Människa - minimera dina avtryck.

Annette Seldén är på Västkusten, Sweden

Obekymrat kör de omkring där uppe på vattenytan med sina vrålande vattenskotrar.
Obekymrat breder de ut sina badlakan på de kala klipporna, spelar musik med sina bluetoothögtalare och grillar med sina engångsgrillar.
Obekymrat shoppar de i de välförsedda märkesbutikerna på bryggan.
Obekymrat ler de mot solen och njuter av värmeböljan, den klarblå himlen och det vindstilla havet.
Människorna som kommit till kusten och havet för att njuta av sin semester.
Obekymrat ser de ut över det till synes friska och blå havet.

Men skenet bedrar. Under ytan är det allt annat än en idyll.

Jag har varit dykare sedan 1983. Jag har sett hur landskapet under ytan sakta har förändrats från ett klart hav med en stor mångfald av olika algarter, fiskar och ryggradslösa djur till en grön sörja bestående av ett fåtal arter.

Att dyka på västkusten i början på åttiotalet var som att dyka i ett färgglatt akvarium. Närmast ytan växte stora bestånd av havssallad, en vacker grön alg som liknar ett salladshuvud. Däremellan växte bestånd av tarmalg, en knallgrön alg med långa rör. Under grönalgerna, någon meter under ytan tog brunalgerna vid. Här fanns rikligt med blåstång, sågtång och andra buskliknande brunalger.
Längst ned dominerade rödalgerna. De som klarade av att utvinna energi av det lilla solljuset som nådde ner.

Vattnet var klart och det fanns inga partiklar på växtligheten eller som svävade fritt.

Under slutet på 80-talet lade jag märke till att grönalgerna började försvinna, blåstången trängdes ut av enorma bestånd av sågtång. Där det förut var som en färgpalett av växande makroalger bestod landskapet nu enbart av brun sågtång. Överallt.

Sen slutade jag att dyka av olika skäl och började paddla kajak istället. Jag noterade att något under ytan hela tiden förändrades, men jag såg inte det jag skulle sett som dykare.

20 år senare tog jag upp dykningen igen.

Mitt första dyk efter uppehållet var i januari 2015. Då fick jag en chock.

Landskapet under vattnet var totalt förändrat. Som en ödelagd trädgård, fullständigt förstört. Vattnet är som en soppa av svävande små och stora partiklar. Slemmiga makroalger har helt tagit över all fast "mark" som det går att växa på. Dessa slemmiga alger växer som stora svävande kuddar över botten tillsammans med meterlånga bruna slemmiga trådar som fastnar i allt som en dykare har på sig.

Överallt på varenda sten, varenda kvadratmillimeter av botten och på de alger och ryggradslösa djur som växer på fast underlag ligger ett lager av partiklar som virvlar upp i ett stort dammoln så fort en vattenvirvel uppstår av en förbipasserande dykare, en våg eller något djur.

Allt detta är ett resultat av en katastrofal miljöpolitik. Övergödning är svaret på varför det ser ut som det gör under ytan.

Övergödningen kommer från jordbruket och vårt eget avlopp, men det som inte många vet om är att skogsbruket och igenläggning av våtmarker är en mycket stor orsak till övergödningen i våra hav och vattendrag.

Ett kalhygge släpper ifrån sig enorma mängder av kväve och närsalter, vid varje regnskur lakas ämnen ut från den kalhuggna marken, där tidigare träd och annan växtlighet tog vara på näringsämnena.

Skogsplantager, enorma arealer av planterad gran eller contortatall, dvs det är bara en enda art som växer på en gigantisk yta, tar bara upp och binder vissa ämnen, medans resterande ämnen fortsätter rakt ut i sjöar, hav och vattendrag.

Det här gäller ju givetvis även jordbruket, där det växer en enda art på en stor areal.

En blandad skog med både en stor mångfald av träd och växter, men också en stor mångfald av djur och levande mikroorganismer har enormt mycket större förutsättningar för att bryta ned de ämnen som vi människor tillför både i luften (som kommer ned i form av regn) och genom dagvattnet.

Som ett extra tillskott till övergödningen av hav och sjöar bidrar också igenläggningen av våtmarker till miljökatastrof i havet.

Dels har man under århundraden lagt igen våtmarker till förmån för jord och skogsbruk, men även idag läggs värdefulla våtmarker igen.

Resultatet mina vänner har vi här. Bilderna som jag egentligen var besviken över, till synes totalt misslyckade ur ett undervattensfotografiskt perspektiv, men det är inte jag som är en dålig fotograf, det är landskapet som är så fult och förstört att det helt enkelt inte går att ta några vackra bilder.

Vad kan vi göra åt saken?

Jo, var och en kan faktiskt bidra genom att dra ned på konsumtionen såklart, men framförallt så måste all våra politiker ta ansvar för den negativa utvecklingen av miljön, men även dra i bromsen för det samhälle där ordet tillväxt ses som något positivt, där man i samhället värderar människors prestationer med pengar och där konsumtionen ständigt gynnas med lockande lågpriser, ökad import av varor och ständiga utbyggnader av nya köpcentra. Där lycka värderas avseende på hur rik man är och hur dyra bilar man har råd att ha, dyra kläder, hur många resor man har råd att göra osv.

Mer hyggesfritt skogsbruk, bevarande av värdefulla nyckelbiotoper, förbud för igenläggning av våtmarker, restaurering av gamla tidigare våtmarker, jordbruk med större biologisk mångfald ("öar" av natur med vattendrag, små skogsholmar m.m. insprängt i stora jordbruksarealer) är något som kan hejda övergödningen.

Som natur och landskapsfotograf är det min skyldighet att inte bara visa upp det orörda, tilltalande och sköna landskapet, utan även det som finns runt omkring oss som inte är synligt för de flesta. Först när människor får se hur det verkligen ser ut så kanske de vaknar och försöker förändra.

Och det här kan vi inte skylla andra länder för. Det här har vi själva orsakat här i Sverige.

Så snälla, ta det här till er och försök påverka omgivningen och politikerna!!! Så vi får ett rent hav igen!!

Edit/Tillägg!

Jag kunde aldrig drömma om att det här inlägget skulle delas mer än 600 gånger på mindre än ett dygn! Jag är ändå glad över att så många med mig delar för att uppmärksamma! Och många vittnar om samma iakttagelse! Många frågar efter bilder hur det såg ut under ytan på 80-talet. Tyvärr har jag inte mycket, på den tiden hade jag inte någon bra utrustning för att kunna fotografera landskapet under ytan. Däremot har jag lagt till några bilder som är tagna nyligen på Norska västkusten, ungefär i höjd med Östersund. Vattnet där är naturligtvis saltare och kallare, så det är en del andra arter som lever i havet, men den stora skillnaden är att vattnet är rent och klart, det ligger inte ett lager av "mög" (små partiklar) överallt. Tareskogarna breder ut sig och därunder växer en rad olika algarter. Det är iallafall en hyfsad jämförelse hur det kanske borde sett ut på vår västkust.