I Emerich Roths anda.

Petter Jenner:

Som väljare har vi alla ett ansvar

Den elfte september håller Sverige riksdagsval igen. Det är en fantastisk tilldragelse och en högtidsdag i demokratins almanacka. Sverige har haft demokrati i lite styvt 100 år nu, vilket sannerligen är något att ha respekt för och känna sig en smula stolt över. Enligt uppgift är det endast 13 % av världens befolkning som åtnjuter ynnesten att leva i en demokrati och alltså kan förvänta sig mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer och har möjligheten att välja och vraka sina företrädare. Det vi vant oss vid att se som normalt och självklart, är i själva verket något udda och ovanligt. Många människor världen över kämpar vilt och inte sällan med livet som insats, för att uppnå vad vi tar för lika givet som luften vi andas. Det är ett faktum värt att besinna när vi går till valurnorna i september.

Med rösträtten följer ett ansvar. Varje nation har ansvar för vilka som utses till dess företrädare, vilket innebär att varje medborgare har en liten del av detta ansvar. I Sverige är det lätt att ta det ansvaret, i andra länder betydligt svårare. Liksom tyskarna hölls ansvariga för nazistregimens ohyggligheter, har även ryssarna ett ansvar för landets styre och dess vedervärdiga krig i Ukraina. Vissa ryssar och faktiskt ganska många, försöker ta sitt ansvar på ett beundransvärt sätt, medan andra väljer en lättare väg. Det är nog inte unikt för ryssar. För den som är född och uppvuxen i Sverige, är det svårt att klandra dem som väljer den lättare vägen. Vad vet vi om hur det är att leva i en diktatur? Vilken väg skulle vi välja under en repressiv diktators förtryck?

Men i Sverige är det alltså lätt att ta sitt medborgerliga ansvar. Än så länge. Dessvärre hotas demokratier med sina rättsstatliga principer och mänskliga rättigheter både utifrån och inifrån. I snart sagt varje demokrati finns individer och partier som föraktar demokratin och hyser beundran för självsvåldiga och brutala despoter, så ock i Sverige. Demokratiföraktet hindrar dem dock inte från att utnyttja sina demokratiska rättigheter, för att via fria val försöka ta makten i landet och gipsa in oss i sina förlamande idéer. Sådan är demokratin och sådan måste den vara.

Utan att på något sätt vara perfekt, är Sverige ett av de bästa länderna i världen att födas och leva i och därför är det många som har kommit hit från andra länder och ytterligare fler vill komma. Också det är något vi har anledning att känna oss stolta över. Det har dock inte alltid varit så och utvecklingen har inte gått av sig själv. För inte så rasande länge sedan var Sverige ett fattigt land där många levde i armod och förtryck och därför sökte sig härifrån i stora skaror. Trots att det inte var så länge sedan, har Sverige inte gått från fattigt till välmående så som att vända blad i en bok, utan det har varit en process som förhoppningsvis fortfarande pågår. Orsakerna till utvecklingen är flera och förmodligen mer komplexa än vad man först tror. En bidragande orsak är i alla händelser modiga och driftiga människor, som var och en från sin utgångspunkt, drivits av övertygelse och drömmar och vågat ta både risker och samhällsansvar.

Det goda Sverige har inte uppstått ur en tro på att det var bättre förr, kulturell enkelriktning, förnekelse av fakta och vetenskapliga rön och framför allt inte ur tron på att allt ont kommer sig av invandring och invandrarna. Ändå finns nu de som tror att Sveriges framtida väl och ve bor i sådana föreställningar. Det finns de som tror att det bästa för Sverige är en begränsning av mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, d v s grundvalarna för en fungerande demokrati och att utvecklingen i Polen och Ungern är mönster att följa.

Även om den svenska demokratin hotas av såväl Galten i Moskva, som av husbock i själva nationsbygget, är Sveriges förutsättningar att fortsätta vara ett av världens bästa länder ännu goda.

Om vi inte sumpar det nu i september.

Om vi inte väljer att tro på vad historien visat oss vara fel. Om vi inte låter oss luras att svåra problem har lätta lösningar. Om vi inte förleds att tro att alla problem har en och samma orsak. Om vi inte låter oss charmas av slagfärdighet och hånfull retorik. Om vi inte hemfaller åt häxprocessliga vanföreställningar och tror att allt är invandrarnas fel.

Vi har alltså, var och en, ett ansvar, men våra politiker har ett extra stort ansvar. Politikernas ansvar ligger i att stå upp för vad de verkligen och innerst inne tror på och säga nej och stopp till det de inte tror på, att ha ryggrad nog att avstå makt som bygger på orättfärdiga grunder. Om Sveriges demokrati ska överleva, kan vi inte tillåta läckor. Vi får inte punktera demokratin. Även små läckor sänker demokratin på lång sikt. Vill vi bevara demokratin får vi inte ge vika för auktoritära papegojor och antidemokratiska böjelser. Inte vi som ska rösta och framför allt inte dem vi ska rösta på.

Petter Jenner

Gymnasielärare