på denna grundvärdering. Att staten genom olika regleringar försöker styra och i viss mån förtrycka detta incitament är endast tillfälliga begränsningar, då etiska och miljömässiga incitament kommer sekundärt till vinstintresset och självmaximeringen i den systematiska incitamentstrukturen. Att personliga moraliska val görs som bryter detta ändrar inte detta faktum. Dessa incitament saknar helt vetenskaplig grund och tar inte på något sätt hänsyn till systemteori och hållbar resursanvändning.

3. I den fria marknaden bygger en ”moraliskt korrekt” konsumtion på informerade konsumenter. En enorm makt läggs därmed på varje enskild konsument att informera sig om vilka produkter på marknaden som är i enlighet med dennes moraliska, funktionella och principiella preferenser. Detta är nästintill praktiskt ogenomförbart, inte minst med tanke på den systematiska incitamentstrukturens inverkan på konsumentens informationsflöde (t.ex. marknadsföring) och därmed beslutsförmåga. Dessutom utgör fysiskt och mentalt avstånd till produktens produktionsförhållanden ett grovt hinder i beslutsfattandet.

4. Det ekonomiska systemet är i sig själv ohållbart då alla skapade pengar måste återbetalas plus tillkommen ränta, vilket skapar ett negativt nettoflöde som måste täckas av ytterligare belåning. Detta skapar en exponentiell skuldökning som oundvikligen kommer leda till ekonomisk kollaps i ett allt instabilare system, något som onekligen kommer att skada viktiga samhällsfunktioner. För att upprätthålla denna skuldökning eftersträvas en ständig ekonomisk tillväxt. Oändlig ekonomisk tillväxt kräver oändligt antal resurser, så länge som det finns ekonomiska incitament i resursförbrukning. En ohållbar ekvation.

5. Det är svårt att rättvist poängtera vikten av värderingar och incitament i ett samhälle, både på individ- och organisationsnivå. Våra värderingar är vad som definierar oss och starkt styr våra rationella beslutsfattningar, medan de systematiska incitamenten från omgivningen förstärker eller försvagar önskvärt respektive oönskat beteende. I varje civilisation råder en konsensus över vissa kulturella värderingar, hur man bör leva sitt liv och vad som är tabu. Att dessa värderingar ligger i linje med miljömässig och social hållbarhet borde vara givet i en modern civilisation och med den vetenskapliga konsensus som råder.

6. Institutioner tenderar att etablera och cementera värderingar vilka sedan blir allt orubbligare och ”heliga” till dess anhängare. Detta riskerar att skapa maktkoncentrationer och att förändras till att inte längre tjäna det ursprungliga syftet. Ett exempel på detta är hur mycket av dagens forskning bedrivs, där vetenskap i sig grundas i objektiv och saklig observation och fakta, att inte ”välja sida”, medan incitament hos företagsfinansierad forskning överskuggar detta. Forskningsresultaten ska gynna företaget, och där agerar endast institutionella regler och moraliska värderingar som hinder (i rent ekonomiska termer). Och allt som är ett hinder för ekonomisk utveckling är oundvikligen mål för manipulation och korruption.

7. I dagens samhällssystem där ekonomin spelar en allt mer central roll påverkas även relationen mellan stat och marknad. Med företags inverkan på politik, bl.a. genom lobbyism och allt mer centraliserade maktnav, tonar skiljelinjen mellan stat och marknaden bort. Problemet med en större inverkan av marknaden ligger inte nödvändigtvis marknaden i sig som en funktion av att reglera och möta tillgång och efterfrågan, utan i den systematiska incitamentstruktur som bygger upp den fria marknaden.

En känd förespråkare av anarko-kapitalism, Stephan Molyneux, menar att ett samhälle som endast består av en fri marknad utan statliga regleringar på moralisk grund skulle stoppa företag från att ohållbart exploatera naturresurser och människor, och i ren välvilja hjälpa de behövande utan vinstintresse. Detta är i fullständig motsats till de beteenden vi idag kan se orsakade av företagsverksamheter med vinstintresse som första prioritet, och jag har ännu inte hittat något som styrker hans påstående. Tvärt om anser jag att det är just de statliga regleringarna som stoppar den rovdjursmentalistiska fria marknaden från att exploatera både människor och natur med endast kortsiktigt vinstintresse som drivande incitament. Detta kräver så klart inte ”onda” människor, utan rättfärdiganden av detta beteende kan hittas i otaliga händelser av omänsklig behandling av arbetare och förödande miljöförstöringar genom tiderna, och är en produkt av de miljömässiga faktorer (sociala och strukturella) som omringar varje samhällsindivid.
-----------------------------------------------------

Slutsats:

Det går inte att förneka att vi människor är beroende av planetens, ekologins och vår omgivnings generella välmående. Att vår nuvarande civilisation tar sig rätten att bestämma generationers (och de facto hela den mänskliga artens) framtida överlevnadsvillkor, är svårt att moraliskt försvara. Det enda rätta är att säkerställa att vårt samhälles avtryck på jorden sker på ett restriktivt och kontrollerat sätt som säkerställer att framtida generationer (med en tidsöverskådning på många generationer framåt) har samma förutsättningar att leva och utvecklas som vi har idag. För denna uppgift misslyckas dagens ekonomiska system, och snabbfixar inom systemet kommer bara att verka tillfälligt, då det är dessa fundamentala värderingar och incitament som diskvalificerar den.

Det är dags att vi börjar titta på alternativa lösningar som ligger i linje med vår vetenskapliga kännedom, våra moraliska värderingar och jordens egna villkor.