Utdrag:
"Ett problem med ett samhälle där den ena krisen ersätter den andra är att vi inte hinner lära oss något. Tidigare farhågor glider bort i kollektiv demens. Ingen hålls till svars för sin alarmism. I dag minns exempelvis få hur radarparet Ivar Arpi och Tino Sanandaji piskade upp rädslorna för en framtida systemkollaps. Tidigt vågade de se sanningen i vitögat: svensk ekonomi skulle – till skillnad från deras succésatsning Bulletin – gå bankrutt. På SvD:s ledarsida trängdes domedagsprofetiorna jämte Breivikska diskursanalyser av hur identitetspolitiken, postkolonialismen och kulturmarxismen förblindat oss för den ekonomiska katastrof som flyktinginvandringen innebar.
Även högre upp i högerintelligentian var oron stor. I sin bok redogör Hansen ingående för hur överens nationalekonomerna på Sveriges myndigheter var i sina prognoser. Ekonomistyrningsverket. Konjunkturinstitutet. Riksbanken. Långt efter att Stefan Löfven infört sitt ”andrum” förutspådde de flera år av statsfinansiellt underskott på grund av flyktinginvandringen. Skatter skulle behöva höjas, välfärden skulle behöva stramas åt. I en rapport från 2016 varnade Finanspolitiska rådet för galopperande utgifter som främst berodde på ”kostnaden för asylinvandring”. Statsbudgeten skulle gå med underskott länge: ”De ökade utgifterna på grund av asylinvandringen försvagar saldot och försenar återgången till överskott”. Detta var inte bara en prognos utan ett faktum för rådet. Medierna rapporterade lydigt.
I dag vet vi att de alla hade fel.
….
Vår tid präglas av ett finansfokus som förblindat den ekonomiska expertisen för reella resurser. När flyktingmottagandets kostnader ska räknas ut har det exempelvis alltid skett ur ett statsfinansiellt perspektiv där man kort och gott räknar på hur mycket en individ bidrar till skatteintäkter samt kostar i form av statsutgifter.
Detta är långt ifrån ett politiskt neutralt sätt att värdera kostnader. Med denna modell blir exempelvis ett vårdbiträde en kostnad för staten eftersom hen tjänar så lite och därmed betalar in lite i skatt, medan en finansmäklare utgör en tillgång eftersom hen tjänar så mycket.
Vilket barn som helst förstår att detta är bakvänt.
Ser vi till några av samhällets viktigaste resurser – människor som utför nödvändiga jobb – framträder en helt annan bild av vilka som när och tär, än den som nationalekonomer dagligen försöker inpränta. Av de som arbetar inom äldreomsorgen är nästan 30 procent (och kring 55 procent i region Stockholm) utrikes födda varav en överväldigande majoritet har flyktingbakgrund. Kring 60 procent av alla städare är utrikes födda. 51 procent av alla buss- och spårvagnsförare. 42 procent av alla tidningsutkörare. 49 procent av alla taxichaufförer. 42 procent av alla restauranganställda. Listan kan göras lång. Även bland läkare är ungefär en tredjedel utrikes födda, främst från Tyskland, Polen och Irak varav nästan alla irakier kom till Sverige som flyktingar.
Märk väl att det här enbart handlar om utrikes födda. Lägger vi till de som har utrikes födda föräldrar stiger andelarna ytterligare.
Dessa andelar står inte i proportion till hur befolkningsfördelningen ser ut. Det verkar som att utrikes födda i betydligt högre grad än inrikes födda ägnar sig åt jobb som verkligen behövs. Som reella resurser utgör de en otrolig tillgång utan vilken många näringar inte skulle överleva.
Här är Hansen blygsam i sin framställning. Exempelvis citerar han Aftonbladets Åsa Linderborg när hon 2016 sa att ”migrationen blir samhällsekonomiskt lönsam på alla sätt när migranten kommer upp i en årsinkomst som är nära medianlönen. Endast så kan individen själv finansiera sina kostnader över livet.” Hansen påpekar det märkliga i att en profilerad socialist så omedvetet kan luta sig mot nyliberal nationalekonomi i sin förment objektiva lönsamhetskalkyl.
Men ännu värre är att Linderborg inte verkar fatta att hon själv utgör en kostnad. Att hon (liksom jag) tillhör ett välavlönat kommentariat som samhället skulle klara sig utmärkt väl utan. Att själva förutsättningen för vår verksamhet – de vi parasiterar på – är de arbetare som vårdar, lagar, skördar, reparerar, skurar, torkar, staplar, bygger, kör – och så vidare."
DN.SE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar