Det var i förra seklet och Jämtland. Bortom asfalten och byn före Bakvattnet. Det var ungdomskonferens och jag var ensam från Jokkmokk. Det var en tid i livet då jag hade gjort det till en grej att vara partipolitiskt obunden. Tänk om jag visste vad som väntade.
Hotellet var som en orm som ömsat skinn gång på gång. I en av dess ormkroppar till annex fick jag ett rum. Ett dubbelrum. I receptionen sa man att jag skulle få dela rum med en Junior. Jag funderade länge vem denna junior kunde vara. KFUM eller MUF kanske även om Junior kändes mer som SVEROK. Någon som lajvade nån annan.
Dörren öppnades och in kom den skärptaste och mest närvarande 14-åring som jag nånsin mött. Det var inget lajv utan originalet man aldrig glömmer. Han kastade sin väska på sin säng och där började vårt samtal som skulle hålla i sig under hela vår konferenshelg över frukostar, luncher och hundspannsturer. Det var Gustav Fridolin och han öppnade ögonen för mig. Min principfasta hållning att hålla mig borta från partipolitiken började vackla. Natt blev till morgon och när jag vaknade så låg medlemsblocket för Grön Ungdom på mitt nattduksbord ifall jag skulle ångra mig.
Jag blev dock inte medlem då men något hade han ändå väckt inom mig som vägrade slå sig till ro förrän mitt medlemskap i Miljöpartiet var löst några år senare. Något som jag aldrig har ångrat. Det känns stort att få vara samtida med gröna kämpar som Gustav. Ännu större att få ta vaktposten för våra barn och markernas invånare och stå upp för deras självklara rätt till rent vatten, oförstörda kulturlandskap och en planet utan feber. Vår generations förbannade skyldighet. Fast störst är ändå upptäckten att jag inte är ensam med skorrande R. Skåne är min eviga kärlek - som tog sin början strax före Bakvattnet och då generation T9 var framtiden.
Hotellet var som en orm som ömsat skinn gång på gång. I en av dess ormkroppar till annex fick jag ett rum. Ett dubbelrum. I receptionen sa man att jag skulle få dela rum med en Junior. Jag funderade länge vem denna junior kunde vara. KFUM eller MUF kanske även om Junior kändes mer som SVEROK. Någon som lajvade nån annan.
Dörren öppnades och in kom den skärptaste och mest närvarande 14-åring som jag nånsin mött. Det var inget lajv utan originalet man aldrig glömmer. Han kastade sin väska på sin säng och där började vårt samtal som skulle hålla i sig under hela vår konferenshelg över frukostar, luncher och hundspannsturer. Det var Gustav Fridolin och han öppnade ögonen för mig. Min principfasta hållning att hålla mig borta från partipolitiken började vackla. Natt blev till morgon och när jag vaknade så låg medlemsblocket för Grön Ungdom på mitt nattduksbord ifall jag skulle ångra mig.
Jag blev dock inte medlem då men något hade han ändå väckt inom mig som vägrade slå sig till ro förrän mitt medlemskap i Miljöpartiet var löst några år senare. Något som jag aldrig har ångrat. Det känns stort att få vara samtida med gröna kämpar som Gustav. Ännu större att få ta vaktposten för våra barn och markernas invånare och stå upp för deras självklara rätt till rent vatten, oförstörda kulturlandskap och en planet utan feber. Vår generations förbannade skyldighet. Fast störst är ändå upptäckten att jag inte är ensam med skorrande R. Skåne är min eviga kärlek - som tog sin början strax före Bakvattnet och då generation T9 var framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar