Pilgrim.

Pilgrimstapeten i Ransnäs
På ”Utmarksmuséet” i den lilla byn Ransnäs söder om Sysslebäck i norra Värmland finns en oförtjänt förbisedd sevärdhet, Pilgrimstapeten. Dess tillkomst är ganska märklig. Arbetet med den 40 m långa (!) och cirka halvmeterbreda bonaden har utförts av ett tiotal arbetslösa kvinnor från Nordvärmland och Solör i Norge på initiativ av författaren och tecknaren Gunnar Svensson. Den är broderad med ullgarn på linneväv och blev klar 1997, efter två års arbete, då den första gången ställdes ut i Trondheim i samband med stadens 1000-års jubileum.
Tapeten visar både medeltida och nutida händelser och platser utmed den drygt 60 mil långa pilgrimsleden mellan Hammarö vid Vänern och Nidaros (Trondheim). Nidaros betyder Nidälvens mynning där ”os” står för mynning. Denna led genom Värmland var en av många andra som ledde till Nidaros och den vandrades årligen av ca 30.000 pilgrimer. Målet var Olav den Heliges grav. Tapetens tillkomst är också inspirerad av den intressanta, 70 m långa Bayeuxtapeten från år ca 1076 som skildrar det historiska slaget vid Hastings 1066. Bayeuxtapeten förvaras sedan 1945 i Musée de la Tapisserie de Bayeux i Normandie, Frankrike.
Pilgrimsvandrandet började tidigt i fornkyrkan då man gick till helgonens gravar för att be. Under medeltiden blev det en utbredd folkrörelse och man räknar med att en tredjedel av befolkningen någon gång i livet genomförde en längre pilgrimsfärd. Man fick ett pilgrimspass med sig från den lokale prästen, ungefär som en identitetshandling, för att bevisa att man var en äkta pilgrim och inte en allmän lösdrivare eler tiggare. De viktigaste pilgrimsmålen inom kristendomen var Jerusalem och Santiago de Compostela i Spanien, där aposteln Jakob ligger begraven, samt Rom.
I Norden var Nidarosdomen i Trondheim, där Olav den helige ligger begraven, det viktigaste målet. Under medeltiden var det svenska folket flitiga besökare till helgedomar vigda åt svenska helgon. Några exempel på helgon man vallfärdade till är Erik den helige i Uppsala och heliga Birgitta i Vadstena. År 1544 förbjöd Gustav Vasa pilgrimsvandring i Sverige. Det sägs att Gustav Vasa ville få svenska folket att arbeta mer och vandra mindre.
Pilgrimsvandrandet har lämnat vissa spår i Sverige. När digerdöden kom till Sverige på 1300-talet bidrog vandrandet till dess spridning och vandrande munkar som ofta var botaniskt intresserade medförde ofta olika medicinalväxter. En sådan var pestskråp, som bl.a. använts som kramplösande medel men även ansågs kunna bota pest. Även ett djur, Vinbergssnäckan, anses ha införts av munkar till Sverige och anledningen därtill var att snäckorna var tillåtna som föda under fastan.