Helen Rosell:

NÄR VÅGAR VI KOMMA UT MED SANNINGEN?

Det kan vara jobbigt att ta itu med ett problem, för det innebär att man måste avslöja det man har försökt dölja. Men efteråt kan det innebära en känslomässig befrielse som kan bli vägledande för resten av livet.

Samma sak gäller problemet med klimatet, men här befinner vi oss i ett läge där en hel värld omfattas av samma problem. Vad är det då det bakomliggande problemet?

Till en början: Transporter skeppade över de sju haven, eller arbetshästen som arbetsredskap, har kommit att bli kulturhistoriska inslag eller turistattraktioner.

Nu handlar det istället om vilken energikälla vi ska använda till de 16 000 passagerarplan som dagligen svävar i luften samtidigt. Eller hur en miljard bilar ska bli eldrivna. Ibland kan det vara lätt att glömma att jordens mineraler, som används i batterier, solceller och vindkraftverk, är ändliga resurser som också påverkan miljön.

Utvinning, produktion, försäljning och konsumtion skapar en värld full av avfall. Tänk vad vi skövlar för att skapa tillväxt och resurser till samhället. Synd bara att jordens resurser tar slut när vi skapar resurser. Overshoot day inträffade den 2 augusti 2017. Resten av året levde vi på lånade resurser.

Svensken köper i genomsnitt 13 kilo nya kläder per år, varav åtta kilo slängs, men det skapar resurser till samhället. Och sysselsättning. Och just nu går det extra bra för Sverige - hushållen är köpstarka!

En tredjedel av all mat går förlorad från jord till bord. Tusentals ton uttjänta bilar, bussar, datorer, batterier, servrar, skrivare, skärmar, mobiler, vitvaror, flamskyddsmedel, jordbrukskemikalier, industrikemikalier, maskiner och plast har skapat sysselsättning, tillväxt och resurser av jordens ändliga resurser.

Politiker tvingas fatta miserabla beslut - som Vattenfalls affär med brunkolet, eller ja till giftiga bekämpningsmedel - eftersom samhället behöver mer resurser.

Jag undrar: Är det verkligen moraliskt rätt att kalla tillväxten för tillväxt - när den får naturens tillväxt att minska? Är det moraliskt rätt att kalla ekonomiska resurser för resurser när de får jordens resurser att minska? När vi ökar våra resurser - så minskar vi dem, och när vi ökar tillväxten, så minskar vi den. Ju rikare vi blir, desto fattigare blir jorden. Det är en schizofren logik som får oss att förstöra jordens kapital.

Vi lever under ett miljöskadligt ekonomiskt system med utförliga regler som splittrar, stressar, skapar ensamhet och slår ut människor - medan en procent av världens befolkning äger nästan halva världens kapital. Är det ett rättvist system?

Tänk om vi tillförde orden dess rätta betydelse, och lät tillväxt betyda naturens tillväxt, och resurser betyda naturens resurser. Då skulle politiken se helt annorlunda ut. Då hade vår studieplikt och arbetsplikt bidragit till att öka naturens tillväxt - istället för att minska den! Det hade känts ärligare.

När ska vi sluta ljuga för oss själva?

För varje dag vi pliktar under de schizofrena lagar och regler som får pengakapitalet att öka, men jordens kapital att minska, så dör upp till 100 ryggradslösa djur ut VARJE DAG! Massutdöendet av koraller, alger, fjärilar, bin och humlor påverkar hela näringskedjan, ända upp till människan. Under de senaste 40 åren har hälften av alla arter dött ut på grund av vår politiska ideologi.

När ska vi få uppleva den befriande känslan som det innebär att ”komma ut” med sanningen?