torsdag 31 augusti 2023
onsdag 30 augusti 2023
Då blir det väldigt mycket kallare i Nord-Europa
I åratal har forskarna varnat för
att Golfströmmen kan vara på väg att kollapsa.
Nu visar en ny rapport
att det kan ske redan 2025.
Tomas Andersson Wij:
Igår i Aktuellt stod Norrköpings starka kvinna Sophia Jarl (m), vars idol är Margaret Thatcher, och upprepade sitt mantra ”Ta från kulturen och ge till vård, skola, omsorg.” Det klassiska populistgreppet, alltså, det som både Trump och Bolsonaro har kört med. Att skapa en falsk motsättning. Att ställa svaga grupper mot varandra. Att först utarma välfärden med sänkta skatter och sen skylla på en fattig kultursektor. Det är fult och det är obildat.
Sverige har haft ekonomiska kriser förut, utan att sälja ut kulturen. Mitt under brinnande andravärldskrig, med nazister på andra sidan sundet, öppnade Malmö sin stadsteater, ritad av landets främste arkitekt. Det har funnits gott om politiker i det här landet, från höger till vänster, som förstått de immateriella värdenas betydelse. Som insett att Sveriges själ måste få vara mer än Skansen, Mello och ABBA. Att i tider av kris måste man satsa på sånt som håller samman och inspirerar. För vi får inte låta torftigheten vinna.
Sverige är fortfarande ett mycket rikt land. Vi har råd att ha både akutmottagning och konserthus. Men det är väldigt mycket i det här lilla landet som skulle få lägga ner om inte stat och kommun sköt till pengar. Det här vet Sophia Jarl, som just prioriterat att lägga 30 mille per år på en flygplats i Norrköping som inte bär sig själv (trots att det redan finns en i Linköping).
De ”eliter” som Sophia Jarl menar vill skydda sina privilegier - de finns. Men inte i Norrköpings orkesterdiken och replokaler. De finns bland hennes egna väljare.
Tim Gahnström
Tim Gahnström: -
"Rubriksättare goes bananas.
Ingenstans i intervjun eller texten
säger någon att Sverige
kan ha ny kärnkraft om fem år."
"Jag noterar också att på Kriegers flak
har vattenfall byggt 72 vindkraftverk
med en sammanlagd kapacitet av 600 MW."
"Då är det lite vanskligt att i den förklarande filmen
säga att 300 MW är som hundra vindkraftverk."
"De verk som projekteras av Vattenfall idag
är på 15-20MW styck, kanske mer enligt regeringen:
- Då är 300MW som 10-20 vindkraftverk."
Hubert Reeves:
"Människan är den mest galna arten.
Hen dyrkar en osynlig Gud
och förstör en synlig natur.
Ovetande om att
denna natur han förstör
är denna Gud han dyrkar. "
tisdag 29 augusti 2023
Lørenskog MDG 2023
Mindre trafikk, lavere fatsgenser,
grønnere nærområder, frodige nabolag.
Bærekraft, sosialt, økologisk og økonomisk.
Mangfold og solidaritet
måndag 28 augusti 2023
lördag 26 augusti 2023
Skapa ett statlig bolag för tillverkning av solceller.
Det fanns en tillverkare av solceller i orten Glomfjord
i fylket Nordland i Nord-Norge
som sparkade 800 anställda
för en si så där 10 - 12 år sedan.
- Jag har då och sedan dess propagerat för
att man i stället borde STORSATSA
på en solcells-industri i Norge.
- Det finns också gott om kisel här,
som ju också är en viktig produkt i detta sammanhang. -
Solcellstillverkaren i Glomfjord, REC,
flyttade sin produktion till Singapore.
- Staten borde skapa ett bolag: STATSOL,
- på samma vis som man gjorde
när man skapade STATOIL en gång i tiden.
- Att Norge lyckades hålla privata oljeföretag ute
och i stället låta staten ta över oljeproduktionen,
blev ju som vi alla vet
( bortsett från C0 2 utsläppen,
- men de hade varir där likaväl med privat oljeproduktion )
- en ekonomisk SOLSKENS-HISTORIA.
SORTLAND, Vesterålen, Nord-Norge.
En gang når Ingunn og jeg gikk en tur langs med Selneselva,
- tror det var ca ett år siden.
Kjente jeg en bekjent og ubehagelig sterk duft.
Det var ett lager med stolper i treverk
som lå på industriområdet som ga denne duft i fra seg.
- Kreosot er et sterkt kreftfremkallende evne
som brukes for å impregnere for eksempel el-stolper.
Det lukter veldig ekkelt, og er ekkelt.
fredag 25 augusti 2023
torsdag 24 augusti 2023
SKIFTET, skriver:
Kristersson och Åkesson förbereder miljardregn åt de allra rikaste – samtidigt larmar SKR om en välfärd i ekonomisk kris: “Värre än under 90-talet.”
SD-regeringens budgetförhandlingar befinner sig i sitt slutskede. Men redan nu står det klart vilka som blir vinnarna i nästa års budget: de allra rikaste.
Enligt DN väntas ett “miljardregn” för de som har allra mest. Enligt Arbetets politiska redaktör Martin Klepke får vanligt folk bara brödsmulor av kakan.
Enligt DN vill regeringen lägga 10 miljarder i skattesänkningar på ett nytt jobbskatteavdrag.
Av de 10 miljarderna så kommer mer än hälften att ätas upp av den tiondel som har allra högst inkomst i Sverige.
Därefter kommer de resterande pengarna gå till de som tjänar näst högst och senare till de som har tredje högst inkomst.
När de med redan tunga fickor fått mumsa i sig kakan kommer slutligen resten av befolkningen, 70 procent, bara få småsmulorna som finns kvar.
Inte nog med att vanligt folk bara kommer få småsmulor av regeringens elitsänkningar så har brunhögerns välfärdsslakt börjat manifestera sig.
Nu slår Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) larm om en välfärd i ekonomisk kris. Enligt SKR finns en stor risk för repris av 90-talskrisen, som bland annat innebar extrema neddragningar inom vård- och äldreomsorgen.
Något som säkert förvånar SD:s låg- och medelinkomstväljare är deras roll när det kommer till att förbereda miljardregn åt landets ekonomiska elit och samtidigt kasta äldreomsorgen under bussen. I valrörelsen utmärkte sig SD som ett parti som skulle se till att välfärden blev bättre, med betoning inom äldreomsorgen.
Men när det väl kommer till kritan visar SD vilka de egentligen är, ett brunt högerparti som gärna driver politik för eliten.
Birger Schlaug skriver:
Uppriktigt sagt. Eller det är kanske olämpligt att vara uppriktig... Men som figur från anno dazumal kan man ju kanske få vara uppriktig eftersom det inte betyder just någonting.
Det gäller Erdoğan. Som vi i Sverige måste vara snälla mot, inte reta upp, inte kritisera. Och så gäller det Cypern.
Den norra delen av ön är ett turkiskt område, eller som FN-förbundet skriver: av Turkiet ockuperat EU-territorium. Resten är grekcypriotiskt.
Idag är det något som kan kallas "frusen konflikt" - det vill säga en variant att helt enkelt förhindra blod, död och elände utan att någon part har vunnit ett krig. Mellan Nord- och Sydkorea råder en sådan frusen konflikt.
I fredags avsåg turkcyprioter - givetvis med stöd från Erdoğan - att bygga en väg in i det "ingenmansland" som skiljer de två delarna av Cypern.
När FN-soldater (brittiska och slovakiska) försökte stoppa bygget, helt i enlighet med FN-mandatet, anfölls och misshandlades de.
FN:s säkerhetsråd fördömde attacken, den var att se som ett brott enligt internationell rätt.
Erdogan då? Jo, han tog istället avstånd från FN-styrkornas helt regelmässiga agerande.
I den turkiska delen av Cypern - som utropat sig till utbrytarrepublik som bara erkänts av Turkiet - finns 40 000 turkiska soldater.
Kritiken har varit måttlig från svenskt håll, eller snarare i stort sett helt tyst.
Sen kan man ju också fundera över om frusen konflikt också är det som måste till för att stoppa det allt mer blodiga krig - vars slut ingen ser - som nu pågår i Europa.
Ett sådant scenario diskuteras internationellt - till och med tycks det diskuteras i Vita Huset. I den svenska debatten skulle något sådant medföra grava anklagelser... men i Sverige är också debatten väldigt inkrökt.
Bilden är hämtat från Försvarsmakten. Svenska soldater ingick i FN-styrkorna vars mål var att stoppa kriget mellan de två parterna på Cypern. Svenska soldater lämnade Cypern 1987.
onsdag 23 augusti 2023
Tobias Hubinette:
Idag infaller FN:s internationella dag till minne av slavhandeln och litteraturvetaren Anna Jörngården skriver med anledning därav om den f d svenska karabiska kolonin Saint-Barthélemy på SvD:s Under strecket:
”Från 1500-talet till slutet av 1800-talet transporterades uppskattningsvis 12,5 miljoner fängslade afrikaner till Karibien och Nord- och Sydamerika där de tvingades till slavarbete, huvudsakligen på plantager. Slavhandeln bedrevs av i storleksordning Portugal, Storbritannien, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Danmark.
Bara på vissa listor läggs ytterligare ett land till – Sverige. År 1784 förhandlade Sverige till sig ön Saint-Barthélemy från Frankrike. Ön visade sig vara för torr för att lämpa sig för plantager, med hade en stor, naturlig hamn. Svenskarna insåg därför snart att det bästa sättet att tjäna pengar på ön var att locka till sig internationell handel – inte minst handel med människor.
Sverige var en liten och sen kolonialmakt. Dessutom såldes Saint-Barthélemy redan 1878 tillbaka till Frankrike, då ön inte längre var lönsam. Detta har underlättat för berättelsen om Saint-Barthélemy som en exotisk och harmlös parentes i svensk historia att få fäste – inget mer än en snäll och lite tafflig lekstugeversion av kolonialism.
En sådan undanträngningsprocess har kommit att kallas ”kolonial amnesi”. Det är inte något specifikt svenskt, utan har slagit igenom i alla forna kolonialmakters historieskrivning. Men kanske leder bilden av minnesförlust fel. Kanske är det, som den amerikanska antropologen Ann Laura Stoler föreslår, mer träffande att tala om ”kolonial afasi”, för att fånga hur märkligt svårt det är för kunskap om ett mörkt kolonialt förflutet att fästa i det nationella minnet. Stolers diskussion rör Frankrike, men passar lika väl för Sverige. Varje gång obekväma berättelser lyfts upp till ytan sjunker de snart åter ner i djupen, med bara en krusning på den nationella självbilden som följd. Resultatet blir ett slags loop där samma historiska brott kan ”avslöjas” igen och igen.
Trots att Frankrikes och Sveriges koloniala engagemang skiljer sig avsevärt åt, både i typ och skala, finns belysande likheter i hur länderna hanterat det historiska arvet. I Frankrike har berättelsen om landet som födelseplats för universella principer om mänskliga rättigheter varit svår att kombinera med dess historia som slavnation. Hur kan man förstå det faktum att slagorden frihet–jämlikhet–broderskap formulerades i ett samhälle vars ekonomi var beroende av slaveriet, och där mycket få såg detta som en motsägelse? Svaret har varit att hölja frågan i tystnad, vilket också inneburit en oförmåga att erkänna att det historiska våldet har effekter in i nutid. I stället har man insisterat på att det franska samhället är ”färgblint” – trots gott om bevis på motsatsen.
Övertygelsen om att vara ett land utan rasism och med överlägsen moralisk kompass är igenkännbar i den svenska självbilden. Är inte Sverige själva sinnebilden för jämlikhet och rättvisa, ett veritabelt världssamvete? Inte undra på att kolonialism har förståtts som irrelevant i svensk historia.
Men befinner vi oss just nu på en annan plats, redo att på allvar lyssna på andra berättelser? De senaste åren har kunskapen om Saint-Barthélemy fördjupats och tillgängliggjorts på ett sätt som gör den svår att ignorera. Sedan ett årtionde tillbaka har historikern Fredrik Thomasson utforskat det dittills närmast ignorerade svenska Saint-Barthélemy-arkivet i Aix-en-Provence. Det rör sig om närmare 300 000 sidor material, delvis skadat av fukt, insekter och allmän försummelse. Förra året presenterade Thomasson sina fynd för en bred publik. I boken ”Svarta Saint-Barthélemy. Människoöden i en svensk koloni 1785-1847” låter han läsaren möta verkliga individer som levde under svenskt slaveri. Tillsammans med Ale Pålsson och Victor Wilson, vars avhandlingar från 2016 också tillför viktig kunskap om Saint-Barthélemy, gör han nu arkivet digitalt tillgängligt, ett arbete som beräknas bli färdigt under hösten.
Bilden som träder fram är entydig. Det svenska slaveriet var precis lika grymt som andra nationers. Utöver den slavhandel som skedde under svensk flagg understödde och profiterade svenskarna på andra länders slavhandel. Särskilt graverande är att Sverige i det längsta försökte undvika det förbud mot slavhandeln som Storbritannien drev, och dessutom fortsatte att bedriva illegal handel även efter att förbudet till slut införts.”
(…)
”I svallvågorna av Black lives matter pågår just nu en intensiv debatt om hur minnet av slaveriet ska ta sig uttryck i våra stadslandskap. Just vikten av att göra rättvisa åt de förslavades motstånd och att undvika en falsk känsla av avslut är något av det som framför allt slagit igenom.
I Storbritannien har Londons borgmästare Sadiq Khan nyligen presenterat en plan för ett storskaligt monument som ska invigas 2026. Vi vet inte ännu hur det ska se ut, med dess roll ska vara att uppmärksamma stadens roll i den transatlantiska slavhandeln, de som föll offer för den, och – centralt – deras motstånd.
Motståndet står också i centrum för National Maritime Museums årliga uppmärksammande av 23 augusti. I år invigs vandringen ”Freedom fighters: Black revolutionary women” som lyfter fram berättelser om bland andra den jamaicanska frihetskämpen Queen Nanny, som på det tidiga 1700-talet ledde ett gerillakrig mot britterna som ledde till etablerandet av fristaden Nannytown. Snarare än ett lysande undantag har forskning visat att svarta kvinnor påfallande ofta hade ledarroller i olika motståndsgrupper på skilda platser i Karibien – ofta med tillnamnet ”drottning”, något som kopplats till en västafrikansk tradition av kvinnligt ledarskap.
Som det kanske vackraste resultatet av senare års minnesdiskussioner håller dessa svarta drottningar på att inta de europeiska stadsrummen.
I Paris invigdes 2022 en bronsstaty av en svart, gravid kvinna, som fångad mitt i steget ser ut att forsa framåt. Med högburet huvud håller hon en hand på sin runda mage, medan den andra trotsigt skjuter upp i luften. Det är Solitude, en kvinna som 1802 deltog i det våldsamma upproret mot franskt slaveri på ön Guadeloupe.
Att hon kan stå där är ett resultat av ett kreativt minnesarbete. Det enda man känner till om Solitude kommer från några korta, fördömande rader i fransk historieskrivning från mitten av 1800-talet. 1972 lyftes hon fram ur glömskan då författaren André Schwartz-Bart baserade en roman på dessa fragment, något som ledde till att hon 1999 restes som staty på Guadeloupe. När hon nu kommer till Paris innebär det att karibisk minneskultur om motståndet mot Frankrike får ta plats i den franska huvudstaden – som dessutom för första gången uppför en staty av en svart kvinna.
I Köpenhamn uppfördes 2018 det imponerande monumentet ”I am Queen Mary”, skapat av konstnärerna La Vaughn Belle och Jeannette Ehlers. Det är en sju meter hög staty av en svart kvinna som sitter på en tronliknande påfågelstol, en referens till en ikonisk bild från 60-talet av Svarta pantrarnas ledare Huey Newton. I händerna håller hon en brinnande fackla och en machete.
Statyn är ett allegoriskt porträtt av Queen Mary, eller Mary Thomas, som 1878 tillsammans med två andra ”drottningar” ledde en revolt mot arbetsvillkoren i den danska kolonin på Saint Croix. Motståndet strålar ut som en tyst kraft från hennes uppfordrande närvaro, och gör den koloniala historien omöjligt att förbise. För närvarande står plinten skapad av stenar från koloniala ruiner tom, då den första versionen av statyn var gjord i icke-permanent material, men arbetet pågår för att ersätta den med en Queen Mary i brons.
Statyerna skiljer sig från den rörelse mot mer abstrakta och antimonumentala minnesmärken som blivit tongivande sedan det sena 1900-talet. Kanske behövs konkretionen, som en motvikt mot det historiska osynliggörandet. Ingen vet i dag hur drottningarna Nanny, Solitude och Mary såg ut, och av deras liv och kamp finns endast spridda fragment. Att vi i dag kan minnas dem är frukten av ett samspel mellan forskare, författare och konstnärer, som manat fram dem ur skuggorna.
I Sverige har diskussionen om ett monument som uppmärksammar slaveriet väckts i samband med det minnesarbete som gjorts kring den så kallade ”Franska tomten” i Göteborg, i regi av stadens konstbiennal 2019 och 2021. Här finns en plats med konkret koppling till Sveriges karibiska kolonialism. Vilka minnesfragment står fortfarande att finna i det stora arkiv som snart blir tillgängligt? Kan de inspirera till ett monument som kan bryta Sveriges koloniala afasi? Om det är något dagens Sverige skulle behöva är det en svart drottning framlyft ur historiens djup!”
Anna Jörngården: "När den forna svenska kolonin Saint-Barthélemy kommer på tal framställs det hela inte sällan som en snäll och lite tafflig lekstugeversion av kolonialism. Men att bagatellisera Sveriges del i slavhandeln är att strunta i en del av vår historia med betydelsebärande förgreningar in i vår tid."
MDG Lørenskog:
5 gode grunner til å stemme MDG i år:
Grunn #1: God miljøpolitikk gjør livet bedre
MDG vil for eksempel ha billigere og bedre kollektivtransport, beskytte nærnaturen din mot utbygging, gjøre det billigere å kjøpe miljøvennlige varer og reparere ting, gjøre skoleveien tryggere og lage flere parker og andre gratis møteplasser.
MDG vil øke ytelser til de som har minst og endre velferdsordningene for å gi mer frihet og verdighet. Vi vil også senke skattene for de fleste, og øke skattene for de med høyest inntekt.
Grunn #3: MDG gjennomfører miljøpolitikken sin
Mange andre partier snakker varmt om klima og miljø, særlig i valgkamp, men de prioriterer det ned når de får makt. Omtrent alle andre partier har vært med på å styre de siste tiårene, uten å kutte nok utslipp eller bevare naturen. MDG vil faktisk gjøre det vi sier.
Grunn #4: Mer grønt næringsliv
MDG støtter bedrifter som spiller på lag med klima, natur og folk. Vi vil jobbe for flere grønne arbeidsplasser i hele landet, og blant annet bruke offentlige innkjøp og skattefordeler for å gi slike næringer raskere vekst.
Grunn #5: Det er på tide med noe nytt
De viktigste sakene i vår tid løses ikke av de gamle grå partiene til høyre eller venstre, men med en ny og grønn politisk kurs. En som ser mennesker i sammenheng med naturen og vektlegger livskvalitet foran evig overforbruk. Den kursen er det MDG som står for.
Christine Tidåsen skriver:
"Jaaaaaa!
2021 producerade solpaneler 1TWh i Sverige.
2022 2TWh
De första sex månaderna 2023 Över 2TWh!!!!!
Sigrid Kamp skrev 2013 ett examensarbete vid Uppsala universitet där hon uppskattade följande (2013:IV):
”Sveriges tillgängliga takyta är 319 km² och fördelningen följer relativt väl befolkningsmängden av naturliga skäl. Om all tillgänglig takyta beläggs med solceller ger det en installerad effekt på 47,9 GW och en årlig elproduktion på 49,0 TWh. Om bäst elkvalitet prioriteras reduceras effekten till 3,7 GW, vilket genererar 3,8 TWh årligen, men om installationsgraden beräknas utifrån Sveriges totala energibehov reduceras potentialen en- dast ner till 42 TWh.”
På våra befintliga tak kan vi alltså producera 40TWh mer än vi gjorde förra året. Och så lägger vi till det jag har tjatat om i absurdum under många år: solpaneler över parkeringsplatser. Över dem kan vi bygga tak i rätt väderstreck samt i rätt lutning.
En normal parkeringsyta är 12,2 m². Naturskyddsföreningen uppskattade 2021 att ”fem miljoner personbilar (SCB 2018) kan antalet parkeringsplatser uppskattas till mellan 15-25 miljoner”. I slutet av 2022 fanns det 4.980.543 personbilar i trafik. 79% ägs av privatpersoner och resterande av juridiska personer - men alla måste parkera.
Vi har 183 km² till 305 km²parkeringsytor.
Jag frågade också chat-gpd två gånger. Första gången svarade hen 20.000-30.000 hektar. Andra gången 25.500 hektar. Dvs mellan 200 km² och 305 km². Men vissa parkeringar är i parkeringshus. Vi säger hälften av vad taks paneler producerar. 20TWh.
Sen kan vi oxå sätta solpaneler på åkermark och samsas med odling. Dvs bönder använder marken till två saker! Tjänar pengar på två affärer samtidigt.
2022 fanns det 2.537.900 hektar åkermark och 463.800 hektar betesmark. Vi låter betesmarken vara. Tror nämligen inte den behövs. Åkermarken är ju på 25.379 km². Det blir 80*42!!! Vi använder 1/4 av åkermarken - 20*42=840TWh! Whoopsan.
1/8-420TWh, 1/16-210TWh, 1/32 - 105TWh, 1/64 - 52,2TWh.
Var finns behoven av mer el? Särskilt i norr. Där kommer det byggas mycket vind och lagring i vätgas. Eller tänker Tidölaget bygga kärnkraft i norr? Det blir dyr el. Men kolla söder - tror ni vi kan lösa behovet under sommarhalvåret med solel? Dessutom parat med vind på vinterhalvåret då vind producerar mer. När sol och vind producerar mycket kan vi spara i vattenmagasinen. Spara det är lagring det. Vi kan lagra i en mängd andra tekniker oxå. Bl.a. HHBBFF: Hydrogen, Hydro, Biogas, Batteries, electro Fuels, Fuel cells. Vi kan bygga nät som tar elen till där den behövs. Vi bygger smarta nät och vi lär oss styra vår förbrukning mha timpriser. Förnybart plus nät, lagring och balanstjänster blir tillsammans billigare än kärnkraft utan nät och utan lagring.
Framtiden kan bli helt fantastisk.
Men då behöver vi ta den gröna vägen dit. "
Förnybart.
Förnybara energikällor är energikällor som kan förnya sig inom en mänsklig livslängd och som därför inte kommer att ta slut inom en överskådlig framtid.
De flesta förnybara energikällor, som vind-, vatten- och bioenergi, härrör ursprungligen från energi från solen, ett undantag är tidvattnet. Solen i sig är egentligen inte förnybar utan kommer en dag slockna, men detta är så långt i framtiden att det knappast är relevant för människan. Fossila bränslen (kol, olja och naturgas) räknas inte som förnybara. Dessa förnyas visserligen men under en väldigt lång tid, många miljoner år. Dessutom förbrukas de idag i en högre hastighet än vad de förnyas. Kärnkraft räknas vanligtvis inte heller som förnybart, eftersom den baseras på ändliga resurser.
Om förnybara energikällor uppfyller kravet "tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov" räknas de till det som kallas hållbar utveckling.
Förnybara energikällor anses som fördelaktiga ur miljösynpunkt eftersom de inte använder icke förnybara bränslen, vilket bland annat medför att de på lång sikt ger ett relativt litet bidrag till den förstärkta växthuseffekten. Förnybara energiresurser saknar dock inte avtryck på miljön. På kort sikt kan förnybara energikällor ändå öka mängden växthusgaser. Även om själva energikällan återskapas så gäller detsamma heller inte nödvändigtvis kraftverken som samlar in energin.
Kombination med fossilfri och förnybar energiproduktion.
Kombinerad elproduktion och lagring allt vanligare
VAD HÄNDER
KONTEXT
Anläggningen producerar runt 140 gigawattimmar elektricitet per år, vilket motsvarar förbrukningen för 40 000 nederländska hushåll.
- Vindkraft: Sex vindkraftverk med en total effekt på 22 megawatt. 60 meter långa blad som väger 12 ton vardera.
- Solenergi: 115 000 paneler med en total effekt på 38 megawatt. 40 hektar land. 1800 ton stål.
- Batterier: 12 megawatt lagringskapacitet. 288 batterier. 12 containrar.
– Vi har monterat panelerna så vi får maximal effekt under hela året. Vår och sommar är bästa säsongen för solenergi. Vinden ger mest effekt under vinterhalvåret.
Kommunen har förhandlat fram en lokal fond som alla företag som driver kommersiella energianläggningar måste avsätta pengar till. På ön finns också en omfattande produktion av vätgas. Vattenfall bidrar med cirka 10 000 euro per år. Totalt hamnar varje år en kvarts miljon euro i fonden. Invånarna får lämna förslag på vad pengarna ska användas till.
VAD HAR DET FÖR BETYDELSE
Driften blir kostnadseffektiv då alla teknikslag kan utnyttja samma infrastruktur som exempelvis vägar, nätanslutning och transformatorstationer. Dessutom används marken effektivt då de olika teknikslagen är samlade.
Texten är hämtad från GrowSverige.
Hva skal vi fokusere på, når vi stiller om fra fossil til fossilfri energiproduksjon ?
En del folk er totalt imot alt hva vindkraft heter. - Dog er de ikke såååå veldig imot biler, veier, hytter, bensin, diesel, olje, annen industri, kjemisk industri og så videre, og så videre. - NEI TIL ALLE BILER ?
Totalmotstand mot ALL vindkraft - men ikke mot andre ting som ødelegger natur, - syns nok det er et veldig godt argument på det å være inkonsekvent.
Jeg har observert under en lengre tid at de som er TOTAL-IMOT alt hva vindkraft heter, - oftest IKKE har sterke meninger om andre natur-ødeleggende ting. - Det er veldig rart mener jeg - og ikke logisk.
Alle naturinngrep er naturinngrep. Da er det bra å si NEI til naturinngrep, hvis man mener naturinngrep ikke skal skje. Derfor er det da rimelig å kreve STOPP for alle typer av naturinngrep. - Det gjelder kjernekraft, veier, hytter, - og ting som trenger naturinngrep for å eksistere som fly og biler. Bland annet.
Christina: - "Dette er feil. Vindkraftmotstandere pleier å være kritiske til meningsløse naturødeleggelser generelt."
Det er jo bra. - Men hvor langt er man villig å gå ? - Er det OK å bygge veier og flyplasser - hyttefelt - kjernekraftanlegg - vannkraft - strømstolper, for eksempel. - Er det OK at antall privatbiler i Norge blir flere og flere, - er DET positivt for naturen ? Er det OK å importere soyabønner fra Brasil - der store områder med regnskoger ødelegges ? - Gjelder NEI til naturødeleggelse kun i Norge - og kun når det er vindkraft som ødelegger natur, - er bakteppet i mine funderinger.
Svein Hammer: - "Enig med deg, Mika. I ny og ne bør vi vende blikket mot de praksisene vi selv er deltakere i...
Bor vi i eneboliger med flotte plener? Har vi stor hytte? Bruker vi mye strøm? Kjører vi mye bil? Handler vi på kjøpesentre? Kjøper vi stadig flere tekniske duppeditter? Betaler vi jevnlig for å få økt lagringsplass på nettet? Og så videre.
Hvert "ja" vi gir på sånne spørsmål, betyr at vi er aktive utøvere av naturskadelige aktiviteter - enten direkte, eller indirekte.
For meg handler det å være grønn om å se helheten, og innrømme at nei, jeg lever overhode ikke perfekt. Som de fleste andre i Norge deltar jeg i praksiser som betyr at vi nordmenn tar altfor stor plass på planeten. Og; de aktivitetene vi deltar i betyr at når fossil energi fases ut, vil vi trenge fornybar energi.
Så blir jo spørsmålet: hva gjør vi med dette? Er løsningen å finne noen få ting og opphøye dem til fienden, uansett, alltid - mens vi avstår fra å ha like kritisk blikk på det vi selv er del av?
For meg er ikke sånt grønt. Det blir for enkelt. Men, kanskje de fleste er enige med meg (og Mika), sånn egentlig? Det er i så fall bra, men vis da dette grønne helhetsblikket ut mot verden også."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
