U-landet Sverige.

”Sverige har blivit ett språkligt u-land”

Det finns en utbredd uppfattning att det räcker att kunna engelska, men det är en vanföreställning. Engelska är att betrakta som en basfärdighet, inte som en konkurrensfördel. Det skriver Helena von Schantz, Kent Fredholm och Sven Jungerhem.

Skolspråken är i kris i Sverige. Svenska elever kan engelska, men kunskaperna i andra språk har sjunkit under flera decennier. Europeiska undersökningar visar att svenskar värdesätter flerspråkighet lägre än andra européer och att svenska språkelever når en lägre nivå än övriga. Det här är inget nytt. Larmrapporterna har haglat under hela tvåtusentalet. Hur kommer det sig att det väcker så ljummet politiskt intresse att vi på några decennier har gått från att vara ett land med god språklig kompetens till ett språkligt u-land?

Under tiden betalar vi dyrt för språkens kräftgång. Vi betalar med sämre konkurrenskraft, lägre BNP, lägre livslön, försämrad rörlighet och mycket mer. Antagligen betalar vi även med sämre kunskapsresultat i skolan.  Språkfrågan måste upp på agendan, och det brådskar. Vi föreslår både en långsiktig språkstrategi, och en ordentlig översyn av språkens ställning och villkor i skolan och i samhället.

En tänkbar orsak till det politiska ointresset är den utbredda uppfattningen att det räcker att kunna engelska. Det här är en vanföreställning. Engelska är att betrakta som en basfärdighet, inte som en konkurrensfördel. Under samma tidsperiod då vi hållit nivån i engelska har man på de flesta håll i världen gjort stora språng när det gäller kompetens i engelska och dessutom breddat sin flerspråkighet. Det har aldrig varit sant att det räcker med engelska. I dag med brexit och ett USA med nya murar och tullar är det mindre sant än någonsin.

Tvärtom drabbar de dalande språkkunskaperna vår exportindustri hårt. Det finns flera studier som visar på ett starkt samband mellan export och flerspråkighet. En schweizisk sådan beräknar effekten till i snitt 10 procent av exporten. I Sverige har det varit extra fokus vid den export vi förlorar genom att inte ha tillräcklig kompetens i tyska. Det är givetvis viktigt att titta på vilken export vi har och tappar. Men det gäller även att titta på vilka marknader som aldrig kommer ifråga för att våra exportföretag saknar den språkliga och interkulturella kompetens som krävs för inträde. Som ett litet facit kan vi konstatera att svensk varuexport hade en stadigt stigande trend fram till 2008. Sedan dess har trenden varit sjunkande. För ett land där nästan hälften av BNP kommer från export är det här en allvarlig utveckling.

Ser man språkfrågan som underordnad svenska elevers sjunkande kunskapsresultat är även det ett tveksamt antagande. Språk konkurrerar inte, de är samarbetspartners. Tvärtom finns det skäl att undra om den språkliga torftigheten inte har accelererat de sjunkande kunskapsresultaten och den minskande likvärdigheten i svensk skola. Modern hjärnforskning kopplar flerspråkighet till högre kompetens i modersmålet, bättre kognition, bättre minne, bättre problemlösning, bättre koncentrationsförmåga. Flera studier har visat att effekten är störst hos de elever som har svårast att lära, och att effekten ökar om språkstudierna är intensiva och krävande. Pisa-toppen bekräftar den här bilden. Flerspråkiga länder, länder med stora språkliga gap att överbrygga, länder med stark flerspråkighetspolicy i sina skolsystem dominerar. Det finns sålunda mycket som tyder på att satsningar på skolspråken är gynnsamma för kunskapsresultaten.

Så vad bör göras?

Sverige behöver ta fram en långsiktig språkstrategi. Exportindustrins behov måste tillgodoses, de språkkunskaper som kommer med invandringen behöver valideras, värderas och användas. Ett viktigt arbete handlar om att påverka svenska attityder till flerspråkighet. Flerspråkighet är en tillgång och ett naturligt inslag i ett flerkulturellt, öppet samhälle. Den kunskap som finns om vinsterna med flerspråkighet bör användas och spridas.

Men det handlar inte bara om information, utan även om vilka signaler språkens villkor och ställning i skolan sänder Det säger sig självt att en särställning som det enda grundskoleämne som kan väljas bort sänder en stark signal till alla elever och föräldrar. Signalen blir att alla övriga ämnen ger nödvändiga kunskaper, medan språkkunskaper är något man kan ha eller mista. Slopa därför möjligheten att hoppa av språkvalet, ta bort kravet att skolor ska erbjuda alternativet extra svenska/engelska istället för ett nytt språk och återställ möjligheten att läsa ett tredje främmande språk både i grundskolan och på gymnasiet.

Det är missriktade politiska åtgärder som ligger bakom den stora och växande bristen på språklig kompetens i Sverige. Det är politiska åtgärder som krävs för att denna farliga och kostsamma trend ska vändas. Rusta våra barn för framtiden, ge vår exportindustri vad de ropar efter. Återställ språken som viktiga skolämnen.

Helena von Schantz

fd ordförande för Språklärarnas riksförbund

Kent Fredholm

doktorand vid Karlstad Universitet, ordförande för Språklärarnas riksförbund

Sven Jungerhem

föreståndare för Fortbildningsavdelningen för skolans internationalisering vid Uppsala universitet