Från FB-gruppen; Omställning Sverige.

 NÄR MATEN TAR SLUT.

Här har jag skrivit ner delar av ett program med en del tips om bättre mathantering lite längre ner i texten.

”Den medelklass som nu växer fram i våra mest folktäts länder, t ex Kina och Indien, dom har redan börjat äta kött i mängder som vi aldrig har sett i den delen av världen. Ett exempel: För några år sen räknade man att hela Asien åt ungefär 18 miljarder kycklingar per år. År 2050 räknas kycklingkonsumtionen tio-dubblas. Det blir mer än 200 miljarder kycklingar per år. Och det är ett problem.

Ju högre upp man kommer i matkedjan, desto mer säd går det åt att föda djuren. Lägger man ihop befolkningsökningen med ökningen av djur som vi beräknas äta, så måste vi fördubbla matproduktionen.

Genomsnittsbefolkningen i Asien äter 4 kg kött per år, medan genomsnittsamerikanen äter 120 kg kött per år.

Varje grad som klimatförändringarna ökar temperaturen så minskar matproduktionen med tio procent. Det bästa tänkbara scenariot är att skördarna kommer minska med 20 procent till 2050. Om skördarna slår fel, så är risken att skördarna slår fel även i andra länder. Problemet då blir att det blir omöjligt att köpa mat från andra länder. Länder kommer stänga sina gränser och behålla maten själv.

Den direkta konsekvensen av stigande temperaturen är opålitliga skördar och torka. Glaciärer smälter allt fortare, och floder som tar sitt vatten från glaciärer till odlingar torkar ut. Och odlingar som förlitar sig på grundvatten får se sitt grundvatten försvinna till städer och konstbevattning.

Jair Bolsonaro: Amazonas huggs ner 50 gånger snabbare än tidigare, vilket påverkar vattenförsörjningen. Ökad skövling, fler gruvor och dammar i Amazonas, vår planets lungor. Koldioxiden har ökat till nya rekordnivåer. Allt som allt har det direkt effekt på vattenförsörjningen. Det är ett stort och akut problem mot vår matproduktion. 2020-2030 får vi räkna med svajig matförsörjning och vattenbrist.

Skadedjur ökar sin ämnesomsättning när det blir varmare, äter mer och därför behövs mer bekämpningsmedel. Tillgång och behov glider längre ifrån varandra. Undernäring och svält är ett stort problem redan nu.

Det kommer bli mer konflikter om/när det blir större matbrist. Mindre mat och vatten kommer tvinga bönder in i städerna, vilket kommer öka spänningar runt om i världen.

Vattnet i Indus-floden är på väg att ta slut, vilket kommer påverka Indien och Pakistan. Oavsett vilka konflikter, så kommer matbrist leda till massiva flyktingströmmar.

I Brasilien har vi sett att Bolsonaro inte vill ha några invandrare trots att han eldar på den globala uppvärmningen. Ungern är ett undantag, där Janos Adre säger att vi måste ta itu med klimatförändringarna om vi ska förhindra enorma flyktingströmmar.

Högernationalism, flyktingfientlighet och klimatförnekelse är ett märkligt samband, men sambandet som kan hittas är att klimatförnekelse är enda sättet att förklara verkligheten om man ska bedriva en konservativ högernationalism. Högernationalism har ingen lösning på klimatförändringarna, så enda sättet är att förneka klimatförändringarna.

Vad kommer hända i Sverige? Vid torka blir det svårt att få fram mat till djuren. De positiva effekterna vi får av ett varmare klimat slås ut av effekterna vi får av att det blir mer extremväder, mer skadeinsekter. T ex kommer extrem torka inträffa allt oftare. Det kommer bli den nya normen. Fler översvämningar och skyfall kan dessutom slå ut skördarna på hösten. Det kommer bli mycket vanligare.

Vi är ett väldigt rikt land. VI lägger bara 13 procent av vår inkomst på mat. Men om det blir missväxt i flera länder så får vi svårt att importera mat från andra länder dessutom.

Sverige var i stort sett självförsörjande för 100 år sedan. Man beredskapslagrade, och skulle kunna tillverka ungefär 80 procent av det vi behövde, och man hade planer för omställning av jordbruket, så vi kunde äta mer vegetabiliskt. Men beredskapslagringen försvann under Sovjetunionens kollaps och vårt inträde i EU.

Det sägs att vi importerar ungefär 50 procent av vår mat från andra länder, men den siffran är lite missvisande. Vi importerar mycket dyra produkter som kaffe och te och frukt och grönsaker. Och så exporterar vi mycket billigt spannmål. Vi är i stort sett självförsörjande på socker, morötter, spannmål, mjölk och ägg. Men vi importerar 50 procent av allt kött, och vissa grönsaker. Men vi behöver inte äta så mycket kött. Så det omedelbara hotet mot vår självförsörjning är inte att vi producerar för lite mat, det hotet kommer istället från att vi är totalt beroende av drivmedel och gödselmedel. Det är där vi har problem för att bedriva jordbruk.

Försvarsberedningen har föreslagit att vi ska lägga 700 miljoner om året för att lägga upp livsmedelsberedningen i Sverige från 2021.

Vi måste öka livsmedelsproduktionen mellan 50-70 procent, samtidigt som livsmedelsproduktionen kommer minska med klimatförändringarna.

Hur löser vi det?

1. Minska våra utsläpp för att stoppa uppvärmningen.

2. När det gäller att anpassa matförsörjningen så finns det andra idéer:

Man kan odla fram värmetåligare växter, men det går alldeles för långsamt.

En annan lösning kan vara att byta ut grödorna mot sådana som tål värme bättre, t ex hyrs och durra. Men det kommer bli problem med nya maskiner, nya odlingstekniker och recept.

Ett bra alternativ är att stoppa folk från att äta så mycket kött. Folk som får det bättre äter mer kött, och en gris behöver t ex 7 gånger så mycket foder som man får ut i kött. Så man skulle kunna föda 7 gånger så många människor om man åt grödorna direkt.

Inom köttproduktionen finns det så många vansinniga exempel på mat för att få kött. Fiskmjölsindustrin i staden Chimobode i Peru. Fiskmjölsfabriken förorenar både vattnet och luften och barnen får stora röda utslag av avfallet som forsar ut direkt i vattnet, och som förstör livet på havsbotten.

Den värsta galenskapen med det här är att man tar nyttig proteinrik fisk, och så maler man ner den för att kunna föda upp mindre nyttig mat på andra sidan jorden. Trots att mellan 20-30 procent i staden är undernärda så hamnar mindre än 1 procent av fisken på deras tallrikar. Resten blir till fiskmjöl som används till att föda upp lax i Norge, eller föda upp kycklingar i Kina och andra länder. Och det här är bara ett extremt exempel på ineffektiviteten inom djurindustrin.

En tredjedel av jordens odlingsytor används för att föda upp djur. Om den maten istället gick direkt till människor så skulle vi kunna mätta ytterligare 3 miljarder människor redan idag. Så måste vi bli vegetarianer?

Det finns inga problem så länge djuren äter på jord som inte går att odla, eller äter mat som vi människor inte kan äta. Istället för att ha en köttfri dag i veckan så borde vi ha en köttdag i veckan, och resten av tiden äter man vegetariskt.

Det känns kanske inte så sannolikt att hela jordens befolkning ska sluta äta kött. Men det finns en teoretisk väg att gå. Och det skulle vara att låta kött i butiken kosta vad det egentligen kostar samhället. The Global Institute for tomorrow har räknat på det här och kommit fram till vad en hamburgare borde kosta om man räknar in alla jordbrukssubventioner, all miljöpåverkan, effekterna på människors hälsa osv så skulle en hamburgare behöva kosta runt 800 kronor för en hamburgare.

Att maten är för billig i stora delar av världen är anledningen till massor av de problem som finns inom jordbruket, som att man brukar jorden för hårt och att man använder för stora mängder bekämpningsmedel osv. Butikskedjornas låga priser leder till att jordbrukare tvingas över- förbruka jorden. Och det orsakar jord-utmattning och överförbrukning av vattnet. Och det orsakar naturligtvis utrotning av det vilda livet. Jordbruket måste tillgodose butikskedjornas krav, så man kan inte bara lägga skulden på jordbrukarna.

Högre matpriser slår ju olika. De rika kan fortsätta äta vad de vill, medan de fattiga blir begränsade. En del kanske inte skulle ha råd överhuvudtaget med kraftigt höjda matpriser.

Elin Röös som jobbar med hur man skulle kunna styra svenskarnas konsumtion när det gäller mat har kommit till samma slutsats när hon tittat på klimatskatt av maten: ”Det skulle drabba låginkomsttagare mer. Det skulle vara rättvisare med olika former av ransoneringssystem istället, med det är så politiskt dött att prata om det.”

Men blir det riktigt, riktigt illa så tror hon att det kan bli nödvändigt, ungefär som under andra världskriget: ”Mycket hellre att vi försöker fördela resurserna jämnt än att det sitter en rik elit och ser på medan resten av världen svälter. Det är ju så oetiskt så det går ju inte ens att tänka sig den framtiden tycker jag”.

Säg att vi får ransonering av kött i butikerna. Kommer vi fortfarande kunna äta viltkött?

Ja, om man ransonerar viltköttet. Men skulle någon politiker i världen kunna gå till val på köttransonering? Nej, och det är lite det som är problemet, för vi måste minska köttkonsumtionen så väldigt drastiskt, och vi måste göra det nu på en gång. Och vi måste göra det världen över. Och sen måste vi också ställa om hela den här djurindustrin så åkermarken ska användas till att producera mat direkt till människor istället. Men det är så svårt att se att det här ska hända på den korta tid vi har. Finns det inga andra lösningar?

Jo, om de gigantiska städer vi kan se i framtiden skulle kunna försörjas. Om framtidens enorma städer ska få mat så finns det exempel på vad vi skulle kunna göra.

I Kent i England ligger ett kvadratkilometer kluster av gigantiska växthus. Inuti produceras omkring 10 procent av Storbritanniens produktion av paprika, gurka, tomater. Det som gör de här växthusen unika är sättet som de producerar vatten. Genom hydroponisk odling så slösar man inte en enda droppe.

Vattnet som dunstar från växterna fångas upp av systemet och återvänder till cirkulationen. Det är möjligt att bygga ett system som inte slösar vatten. Naturen återkopplar vatten och återvänder till cirkulationen. Naturen slösar ingenting. Vi måste kopiera vad naturen gör, istället för att vara en onaturlig varelse på planeten.

Det är odlingar i stil med den här som Julian Cribb tror är lösningen på framtidens matproblem. Jag tror på framtiden om en tredjedel av världens mat kommer från växter, en tredjedel skulle kunna produceras i städer om vi utnyttjar hydoponisk åter-cirkulation, och en tredjedel av maten skulle produceras genom jordbruk och fiske.

Allt det här låter ju helt fantastiskt, problemen är lösta! Men sen frågade vi om Julian Cribb tror att vi kommer att klara av den här omställningen och det nya sättet att odla i tid för att stoppa den kommande svältkatastrofen:

Nej, det tror jag inte. Till exempel så kommer New Deli i Indien vara utan vatten 2022. Föreställ dig vad det kommer betyda. New Deli har 24 miljoner invånare. Jag tror vi kommer få se en förödande utveckling i det kommande decenniet.

Vid det här laget känns det ju ganska kört. Alla lösningar känns ganska bra, men ingen lösning känns som om den kommer fungera under den korta tid i har. Men om man tittar lite närmre så ser man att det finns en del märkliga saker i vår värld, sånt som man kanske kan utnyttja.

I en värld där vi riskerar att få slut på mat så är det ju helt sjukt att övervikt och kaloriintag är ett större problem för den globala hälsan än vad undernäring är. I genomsnitt är 2 miljarder människor överviktiga och något över 800 miljoner människor svälter. Det är en förskräcklig utveckling av vår moderna värld. Dessutom så slänger vi mat. Otroligt, sanslöst mycket mat.

Vi slösar bort en tredjedel av världens mat. Vi slänger bort tillräckligt mycket mat för att mätta 3 miljarder människor. En tredjedel av vår mat slängs, tänk på vad det innebär! Det innebär att varje bonde som sliter med skörden, varje apelsinplockare som svettas på odlingarna, varenda lastbilstransport, varenda båt med bananer, varenda djur som slaktas. En tredjedel av allt det här arbetet, alla utsläpp, all den här logistiken över hela jorden - är till absolut ingen nytta!

Det måste förändras, alla inser det. När vi pratar om att jordens befolkning ökar, så måste vi se hur distribution och slöseri kan förändras också. Kanske ligger lösningen - eller en del av lösningen - här.

I våra butiker förväntar vi oss ett enormt överflöd av alla tänkbara varor året runt. Skulle det vara någon butik som inte har just den varan vi vill ha just då, ofta inte finns - då kommer vi nog börja handla i någon annan butik ganska snart. Det finns alltså ett ekonomiskt intresse i att vi som tillhör jordens rikaste ska ha ständig tillgång till det här överflödet.

Det handlar om vad ger mest vinst, inte var maten behövs mest. Det här leder till att människor där maten produceras inte har tillräckligt mycket själva att äta, som vi såg med exemplet med fiskmjölsfabriken i Peru t ex. Men det leder också att vi inte kan äta all den mat som kommer till oss, och så slängs den istället.”