Igår i Aktuellt stod Norrköpings starka kvinna Sophia Jarl (m), vars idol är Margaret Thatcher, och upprepade sitt mantra ”Ta från kulturen och ge till vård, skola, omsorg.” Det klassiska populistgreppet, alltså, det som både Trump och Bolsonaro har kört med. Att skapa en falsk motsättning. Att ställa svaga grupper mot varandra. Att först utarma välfärden med sänkta skatter och sen skylla på en fattig kultursektor. Det är fult och det är obildat.
Sverige har haft ekonomiska kriser förut, utan att sälja ut kulturen. Mitt under brinnande andravärldskrig, med nazister på andra sidan sundet, öppnade Malmö sin stadsteater, ritad av landets främste arkitekt. Det har funnits gott om politiker i det här landet, från höger till vänster, som förstått de immateriella värdenas betydelse. Som insett att Sveriges själ måste få vara mer än Skansen, Mello och ABBA. Att i tider av kris måste man satsa på sånt som håller samman och inspirerar. För vi får inte låta torftigheten vinna.
Sverige är fortfarande ett mycket rikt land. Vi har råd att ha både akutmottagning och konserthus. Men det är väldigt mycket i det här lilla landet som skulle få lägga ner om inte stat och kommun sköt till pengar. Det här vet Sophia Jarl, som just prioriterat att lägga 30 mille per år på en flygplats i Norrköping som inte bär sig själv (trots att det redan finns en i Linköping).
De ”eliter” som Sophia Jarl menar vill skydda sina privilegier - de finns. Men inte i Norrköpings orkesterdiken och replokaler. De finns bland hennes egna väljare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar