Svensk ras.

Tobias Hubinette:

"Går just nu igenom mitt bokbestånd och ser att jag genom åren har lyckats samla på mig en mindre samling rasbiologisk litteratur.

Tidigare när jag inhandlade dessa böcker gick de att hitta för närmast en ”spottstyver” på landets antikvariat men numera betingar de (och av olika anledningar) höga priser och kanske är min lilla samling värd 20-25 000 vid det här laget.

Jag har då bl a praktupplagan av Herman Lundborgs ”Svenska folktyper”, folkupplagan av densammes ”Svensk raskunskap” som användes som lärobok i skolorna (från 1930-talet och fram tills 1960-talets början ingick rasbiologi i den dåtida svenska skolans läroplan) liksom de två viktigaste huvudverken Gustaf Retzius och Carl M. Fürsts ”Anthropologia suecia” och den statliga encyklopediska publikationen i folioformat ”The racial characters of the Swedish nation” som redovisade hur det s k svenska folkets kroppar och utseenden var beskaffade och ned till minsta detalj (d v s ned till minsta kroppsmått och kroppsdel).

Den tyske rasforskaren Rudolf Martins bok ”Lehrbuch der Anthropologie in systematischer Darstellung. Mit besonderer Berücksichtigung der anthropologischen Methoden” är något av en raritet och räknades på sin tid som den mest kompletta metodboken i att mäta människors kroppar och den anses vara ”strikt vetenskaplig” om det nu går att säga så om en rasbiologisk ”handboksbibel” – d v s den redovisade utförligt och i detalj hur en människas kropp och olika kroppsdelar liksom hud-, ögon- och hårfärg (inklusive könshår mm) skulle mätas och kategoriseras men utan att komma med några explicita värdeomdömen överhuvudtaget (såsom t ex att de vita kvinnorna är vackrast på jorden o s v).

Den stora rariteten och inte minst för mig som varandes östgöte är dock ”The Gothic race” eller ”Gesta gothorum” som gavs ut av den rasmystiska orden Gotiska Gyllene Gripen (GGG) som verkade mellan mellan ca 1930-55 och som var ett exklusivt sällskap för elit- och överklassöstgötar med hög utbildningsnivå och höga inkomster och stora förmögenheter (och för enstaka diasporiska exilöstgötar i USA) på den yttersta högerkanten (d v s grevar och grevinnor på de stora slotten på östgötaslätten, stenrika storbönder på den bördiga ”slätta”, direktörer, fabrikörer, läkare, lärare, jurister, docenter, professorer och präster) som var mer eller mindre besatta av ras och särskilt av östgötarnas s k rastyp och som hade sitt högkvarter i en veritabel miniriddarborg som fortfarande finns kvar och som är belägen utanför Linköping.

Boken består bl a av närmast ”raspornografiska” fotografier på östgötar av s k nordisk ras som såg särskilt bra ut (d v s riktigt stiliga och snygga östgötar med dagens språkbruk och både i profil och en face) liksom av stamtavlor som spårar och följer utvandrade östgötar runtom i världen såsom i Normandie, på Sicilien, i USA och i Ukraina och från forntid till nutid.

I boken gick det också att läsa om de ideala kroppsmåtten för en östgöte av nordisk ras vad gäller bl a längden på långfingret, stortåns omfång, överarmens längd, könshårets färgnyans, underläppens bredd, lårmuskulaturens form, halsens omfång, näsans höjd, ansiktes vinkel, pannans höjd och midjans mått mm mm.

Enligt GGG:s grundandemyt uppstod denna rasmystiska orden redan på 200-talet som en s k Männerbund för forntida östgötska elitkrigare och bevis för det kunde enligt GGG hittas i gamla skrifter som förvaras i Vatikanens bibliotek.

Ett konkret resultat som kom ut av denna omfattande rasforskning sägs av vissa vara att de olika kroppsmåtten som rasforskarna ”hittade” kom att ligga till grund för den myriad av standarder som sedermera fastlades när det moderna Sverige växte fram såsom exempelvis standarden på dörrposter, takhöjder, stolar och bord.

Det mest långvariga resultatet av denna forskning bör slutligen vara idén att de infödda majoritetssvenskarna ser exceptionellt bra ut till kroppen och utseendet och är vitare än alla andra folk på jorden och att vara vitast i världen blir ju också detsamma som att se bäst ut av alla s k folkslag på planeten."